Mamma som inte vill ta ansvar?

Ah okej, jag har dock för mig att det är fre-sön, för om det är ex fre-mån varannan helg så blir det för många dagar, men kan såklart ha fel. Om det är en viktig faktor så får man höra med FK.

Jag är rädd att den typen av uttalande skulle få henne att bryta ihop. Och då blir plötsligt jag en ond människa och hon kan gräva ner sig i sin offerroll.

Nu har hon bara en förälder i livet, men denne har redan sagt till henne att hon nog inte bör ha 50/50 vårdnad, denne ser att hon inte klarar ut det. Mina föräldrar vill såklart barnets bästa, men är även oroliga för hur det påverkar mig att alltid bli uppbunden.

Att alltid bli uppbunden? Du är förälder?! Klarar inte mamman av att vara mamma så får du man-up och ta ansvar för de barn du har satt till världen! Otroligt många mammor klarar att ha sina barn varje vardag och varannan helg för att fäderna inte klarar av att ta hand om barnen halvtid. Vad skiljer de mammorna från dig, du blir inte mer uppbunden än dem.. Skillnaden är att de mammorna gör ses som självklart, ingen ifrågasätter papporna. Pappor som däremot tar sina barn majoriteten av tiden blir hyllade för att de blir så ?uppbundna? och självuppoffrande. Medan dessa mammor blir skammade, titta bara i den här tråden.

Sedan får du skilja på vårdnad och umgänge. Man kan ha delad vårdnad men behöver för de inte ha ett varannan veckas upplägg med umgänget.

Jag separerade för närmare ca 5mån sen från barnet mamma.
För att summera saker kort har hon ett ganska svagt band till sitt barn och han söker sig främst till mig.

Hon mår inte bra med sig själv vilket har slutat med att de veckor hon haft barnet hamnar det plötsligt hos mina föräldrar eller hos mig i förtid. Jag har för barnets skull gått in och tagit ett större ansvar och ska ha honom de 5 dagar i veckan.
Och sen är det ju härligt att ha honom nära. Vi har dock fortsatt delad vårdnad på 50%.

Nu till saken, han var där, hon blev sjuk och skickade hem honom och kort därefter blev han sjuk. Nu har jag varit hemma och vabbat i veckan (även hennes dagar).

Hon är nu feberfri men inte vårt barn. Jag tycker det vore rimligt om hon tog lite föräldraransvar, men hon tycker att hon är för matt.

Mitt jobb blir lidande och mina föräldrar hamnar i en sits där de får gå in mer än de nog tänkt sig som pensionärer. Vad som än ska lösas är det alltid krångligt och besvärligt. Det har bland annat resulterat i att kollegor har fått ta hand om grabben vid ett superviktigt möte då hans mamma bara krånglar.

Ska man be om tid hos familjerätten eller vad hittar man på?

Blir något arg när jag ser vissa kommentarer. Bara för han är pappan så är det så fint av honom att ha barnet mycket, eller varför skulle han behöva gå ned i tid för att kunna ta hand om barnet? JA, HUR gör ALLA mammor som är ensamstående? Vet inte en enda som jobbar 100%.

Jag har min dotter på heltid, hon träffar inte ens sin pappa för han vill inte och hon vill inte. Hon har dessutom ADHD kombinerad form och autism 1. Jag själv är sjukskriven för utmattningssyndrom. Man hittar alltid någon sorts energi till sina barn. Om jag börjar jobba igen så kommer jag aldrig kunna jobba 100%.

Man får ändra jobbsituationen efter sitt/sina barn helt enkelt. För det är familjen och hälsan som är det viktigaste.

Om nu mamman inte orkar ha sitt barn, då får du säga att du har honom heltid och fixa situationen helt enkelt så det fungerar. Det är så att ha barn. Man blir bunden.

Därför  att det är skillnad på om det är pappan eller mamman som inte klarar av att ta hand om sitt barn. Mamman har valt att skaffa barn, pappan har aldrig haft chansen. Juridisk abort för män existerar inte, feministerna jobbar hårt för att motverka sån jämställdhet. Så därför är en mamma som inte sköter sitt barn en större nolla än vad en pappa är.

Abort är mord och strider ocksp emot barnkonventionen. Ingenstans där finns stöd för att man ska få avliva ofödda foster för att mamman är en egoist.

Nej, vissa människor förstår inte konceptet med jämställdhet. De begriper inte att jämställdhet innebär samma rättigheter för alla, inte bara särrättigheter för kvinnor. Dessa människor brukar utge sig för att vara feminister.

Män har mycket högre krav från sin arbetsgivare än kvinnor. Kanske därför.

Nej faktiskt inte. Detta evinnerliga jämställdhetstjatet. Vi blir aldrig jämställda. O alla som vet vad det innebär att bära o föda fram ett barn vet vad jag menar. En mamma är en mamma i första hand, o sen dagen hon föder barn ska en normalfuntad mamma sätta sitt barn välmpende på prio ett. Att pipa om att man är matt el inte har lust el orkar är patetiskt, e bara att kavla opp ärmarna o köra racet. Sorri om nån tar åt sig, men dagens värld är knasig. Vill man inte vara mamma nån dag är det bara att avsäga sig det o göra vad man vill...typ, säkert fixar nån allt. Allt ska stöttas o bäras o vinklas hit o dit, istället för några välvalda ord. Alla vi mammor tycker ibland livet är skitjobbigt o vill byta tåg, orkar inte engagera mig el koka...ändå är det bara ett måste att lyfta arslet o göra det. O det är okej att säga att det känns jobbigt ibland. Men att strunta i sina barn, det är nåt man bara inte gör.

Du har rätt, abort är nog snäppet värre med tanke på att det dömer barnet till döden.