Behöver man skriva på nåt inför husköp?

Det gör han inte, han säger 50/50, men man vet ju aldrig om han kommer känna så om vi en dag separerar.

Men vad är problemet? Skriv 50/50  i kontraktet när ni köper huset och saken är klar.

Du brukar ju påstå att han aldrig kommer att skilja sig från dig, din lilla hemmafru där.

Han vill ju stå själv, så därför ville jag veta om det kommer göra nån skillnad.

?

Hur argumenterar han för det? Varför vill han inte att ni äger 50/50 från början?

Har ni någon form av äktenskapsförord sen tidigare eller tänker skriva något?

Varför vill han inte att du ska stå med på kontraktet?

Om du inte står med ska du inte heller behöva betala något som har med huset att göra.

Och svaret är att det beror på hur er respektive ekonomi ser ut i övrigt den dag det blir bodelning, vare sig ni skulle dela på er eller när en av er en gång avlider. Generellt sett skulle jag säga att det, beroende på omständigheterna, inte alltid _behöver_ spela någon roll men att det aldrig är till _fördel_ för den som inte står som ägare.  Så jag tycker nog att han bör kunna motivera varför han ska stå som ensam ägare, inte bara att han "vill" göra det. Som tidigare nämnts behöver man ju inte heller stå som 50/50-ägare, när man går in med väldigt olika ekonomiskt bidrag går det att dela annorlunda om man vill. (Ett par jag känner har jag för mig var nere i 5/95 då hon gick in med det mesta från sitt förra hus och han inte hade så mycket att gå in med.)
Det kan förstås finnas omständigheter här som du inte nämner. Har t ex du enskild firma som skulle kursa med skulder, eller för den delen andra skulder du inte kan betala så ryker kanske din del av ett hus med tvångsförsäljning som resultat. Men även i så fall bör ju maken motivera det så att ni kan diskutera saken.

På den här länken nämns några nackdelar runt att bara den ene äger bostaden som man kanske inte tänker på som relativt ung och frisk:
www.allehanda.se/artikel/slakt-o-vanner/familjejuristen-svarar-det-kan-bli-besvarligt-for-dig-som-inte-star-som-lagfaren-agare

TS du borde inte få nått av huset eller stå på de om du inte betalar din del. lag eller inte... sunt jävla förnufft

Det finns en effekt av att bara en person står på lagfarten som det ogillas att tänka på. Säg att TS man står som ensam ägare. Sen råkar han ut för en olycka och blir en grönsak i flera år. TS kan då inte sälja huset eller ens hyra ut eller belåna det utan att kommunens överförmyndare godkänner.

TS, varför är det så viktigt för din man att stå som ägare och på lånen ensam?

Bara för att lagen ger dig _möjlighet_ betyder det inte att du måste utnyttja den möjligheten. Om du har lite skam i kroppen roffar du inte åt dig din mans egendom.

Du fokuserar mycket på tänkt roffande i skilsmässosituation. Hur tänker du runt som sägs ovan i inlägg och länkar, att icke-ägaren helt saknar rätt att bestämma något om huset hon/de bor i om maken skulle förlora sin kognitiva förmåga? Inte kan sälja och byta till bostad utan trappor även om det är maken som behöver det? Sitta med ett hus hon varken har råd med eller får sälja om maken skulle drabbas av tidig demens (en bekant fick det vid 54...).

Om det är ditt mål att rycka åt dig så mycket du kan med lagen som stöd så önskar jag dig lycka till.
Det börjar klarna lite varför din man vill äga det själv.

Om man vill vara med och äga och bestämma så är det ju inte ett problem att man är med och äger och betalar för sig.

Det är ju inget nytt att många på familjerliv söker sin möjlighet att med lagens hjälp få loss egendom och pengar likaväl som många är med och uppmuntrar att man måste ta eller ge bort hälften bara för att det står i lagne.

Istället för att använda sunt förnuft när man går in och ur ett förhållande.

Jag är ts, inte den du svarade.

Det där var helt goddag yxskaft till inlägget du citerade.

Ja det vet jag.

Jasså?
ok tack jag har registrerat din åsikt på min kommentar.