Jag är finlandssvensk, fråga mig vad du vill.

Det beror ju på vad man vill arbeta med och om man är villig att lära sig språket för sitt arbete. Men frågar var från början om man inte måste kunna finska. Mitt svar är fortfarande nej.

Vill/kan/orkar man inte lära sig språket får man leva därefter. Sjukvård och dylikt är vi skyldiga att få på vårt språk.

Det är nog mera en regel än undantag att en som har finska som huvudspråk bryter. Jag har själv flera gånger fått frågan om jag kommer från norra Sverige och jag tror nog att en hel del som har svenska som huvudspråk också bryter, speciellt de som inte pratar någon stark dialekt. Sen pratar också några få vänner ren rikssvenska även om de bott i Finland hela livet. Så det är nog säkert olika. Detta är alltså endast min syn på saken.

Ja, ålänningar är ett kapitel för sig och de räknar knappast sig själv som en finländare heller ;)

Hela alltihopa gick överstyr när finnarna vann, anser jag. Men mycket stolta blev de ju iallafall, så roligt för dem.

Den frågan har inte varit aktuell i nyheterna nu på ett bra tag och ännu är språket obligatoriskt. Förut vid ryska gränsen, där det är frivilligt och ryska är istället obligatoriskt om jag inte minns fel.

Ja, man vet ju aldrig när man möter på riktig finne! Jag pratar nog alltid svenska, även om vi bilar ner till t.ex. Helsingfors eller upp till Haparanda. Enda undantaget när jag verkligen inte skulle använda svenskan är i en helfinsk kommun på en pub. Men det lär nog aldrig hända att jag sitter på ett sådant ställe heller.

En finlandssvensk bryter inte på finska. Vi talar en variant av svenska som har en annan språkmelodi än svenskan i Sverige. Ni säger ju inte heller att skåningarna bryter på danska. Engelskan i Australien, Skottland och Texas låter väldigt olika, men alla är de varianter av engelska. Att bryta på ett språk innebär att ens modersmål påverkar hur det låter då man talar ett främmande språk.

Vårt modersmål är svenska. Vissa av oss kan inte ens något annat språk. Det är per definition omöjligt att en finlandssvensk skulle bryta på finska.

En finne som talar svenska bryter på finska. Vissa finnar kan inte säga sj-ljudet, som i t.ex. sjal. Det blir i stället "sal". Hur bokstaven y uttalas avslöjar också en finne, det får en dragning mot u. I finskan betonas ofta första stavelsen i ett ord. BEtoningen blir alltså ofta fel då en finne pratar svenska.

Vissa finlandssvenskar som flyttar till Sverige väljer att övergå till rikssvenska, de förändrar alltså sin språkmelodi för att bättre passa in. Med tiden hör man inte längre att de ursprungligen kommer från Finland. Andra håller kvar sin finlandssvenska språkmelodi och vägrar låta sig påverkas av omgivningens språk. Som t.ex. Mark Levengood.

Du minns fel, svenska är obligatoriskt i hela Finland.

Jag tror att vi är bättre på att hålla oss till sakfrågan i Finland. I Sverige är det viktigt att det KÄNNS bra.

Svenska politiker är jättebra på att prata-prata-prata, utan att säga något över huvudtaget. Svenska debattprogram blir nästan lite komiska ibland. När finska politker talar, så har de ett budskap. Om de inte har något vettigt att säga, så håller de tyst.

Vi släppte ju in vår version av sverigedemokraterna, sannfinländarna (med något snällare historia dock), i regeringen, och vad hände? Partiet valde ny ordförande, varpå det splittrades i två delar. Den del som finns kvar i regeringen har så lågt väljarunderstöd, att det är tveksamt om de får några riksdagsmandat i nästa val. Den del som nu är i opposition är den mindre rumsrena halvan. Sannfinländarna hade lovat mycket, men väl i regeringen fick de äta upp sina vallöften.

Jag har inte hört om finska pinnar, vad är det?

Jo, jag märkte det imorse. Jag borde inte alls ha varit in här igår utan borde ha lagt mig direkt *suck*.

Jag har nog på något sätt blandat ihop när det har pratats om ryskan istället. Men faktiskt håller de på med (osäker om det ännu är igång) ett försök om frivillig skolsvenska (även om det inte var vid ryska gränsen): svenska.yle.fi/artikel/2018/05/05/henriksson-forsoket-med-frivilliga-skolsvenskan-har-blivit-en-fars

Dock verkar det inte vara många som är på hugget när man läser tidigare artiklar om samma projekt.

