Tappar snart förståndet

[quote=79307689][quote-nick]Anonym (Gör det) skrev 2018-12-23 21:15:31 följande:[/quote-nick]Låt henne inte glida dig ur händerna... Fråga om hon vill ses och visa vad du känner utan att säga det rakt ut? Det finns en risk att bli djupt olycklig om förälskelsen håller i en längre tid utan att man vågade eller försökte. Jag borde göra precis likadant som jag råder dig till... Jag borde gjort det men nu är det nog försent.[/

Det är en jävulskt svår balansgång detta.

Man vill så gärna lägga sig platt, öppna upp förklara för henne precis hur man känner men sådana bekännelser har jag aldrig trott på. Sådana bekännelser funkar inte av det skälet att det skulle förutsätta att hon känner exakt lika dant. Den chansen är minimal. Hon kanske känner lite grand, hon kanske är smickrad eller så är hon helt ointresserad. Oavsett hur hon känner skulle hon få ett psykologiskt övertag och det är INTE bra. Hon har total kontroll över situationen och kan stampa sönder mitt hjärta bit för bit. Sånt där bedjande och känslomässigt dravel mot en kvinna funkar ALDRIG. Kvinnor avskyr sådant. De tycker att man är en mes, svag och löjlig.

Å andra sidan får man ju inte vara för blasé heller och bara låta allt vara. Då kanske hon blir sur över det.

Så hur fan ska man göra?

Ska man vara den där hjälpsamma och trevliga killen som babblar om ditt och datt med henne? Då är ju risken att man blir hennes ?vännina?. Plötsligt en dag ska hon berätta om sin nya kille för mig för vi är ju så bra vänner. Nej fy vilken mardröm. Det är omöjligt för en man att vara kompis med en tjej som han är förälskad i. Det är så förudmjukande. Jag är helt ointresserad av att vara hennes kompis.

Jag tror man måste flirta med henne utan att karva ur sitt hjärta och servera det på ett silverfat. Gärna med lite humor. Sen måste man ganska snabbt flytta fram positionerna bit för bit. Bli lite tydligare för varje nivå. Sen är det bara att kyssa henne, naturligtvis under förutsättning att hon inte dragit i nödbromsen dessförinnan. Man kan ju inte bara börja kyssa en tjej ur tomma intet. Skulle det då visa sig att man totalt felbedömt hennes signaler och hon drar undan huvudet. Ja då har man alla fall försökt och jag tror det är bättre än att bara låta det smärtsamt rinna ut i sanden.

[quote=79309554][quote-nick]Anonym (PöOmPö) skrev 2018-12-25 10:24:28 följande:[/quote-nick]Jag tror inte din taktik är den bästa om känslorna är besvarade. Makt eller övertag ska överhuvudtaget inte finnas i en sund relation, från någons håll. Att redan innan man ens har börjat närma sig någon, tänker på att den andra inte ska få ett övertag, det bådar inte gott. Hon är dessutom någon generation yngre än dig och riskerna för att hon skarpt ogillar sådant beteende är då ännu större. Hon har nog mer erfarenhet av män som vågar stå för sina känslor självsäkert och föredrar med största sannolikhet det.

Jag ser också en stor risk för att du uppfattas av henne och eventuella kollegor, som gubbsjuk som är ute efter att endast kladda på de yngre förmågorna. I din situation gäller det att vara ärlig och köra med öppna kort om att du har ett genuint intresse. Prata, fråga om hon skulle vara intresserad av att ta en kopp kaffe eller liknande. Handla moget och självsäkert. Sluta småflirta och gå till riktig handling och backa om du får ett nej. Du kan uppfattas väldigt fel annars.

Hoppas jag inte låter för hård i min bedömning av dig, förstår att det inte är lätt.[/

Nej men herregud jag vill inte ha någon makt över henne eller något sådant. För guds skull. Jag känner mig dock helt livrädd för att lägga mig platt och öppna upp för mycket. Jag vill inte framstå som ?needy? eller desperat eller jag vet inte.

Jag är så förälskad i henne att det gör ont. Men nu känns det helt hopplöst. Allt är så komplicerat och riskfyllt. Jag riskerar att framstå som gubbsjuk visst. Tror dock inte vi ska överdriva betydelsen av åldersskillnaden. Värre är att vi arbetar ihop. Om det går käpprätt kommer jag sitta där som en fjant på jobbet. Hade vi inte jobbat ihop hade jag kört på utan att tveka. Det är ju fan att vi jobbar ihop.

