Jag mutade min son att somna ensam och nu har jag dåligt samvete.

Jag skulle också vilja tillägga att det från början inte handlar om sömnproblem, utan det här handlar om att JAG behöver få tid att sätta in grejer i diskmaskinen eller städa undan lite, eller i alla fall få titta på tv innan jag somnar. Vi går inte upp jättetidigt på morgonen, utan även om han somnar 20.30-21.00 så vaknar han inte förrän omkring 8.20. Anledningen till att jag påbörjar nattningen klockan 19.30 är för att han blir trött då. Han börjar hoppa runt, blir speedad och har inte ro att leka varken med mig eller med sig själv. Bokläsning i 20 minuter då tycker han om, men eftersom klockan sedan är 20.00 så införde jag det här med att lyssna på ljudbok (även om det tar 45-60 minuter) Då är klockan ca 21.00 och då kan jag inte säga att jag varje dag är i skick att varken betala räkningar eller städa undan hemma eller göra något annat jag måste göra, ifall jag har haft en tuff dag på jobbet. Så egentligen har han inte sömnproblem, utan sömnproblemen uppstod för 4 dagar sedan då jag bestämde mig för att det vore bättre om han kunde lyssna på ljudboken utan att jag satt tyst i hans rum, lyssnade på samma ljudsaga och inte gör något vettigt alls i en timme, men det lutar nog åt att jag får återgå till det i alla fall.

Och jag måste också säga att du har ändå gjort det bra! Man blir desperat tillslut vilket jag har hört från min pappa. Man gör allt för att barnet ska sova och då kanske man inte tänker klart tillslut. Men nu verkar du ju fått grepp om saken och sett att det kanske behövs andra åtgärder än belöning och hot.

Ni har ingen grupp för ?problembarn?? (hatar det ordet) men har fått gå på sånt själv pga utåtagerande barn när lillebror har en cpskada. Fråga på bup! Vi hade jättebra grupp som är som vilken familjegrupp/öppen förskola osv fast i små grupper där man kan prata problem med personalen. Det är super! Hade en mamma som hade en son som intw sov på veckor mer än en timme i stöpet! Pch så var det vi med en femåring som har en lillebror med cp som tar hela tiden. Vi fick hjälp, handledning och råd för att få oss att räcka till! Superbra!

Min son är 4,5 år. Klockan 19.30 blir han trött så då kör jag igång nattningen med tandborste, en saga och några sånger. Efter det ligger han stilla i sin säng och stirrar rakt ut i en timme ungefär innan han somnar. Han vill att jag ska sitta i samma rum, men ser mig inte eftersom han sover i en loftsäng. 

För lite mer än ett år sedan försökte jag lämna honom ensam den där timmen. Jag hade dörren öppen och han hörde mig hela tiden. Det fungerade hyfsat bra i 2-3 veckor men i samma veva blev han sjuk och då bröt jag rutinen och efter det blev han så spökrädd att det inte gick att återuppta den igen. 

Jag hinner verkligen ingenting om kvällarna eftersom jag är ensamstående, så det vore väldigt praktiskt om han kan somna själv i sängen istället för att jag tvingas sitta där i mörkret och stirra jag med under en timme. Jag har pratat med honom om att han är stor nog att ligga där själv efter sagan, sångerna och lite prat, men då har han nästan panikat utan att riktigt kunna sätta fingret på varför det känns jobbigt. (Jag bor i en 2:a så han hör mig ungefär lika bra när jag är inne i hans rum som i köket eller vardagsrummet)

Sedan ett par månader tillbaka får han lyssna till en ljudsaga efter boken och sångerna. Tanken med det var att jag skulle kunna lämna honom "ensam" till den, men det har inte gått. Han somnar till ljudsagan efter 45-60 minuter men jag måste sitta i samma rum. Till slut provade jag att muta: han fick en sak som han har önskat sig i ett års tid och som han aldrig trodde att han skulle få, mot att jag inte behöver vara i hans rum när han lyssnar på ljudsagan, utan att jag skulle få "städa i köket." Han köpte dealen och nu har vi provat i 4 nätter. 

Jag kan inte säga att det är katastrof. Han känner sig stor och stolt, men HAN SOMNAR INTE: Han ligger där, timme ut och timme in, under total tystnad  med uppspärrade ögon. Han ropar några gånger när ljudsagan tar slut och ber mig sätta på en ny saga. Själv säger han att han inte kan sova eftersom han älskar sin nya leksak så mycket att han ligger och tänker på den hela tiden och allt roligt han ska göra under morgondagen (tidigare har han varit likadan om han ska på kalas, men nu har det pågått i 4 nätter i sträck). Efter 3 timmar med uppspärrade ögon i kväll så gick jag in till honom och stängde hans ögon, först då somnade han och började snarka inom loppet av 10 sekunder, men då var han verkligen övertrött. Det hade inte gått att göra det tidigare.

Nu har jag så dåligt samvete över att jag har kört igång den här proceduren. Jag tror inte att han kommer att tröttna på den här leksaken i första taget. Det är verkligen allt han har drömt om och han kan använda den i många olika sammanhang. Ska jag vänta ut det här och hoppas på det bästa eller bör jag bryta försöket? Det som ger mig mest dåligt samvete var att jag hotade med att lämna tillbaka den till affären om han inte somnar själv i sin säng. Kanske är det det han ligger och tänker på, och det känns fruktansvärt. Han är inte ledsen, men han kan verkligen inte somna. 1 timme med uppspärrade ögon har blivit till 3 timmar med både trött mamma och trött unge som följd. Dagtid pratar han också mycket om det här: att han är stor och kan somna "ensam" så jag får absolut inte lämna tillbaka saken. 

Tipsar om boken Kaninen som så gärna ville somna som ovan nämnde. Barnet somnar efter 3 sidor

Men klart att han ska vara stolt, lilla hjärtat! Han försöker ju verkligen somna själv och vara stor och vara dig till lags. Tycker inte du ska kritisera hans försök!

Att han tänker på leksaken är säkert bara ett försök till att distrahera sig själv, han kan ju inte slappna av och somna själv så det känns väl bra att tänka på något kul istället. Kan du inte göra så att du sitter en stund så att han kan börja slumra till eller att du kommer in efter en viss tid och nattar honom om jan fortfarande inte somnat?

Kan bli mycket ångest för ett litet barn när man tycker det är svårt att somna och man känner pressen från sina föräldrar.