En småkaka

Nä. De ser sig som ålänningar kort och gott. Vilket de ju är. Inget fel i att vara lokalpatriot, men ålänningarna var i en klass för sig. Inte minst tidningarna Nya Åland och Ålandstidningen som vi fick ombord varje gång vi var i Mariehamn. En gång om året är ålänningarna väldigt profinska och det är när Landskapsstyrelsen åker till Helsingfors en gång om året för att tigga pengar. Resten av året är det "finnjävlar" som gäller. Åtminstone har det berättats så för mig Men nog om det. Har inget med tråden att göra.

Jag minns att det var någon finsk minister som för några år sedan föreslog att göra ryskan obligatoriskt i skolorna i östra Finland och att gossen Putin applåderade det. I och för sig är det inte fel att kunna flera språk och ryska turister uppskattar säkert om östfinnar kan lite ryska. Men rent spontant tycker jag att man borde lägga än mer fokus på engelskan. I södra och sydvästra Finland är engelskan inga problem, men jag har även irrat mig ut i tassemarkerna och där var det svårare .

Nåja. Än så länge har jag blivit väl bemött av riksfinnarna och så får det gärna förbli. Jag förstår att svenskans status i Finland av historiska skäl är känsligt. Finland är ju en ung nation som fortfarande på många plan håller på att skapa sig en egen identitet. 

Det blev inget av försöket. De kommuner som hade anmält intresse för att delta hoppade av en efter en, till sist var det ingen kvar.

Kan du utveckla mera hur ålänningarna var "råddiga"? Var de onyktra eller allmänt förvirrade? Syftar det på ombordanställda eller på passagerare?

Gärna det. Ordet "råddigt" spänner ett ganska brett fält. Det kan antingen betyda knepigt, rörigt, oklart, obegripligt o.s.v. Vad det något som var konstigt var det råddigt. De finlandsfärjor jag var på, Olympia och Kalypso (Viking Line) var svenskflaggade, men det jobbade en hel del ålänningar ombord, så det ordet hörde jag för jämnan. Åländska passagerare hade jag inte så mycket med att göra med eftersom jag jobbade (och gör fortfarande) på däck, men flera av kollegorna var ålänningar och ja. De spottade inte i glaset, kan jag ju säga. Det är annorlunda idag. Rederierna har betydligt striktare alkoholpolicyn nu än då.  De flesta öbor är ju lite egna och ålänningarna är inga undantag. Snarare än mer, men det har väl att göra med Ålands historia. De tillhör Finland, men känner mer samhörighet med Sverige genom kulturen och språket. De har genom självstyret utvecklat en stark egen identitet, vilket väl är bra. Men det har även gjort dom starkt lokalpatriotiska, vilket kunde ta sig i uttryck på många sätt. De två åländska "rikstäckande" tidningarna Nya Åland och Ålandstidningen var duktiga på underblåsa den åländska patriotismen. Allt som hade den minsta anknytning till Åland var åländskt för hela slanten. T.ex Viking Line förekom ofta i tidningarna och då hette det "det åländska färjerederiet Viking Line", inte det svensk-finska eller v/v som det faktiskt var då. Idag är helt åländskt. Ibland kunde det bli riktigt absurt. En finsk familj flyttade till Åland och de hade en femårig pojke som föräldrarna satte på dagis. Pojken kunde inte ett ord svenska, men hans dagisfröken kunde både svenska och  finska och det var ju bra för honom. Men då blev det liv i luckan hos nämnda tidningar. På Åland talas svenska. Punkt slut!!! Barn har ju en otrolig inlärningsförmåga och att pojken relativt snart skulle lära sig svenska var tydligen irrelevant i sammanhanget.
Man får komma ihåg att detta var början på 90-talet och då var det spänt mellan ålänningar och riksfinnar. Dels detta med språket, men också Ålands självstyre och det faktum att ålänningarna hade en högre levnadsstandard än genomsnittsfinnen stack lite i ögonen hos folket i övriga riket. Att finska sjöstridskrafter övade provocerande nära landskapsgränsen (och ibland gick över den) retade i sin tur upp folket på det demilitariserade Åland. 
Då var finnarna "finnjävlar" för hela slanten, men även rikssvenskarna fick sina slängar ibland. För dem var vi "snusläppar" .
Så med tanke på Ålands historia är det kanske inte så konstigt att ålänningarna kan upplevas som lite egna och svårbegripliga. Kort och gott "råddiga" . Men det ska inte ses som en generalisering av ålänningarna. Jag har stött på många trevliga ålänningar också.

Kålrotslåda
Morotslåda
Leverlåda

Vad föredrar du på ditt julbord?

Kan du finska?