Som om inte detta vore nog har jag sambo och barn. Det är slut mellan mig och sambon sen ett tag. Vårt förhållande har varit dött länge. Av praktiska skäl bor vi fortfarande ihop. Men förr eller senare ska vi flytta isär. Men detta vet förstås inte min jobbflirt. Om nu min jobbflirt har sökt efter mitt namn på nätet - vilket man nog kan förutsätta -har hon sett att jag bor ihop med en annan kvinna. Hon vet att jag har barn. Vad tänker hon? Att jag vill ha någon slags jobbflirt med henne vid sidan om min sambo och mina barn? Att jag är en creepy skitstövel som vill vara otrogen? Och vad ska jag säga till henne? Ska jag säga att jag inte längre är ihop med min sambo sådär i förbifarten och sen fråga om hon vill dricka kaffe?

Det känns som att detta är kört.

[quote=79309634][quote-nick]Anonym (Nej!) skrev 2018-12-25 11:27:11 följande:[/quote-nick]Hur tänker du egentligen? Ska du ?säkra upp? med den nya tjejen innan du gör slut med din sambo? Typiskt ynkryggar som inte vågar reda ut problem hemma utan flyr till en ny famn när det inte känns så spännande på hemmaplan längre. Gäller både män och kvinnor för övrigt.

Jag hade sympati för dig tills du skrev att du har familj. Separera innan du överhuvudtaget tänker tanken att visa intresse för din kollega.[/

Läs inlägget igen. Det är slut med sambon långt innan min kollega dök upp

[quote=79309554][quote-nick]Anonym (PöOmPö) skrev 2018-12-25 10:24:28 följande:[/quote-nick]Jag tror inte din taktik är den bästa om känslorna är besvarade. Makt eller övertag ska överhuvudtaget inte finnas i en sund relation, från någons håll. Att redan innan man ens har börjat närma sig någon, tänker på att den andra inte ska få ett övertag, det bådar inte gott. Hon är dessutom någon generation yngre än dig och riskerna för att hon skarpt ogillar sådant beteende är då ännu större. Hon har nog mer erfarenhet av män som vågar stå för sina känslor självsäkert och föredrar med största sannolikhet det.

Jag ser också en stor risk för att du uppfattas av henne och eventuella kollegor, som gubbsjuk som är ute efter att endast kladda på de yngre förmågorna. I din situation gäller det att vara ärlig och köra med öppna kort om att du har ett genuint intresse. Prata, fråga om hon skulle vara intresserad av att ta en kopp kaffe eller liknande. Handla moget och självsäkert. Sluta småflirta och gå till riktig handling och backa om du får ett nej. Du kan uppfattas väldigt fel annars.

Hoppas jag inte låter för hård i min bedömning av dig, förstår att det inte är lätt.[/

Nej men herregud jag vill inte ha någon makt över henne eller något sådant. För guds skull. Jag känner mig dock helt livrädd för att lägga mig platt och öppna upp för mycket. Jag vill inte framstå som ?needy? eller desperat eller jag vet inte.

Jag är så förälskad i henne att det gör ont. Men nu känns det helt hopplöst. Allt är så komplicerat och riskfyllt. Jag riskerar att framstå som gubbsjuk visst. Tror dock inte vi ska överdriva betydelsen av åldersskillnaden. Värre är att vi arbetar ihop. Om det går käpprätt kommer jag sitta där som en fjant på jobbet. Hade vi inte jobbat ihop hade jag kört på utan att tveka. Det är ju fan att vi jobbar ihop.

Som om inte detta vore nog har jag sambo och barn. Det är slut mellan mig och sambon sen ett tag. Vårt förhållande har varit dött länge. Av praktiska skäl bor vi fortfarande ihop. Men förr eller senare ska vi flytta isär. Men detta vet förstås inte min jobbflirt. Om nu min jobbflirt har sökt efter mitt namn på nätet - vilket man nog kan förutsätta -har hon sett att jag bor ihop med en annan kvinna. Hon vet att jag har barn. Vad tänker hon? Att jag vill ha någon slags jobbflirt med henne vid sidan om min sambo och mina barn? Att jag är en creepy skitstövel som vill vara otrogen? Och vad ska jag säga till henne? Ska jag säga att jag inte längre är ihop med min sambo sådär i förbifarten och sen fråga om hon vill dricka kaffe?

Det känns som att detta är kört.

[quote=79309804][quote-nick]Anonym (PöOmPö) skrev 2018-12-25 12:37:17 följande:[/quote-nick]Det är nog inte kört om du vågar släppa på att "göra bort dig". Situationen du befinner dig i med sambo och barn komplicerar förstås en del. Men det är nog mer regel än undantag att man är i någon form av relation i ens vuxna liv när man råkar fatta tycke för någon annan. Vare sig man vill det eller inte. Kommunikation är nog nyckeln, både hemma och med tjejen du känner för.[/

Ja så är det. Inte så konstigt att man är i någon form av relation när man fattar tycke. Inte första gången i historien det händer.

