Mamma som inte vill ta ansvar?

Män har mycket högre krav från sin arbetsgivare än kvinnor. Kanske därför.

Nej faktiskt inte. Detta evinnerliga jämställdhetstjatet. Vi blir aldrig jämställda. O alla som vet vad det innebär att bära o föda fram ett barn vet vad jag menar. En mamma är en mamma i första hand, o sen dagen hon föder barn ska en normalfuntad mamma sätta sitt barn välmpende på prio ett. Att pipa om att man är matt el inte har lust el orkar är patetiskt, e bara att kavla opp ärmarna o köra racet. Sorri om nån tar åt sig, men dagens värld är knasig. Vill man inte vara mamma nån dag är det bara att avsäga sig det o göra vad man vill...typ, säkert fixar nån allt. Allt ska stöttas o bäras o vinklas hit o dit, istället för några välvalda ord. Alla vi mammor tycker ibland livet är skitjobbigt o vill byta tåg, orkar inte engagera mig el koka...ändå är det bara ett måste att lyfta arslet o göra det. O det är okej att säga att det känns jobbigt ibland. Men att strunta i sina barn, det är nåt man bara inte gör.