Vill ha era råd gällande kryssning med 2 åring som just nu förstör min relation

Hej

Vi fick en kryssning i julklapp till Karibien. Jätte generöst osv. MEN Detta är min mardrömssemester. På semestern är vi alltid aktiva. Gillar att vandra, upptäcka och ge oss ut på aktiva äventyr. Jag har varit på en liknande kryssning förut och avskydde varenda del.

... Totalt med mellanlandningar är det en resa på 24 timmar till puerto rico där båten avgår ifrån. Vi har en litet barn på knappt 2 år så bara tanken på att flyga så länge ger mig rysningar, för att sedan kryssa en vecka. .. 

Vi vill helst inte flyga alls med tanke på miljön, eller åka ett stort koldioxid-sprutande vidunder heller. Men hur i helsike ska vi göra?

Saken är den att jag inte ser denna kommande resa som en skön semester. Jag har magont inför tanken på att åka. Vår dotter är fortfarande liten och tycker att stora folksamlingar, höga ljud osv är jobbigt. Det känns som jag ska utsätta henne för allt hon avskyr. 

Vi har dessutom ÄNTLIGEN fått in en bra sov-rutin. Jag vet inte vad som kommer att hända med den plötsliga tidsomställningen. 

Vi har fått resan av min mans föräldrar som ska med på resan. Jag sade på en gång att jag inte tyckte att det var en bra idé när de började prata om att åka på kryssning ihop. Resa - jätte gärna! Men inte detta alternativ. 

Men det är en röd tråd i relationen att våra åsikter aldrig räknas. Dom gör lite som dom vill och alla andra måste följa efter. När jag bad min man diskutera detta med sina föräldrar vägrade han. Han tycker att vi ska resa, punkt. Inte för att han vill, han tycker också att detta är en dålig idé. Men han skulle hellre åka till ett land med ebola före att stå upp mot sina föräldrar.

Vad tycker ni? Ska vi åka eller inte? Vilka argument finns det att INTE släpa runt på en tvååring över halva jordklotet för en veckas kryssning? 

Vi tältade och vandrade i bergen när grabben var tre månader. När han var två fick han följa med på en konferens till San Diego och hälsa på vänner i Colorado och Kanada. Nu när han är tre flyger jag själv med honom till Hong Kong (på Måndag) för att hälsa på frugan som är iväg på en längre jobbresa. Vi skall passa på att vandra lite i bergen där och han får följa med på lite allmän sight seeing.

Det går ganska bra att resa med småbarn om man anpassar sig lite. På en kryssning brukar det finnas barnpassning och barnaktiviteter också. Ta med en babybjörn eller liknande då det kan vara lite si och så att ta sig fram med barnvagn beroende på vart i Karibien man är och vad man gör.

Vi tältade och vandrade i bergen när grabben var tre månader. När han var två fick han följa med på en konferens till San Diego och hälsa på vänner i Colorado och Kanada. Nu när han är tre flyger jag själv med honom till Hong Kong (på Måndag) för att hälsa på frugan som är iväg på en längre jobbresa. Vi skall passa på att vandra lite i bergen där och han får följa med på lite allmän sight seeing.
Det går ganska bra att resa med småbarn om man anpassar sig lite. På en kryssning brukar det finnas barnpassning och barnaktiviteter också. Ta med en babybjörn eller liknande då det kan vara lite si och så att ta sig fram med barnvagn beroende på vart i Karibien man är och vad man gör.

De flesta jag känner reser med sina barn, antingen långa bilresor till fjällen eller på solsemester till Thailand eller till släkten i USA. Visst är 24 h lång restid, men så värst mycket kortare är det inte med mellanlandningar till Thailand heller... Och dit åker barnfamiljer på löpande band, så det är nog inte så enkelt att göra "rätt" som farföräldrar om man vill vara snäll. 

Jag hade kanske inte heller jublat, men samtidigt vill jag att relationerna ska fungera och då får man ge och ta. Svärföräldrarna jublar kanske inte heller över alla anpassningar efter mig och mina önskemål, men i relationer får man ju kompromissa. Ibland gör vi som jag önskar, ibland som ni önskar. 

Det är en vecka av ditt liv, kan du inte stå ut?

De flesta jag känner reser med sina barn, antingen långa bilresor till fjällen eller på solsemester till Thailand eller till släkten i USA. Visst är 24 h lång restid, men så värst mycket kortare är det inte med mellanlandningar till Thailand heller... Och dit åker barnfamiljer på löpande band, så det är nog inte så enkelt att göra "rätt" som farföräldrar om man vill vara snäll. 

Jag hade kanske inte heller jublat, men samtidigt vill jag att relationerna ska fungera och då får man ge och ta. Svärföräldrarna jublar kanske inte heller över alla anpassningar efter mig och mina önskemål, men i relationer får man ju kompromissa. Ibland gör vi som jag önskar, ibland som ni önskar. 

Det är en vecka av ditt liv, kan du inte stå ut?

Men om ts redan innan de bokar säger att hon inte vill åka på den typen av resa så är det väl knappast svårt för svärföräldrarna att inte ändå gå och boka just en sådan resa och därmed försöka tvinga med henne mot hennes uttryckliga vilja, eller hur tänker du där?

Det kallar jag verkligen inte att ?vilja vara snäll?! Tvärtom att driva igenom sin egen vilja mot andras uttryckliga önskemål.

Nu har jag ingenstans skrivit att JAG rest långt med barn, bara att det är väldigt vanligt bland mina bekanta. Vill du nödvändigt veta har jag inte varit utanför Europa med barn. 

Jag hade inte heller blivit nöjd om jag var i TS skor. Men jag upplever att det är relativt vanligt att äldre generationen överraskar med långresor och t.ex. bjuder barn och barnbarn när de fyller jämt. Kanske inte så lätt att göra rätt alltid...

Maken åker själv och du stannar hemma med 2-åringen. Man är inte förpliktigad att åka på en semester man inte blivit rådfrågad om i förväg.