Kommunikation? Ja alltså vad? Vad ska jag säga? Egentligen skulle jag vilja förklara allt för henne. Berätta hur fruktansvärt förälskad jag är i henne, hur obeskrivligt fin hon är och att jag typ blir hög när vi ser varandra i ögonen. Jag har aldrig känt såhär tidigare. Men att berätta det är ju uteslutet. Det skulle ju nästan vara obehagligt för henne. Men hur ska jag göra då? Ska jag skicka några sms till henne med roliga klipp? Vad ska hon svara? Vad händer om hon inte svarar? Blir det pinsamt på jobbet då efter helgerna när vi ses?

Det känns så surt att vi jobbar ihop. Varför ska jag kära ner mig i just henne? Samtidigt är det ju kanske inte så konstigt. Vi jobbar mycket. Ibland är det stressigt och man kommer liksom nära varandra. Skulle vi befinna oss på samma krog en stimmig kväll är det ju inte ens säker att jag hade lagt märke till henne. Jag blir aldrig kär i en tjej på krogen. Det har aldrig hänt.

Jag förstår vad du menar. Kanske är det svårt för henne att ta något steg åt dig här, med tanke på att du faktiskt har en annan position än henne. Du vet inte hon kanske tror att du har fler som henne. Men jag vet hur tossig och förälskad man kan bli, går inte att få bort personen ur systemet, jag känner iof att det är lite ömsesidigt i mitt fall. Får bara inte rätt respons, från personen. Vad har du att förlora om du nämner något om det? Pratar ni privat? Ålder är en viktig erfarenhetsmarkering, dock så kan erfarenheterna vara något subjektiva och åldern blir liksom bara en siffra. Allt tyder på att ni känner lika, så något kanske måste hända om ni ska kunna konkretisera? det ni har.

Låt henne inte glida dig ur händerna... Fråga om hon vill ses och visa vad du känner utan att säga det rakt ut? Det finns en risk att bli djupt olycklig om förälskelsen håller i en längre tid utan att man vågade eller försökte. Jag borde göra precis likadant som jag råder dig till... Jag borde gjort det men nu är det nog försent.

[quote=79311246][quote-nick]Anonym (PöOmPö) skrev 2018-12-25 21:46:39 följande:[/quote-nick]Ja du kan ju alltid testa att skicka något alldagligt för att se reaktionen om ni inte redan är i kontakt via tel men det är ju svårt att tolka vad det betyder från båda hållen. Kanske bäst att vänta tills ni ses och ta det då. Kan du inte fråga henne om hon hade varit intresserad av att ta en kaffe eller promenad eller liknande? Då borde hon fatta vinken och kan själv avgöra om hon vill eller inte. Får du ett nej, be om ursäkt och backa. Men du ska ju göra det du känner dig bekväm med och säga det som känns ?dig? så att säga. Men gör det med respekt mot henne och dig själv. Om du tar mod till dig att göra det, klappa dig själv då på axeln för att du tog tag i riktningen till ditt egna liv oavsett utfall. Respektera dig själv och dina känslor.[/

Tack för att du tar dig tid att svara på mina små funderingar.

Jag har redan dragit iväg ett meddelande på FB-messenger härom dagen. Det var ganska jobbigt och jag stegade rakt ur min comfort zone. Jag hade lite skämtsam ton mot henne. När hon inte svarade direkt började tappa hoppet och ångra mig. Det dröjde EXAKT 75 minuter innan hon svarade. Hon börja lite artigt och korrekt. Jag väntade ett tag med mitt nästa meddelande och sen lossnade det. Konversationen gick fram och tillbaka. Hon hade flera chanser att avsluta det hela snyggt och artigt men det gjorde hon inte. Hon upprätthöll konversationen med mig. Jag vet inte om det betyder ngt men jag kände mig nöjd över att jag brutit isen och det kändes bra nästan som att jag hade henne på kroken. Det är nog helt uppenbart för henne att jag är intresserad. Varför skulle jag annars kontakta henne på det sättet? Men nu börjar jag misströsta igen. Nu är det ju hennes tur att skriva något till mig tycker jag. Skriver hon inte måste det väl betyda att hon inte är intressserad? Och så tänker jag att hon kanske bara kände sig tvungen att konversera med mig. Hon är väluppfostrad och har fått lära sig att göra männen i hennes närhet nöjda. Jag vet inte.

Vet du vad. Jag vill inte fråga henne om hon vill dricka kaffe eller gå en promenad och prata och prata. Jag respekterar din uppfattning och den är väl rimlig iof sig. Men jag orkar inte. Jag vill bara hångla upp henne i katakomberna under vår arbetsplats och inte snacka så himla mycket hur jag känner osv. Jag vill att det bara ska komma naturligt. Och vi ska vara helt nyktra och obedövade av alkohol och det ska vara en vanlig dag. En tisdag i januari. Och om hon nu avvisar mig varför ska jag be om ursäkt?