Hur gör ni med kostnader för aktiviteter som ni har med barnen och deras kompisar på?

Knepigt men bra med en mall. Vi lär också hamna där snart.

Hade någon velat ta med ett av mina barn hade jag frågat om inträdet.

Kan man säga - är det ok om ni swishar inträdet så står vi för mellis /fika/lunch eller vad det nu kan vara. Då har delat på kostnaden i alla fall. Och så kan man välja nivå själv på maten om man vill ta med något till ex simhallen eller köpa där

Ska bli intressant att se hur andra tänker om det kommer fler svar

Min dotter fick följa med en kompis till badhuset idag. Vi skickade med pengar så att det skulle räcka till inträde och fika, men när kompisens mamma lämnade av henne efteråt sa hon glatt att de bjöd på inträde och fika idag. Jag tänker att vi får bjuda på något annat en annan gång, så jämnar det ut sig. För min del skulle det kvitta om familjerna inte bjuder för exakt samma summor, men det kan ju vara känsligare för den som känner att den inte har råd att bjuda lika ?fint? som andra, även om dyrast upplevelse så klart inte alls måste vara den roligaste.

Vi kollar nästan alltid av. Är det kalas så antar jag att de bjuder, men då skickar man med en present. Vi har årskort till ett par museer så dit drar vi med oss barnens kompisar utan att be om ersättning och jag vet att deras kompisars familjer gör likadant med de medlemsskap de har. På så sätt får barnen tillgång till ett ganska brett utbud av aktiviteter inom umgängeskretsen. Ungarna är rätt så försigkomna och vi kan få förfrågningar om att få åka till museet om de har något grupparbete i skolan eller så.
Är det mitt barn som väldigt gärna vill göra något speciellt med en kompis så ser jag till att bjuda. Men jag tycker inte att det är jobbigt att fråga föräldern om barnet kan/vill följa med på en konsert eller så där biljetten kostar något. 
När de ska på bio brukar jag skicka med pengar, men hälften av gångerna kommer de hem utan att ha använt dem. Jag har bara tagit med barnen med kompisar på bio ett par gånger och då har vi betalat.
En av min sons kompisar kommer alltid med pengar eller gåvor när de leker här eller om han sover över. Jag känner mig lite obekväm med det, som om jag vore en betald barnvakt eller något, men pojken är väldigt go och hans föräldrar är trevliga, så jag försöker att inte låta det bekomma mig. De leker bara hemma hos oss så jag behöver i alla fall inte ta ställning till att återgälda det.

Jag frågar alltid bara om barnet vill följa med oss. Så gott som alltid kommer då barnet med egna pengar eller så kommer ett sms med typ ?meddela vad du lagt ut så swishar jag?

Skulle pengar utebli är det inget jag jagar.

Skickar med mina ungar pengar om de ska iväg eller ber att få swisha i efterhand jag också.

Var tydliga i er kommunikation med de andra föräldrarna (vi vill bjuda XXX på bio/Vi ska på bio, om XXX vill följa med kostar filmen...).
Och när ni blir tillfrågade och det inte är tydligt definierat så fråga eller ha som regel att alltid skicka med pengar, så kommer ju pengarna med hem igen om den andra familjen vill bjuda.

Jag tror på tydlighet. För vad än folk svarar här, vet du inte hur de föräldrar du har i din närhet resonerar. Då blir det onödigt att utgå ifrån att folk borde första att de ska betala och sedan bli irriterad när alla inte gör så.

Alla är ju olika, här är två tankesätt jag föreställer mig att vissa kan ha: de som alltid själva bjuder på allt och då ser det som självklart att andra gör så. Andra kanske uppfattar det som att ni ber om sällskap till ert barn och att de därmed gör er en tjänst genom att låta er ta med deras barn, och därför utgår ifrån att ni betalar.

Genom att vara tydlig ökar du också chansen att det blir ett ja från fattigare familjer som kanske annars känner sig tvungna att tacka nej för säkerhersskull.

Mitt tips är att du i samma mening som du frågar om deras barn kan följa med, tydliggör ifall ni bjuder eller inte. Så att inte någon tackar ja och sedan får veta att ni vill att de står för kostnaden.

Jag brukar låta de andra föräldrarna betala för sitt barn om de erbjuder sig. Det gör de flesta. Annars betalar jag. Men många vill inte att någon annan betalar då de känner sig skyldiga då. En av sonens kompisar har en ensam mamma med väldigt dålig ekonomi och där är det väldigt känsligt om jag tar med pojken och bjuder. Mamman tycker det är pinsamt och jobbigt så faktiskt brukar jag hellre hitta på något gratis om sonen är med den kompisen. Det är ju lite synd egentligen. Jag frågar hellre någon annan då där jag vet att föräldrarna kan betala och det inte är en börda för dem. Obs jag bjuder gärna men det är kompisens mamma som tycker det är jobbigt.

Tydlighet är bra, det håller jag med om. Men just det här att om man återkommande gör saker, bjuder med ett annat barn och tackar ja till att de betalar för sitt barn. Tänk om de egentligen inte har råd men känner sig tvungna? Man vet ju aldrig hur andras ekonomi är?