8 mån vaknar 1gång i tim och gråter

Hej! 

Det känns som vi testat allt och frågat alla runt oss om råd men lyckas ej förbättra våran nu 8 mån dotters sömn. Hon har alltid sovit oroligt, varit lätt väckt, långa nattningar, vaknat ca 4-6 g per natt under de 6 första mån. Men sedan kändes det som det skedde en liten kortvarig förbättring, då kom separationsfasen och nu vaknar hon 1 gång i timmen från kl19 vid läggning - kl 06 och gråter/skriker tills vi vaggar henne till sömns. Hon äter endast en g per natt ersättning el välling, hon är inte hungrig utan vill bara ha hjälp att somna om.  detta har nu pågått ca 6 veckor, vi är nära nu kollaps båda två. Får max ca 2-3 tim sömn per natt. Delar på nätterna och har öronproppar men vi vaknar båda av hennes gråt så nätterna blir tuffa trotts att vi delar. Förstår att detta är en naturlig utveckling att vakna till och se vart ens föräldrar är under natten, att alla barn går igenom den fasen mer eller mindre. Men vi är så slut nu.

Vi har läst böcker, artiklar, lyssnat på radioprogram, allt för att få kunskap och tips om spädbarns sömn och behöv. Testat samsova under olika perioder, funkar inte något bättre, hon vaknar likadant och vill bli vaggad till sömns. Kollat för varmt, för kallt, snuttefilt, napp, mer välling, varva ner på kvällen, släkt ner, osv.. har ändrat till fastare rutiner, bestämda mat och sovtider. Hon äter bra på dagen.

 
Hon sover aldrig längre stunder än 1-1, 5 tim på dagen, och då måste man vagga eller köra vagnen utomhus, så någon sömn då kan man ej få.

Vi upplever inte att BVC kommit med något stöd el hjälp kring sömnen. Mer än att "detta går över.." Vår dotter är grinig och trött mest hela dagarna, så ledsamt att se henne så, vilket inte är konstigt hon sover knappt. Vi vill ju bara hjälpa henne att kunna sova, börjar känner oss uppgivna. 

Hört oss för med vänner och bekanta med barn i samma ålder, men ingen har det lika illa som vi..Vilket får en att känna sig dålig, även om man vet att alla barn är olika..

Testat allt känns det som, förutom de olika metoder man läst om (AW, 5 min, Tass). Vi hade tänkt försöka med den snällare Tass-metoden, men vi fick avråd från BVC att testa metoder under denna fas. Vilket vi fattar de är ju extra känsliga nu och behöver all trygghet. Men tänkt i våra desperata stunder att man bara måste testa något för att förbättra. Vi har sån sömnbrist båda två nu att vi kan knappt tänka klart. 

Vänder oss till er som haft liknade sömn situation med era barn i seperationsfasen. vore fint att höra om era erfarenheter, när blev det bättre för er? vad gjorde ni för att hjälpa situationen? Hur överlevde ni? Man vill liksom kunna se ljuset i tunneln..:)

Hej! 

Det känns som vi testat allt och frågat alla runt oss om råd men lyckas ej förbättra våran nu 8 mån dotters sömn. Hon har alltid sovit oroligt, varit lätt väckt, långa nattningar, vaknat ca 4-6 g per natt under de 6 första mån. Men sedan kändes det som det skedde en liten kortvarig förbättring, då kom separationsfasen och nu vaknar hon 1 gång i timmen från kl19 vid läggning - kl 06 och gråter/skriker tills vi vaggar henne till sömns. Hon äter endast en g per natt ersättning el välling, hon är inte hungrig utan vill bara ha hjälp att somna om.  detta har nu pågått ca 6 veckor, vi är nära nu kollaps båda två. Får max ca 2-3 tim sömn per natt. Delar på nätterna och har öronproppar men vi vaknar båda av hennes gråt så nätterna blir tuffa trotts att vi delar. Förstår att detta är en naturlig utveckling att vakna till och se vart ens föräldrar är under natten, att alla barn går igenom den fasen mer eller mindre. Men vi är så slut nu.

Vi har läst böcker, artiklar, lyssnat på radioprogram, allt för att få kunskap och tips om spädbarns sömn och behöv. Testat samsova under olika perioder, funkar inte något bättre, hon vaknar likadant och vill bli vaggad till sömns. Kollat för varmt, för kallt, snuttefilt, napp, mer välling, varva ner på kvällen, släkt ner, osv.. har ändrat till fastare rutiner, bestämda mat och sovtider. Hon äter bra på dagen.

 
Hon sover aldrig längre stunder än 1-1, 5 tim på dagen, och då måste man vagga eller köra vagnen utomhus, så någon sömn då kan man ej få.

Vi upplever inte att BVC kommit med något stöd el hjälp kring sömnen. Mer än att "detta går över.." Vår dotter är grinig och trött mest hela dagarna, så ledsamt att se henne så, vilket inte är konstigt hon sover knappt. Vi vill ju bara hjälpa henne att kunna sova, börjar känner oss uppgivna. 

Hört oss för med vänner och bekanta med barn i samma ålder, men ingen har det lika illa som vi..Vilket får en att känna sig dålig, även om man vet att alla barn är olika..

Testat allt känns det som, förutom de olika metoder man läst om (AW, 5 min, Tass). Vi hade tänkt försöka med den snällare Tass-metoden, men vi fick avråd från BVC att testa metoder under denna fas. Vilket vi fattar de är ju extra känsliga nu och behöver all trygghet. Men tänkt i våra desperata stunder att man bara måste testa något för att förbättra. Vi har sån sömnbrist båda två nu att vi kan knappt tänka klart. 

Vänder oss till er som haft liknade sömn situation med era barn i seperationsfasen. vore fint att höra om era erfarenheter, när blev det bättre för er? vad gjorde ni för att hjälpa situationen? Hur överlevde ni? Man vill liksom kunna se ljuset i tunneln..:)

Tack för tipset Kellie­13, ska kolla upp, och lyckas till med sömnen:)

Hoppas det ska bli bättre och bättre med åldern och det är säkert många faktorer som spelar in just nu, tänder, seperationsfasen och att alla barn sover olika.

Haha ja verkligen man försöker säga det till sig själv.. men när någon annan säger det till en efter 8 månader utan sömn blir man bara förbannad..