Dela på räkningar

Först och främst,

Skärp er. Inga jävlapåhopp. Meningen vara att diskutera, det finns inga rätt eller fel. Alla har olika upplägg.

Flytta till billigare boende säger några för att följa hennes ekonomi. Det är en Tolkningsfråga kring vad som ska anses vara hennes ekonomi och hur mkt hon vill spendera sina pengar på. Idag har hon ca 4000kr över varje månad exklusive eventuell bonus hon får.

Då har hon täckt halva kostnaden för bostad samt fyllt på mat och sparkonto. Det innebär att 4k + bonus är hennes pengar att göra vad hon vill med.

Om hon då anser att flytta till lägenhet och försämra livskvalitén får att hon ska ha ca 3k mer i handen? Det vore rent utsagt korkat. Vi kanske har 5k mer räkningar nu än tidigare. Dvs 2,5k kvar mer men istället bor vi i ett hus.

Vi är ett team självklart och många verkar missa att jag skjuter in där det behövs men tänker fan inte betala några pengar för hennes dyra intressen av skor och väskor.

Som sagt gav henne halva bostaden värd över Millen. Jag har varit generös nog och la all mina pengar för ge oss ett bättre levnadsstandard. De minsta man kan göra är att betala halva kostnaderna. Inget mer än rätt enligt mig.

Värt att nämna att under 2 år tid betalade ja allt i vår lägenhet för hon plugga under två år som jag förövrigt oxå köpte själv. Hon flytta in hos mig.

Nej, exet sparade sina pengar i stället för att betala halva boendekostnaden, vilket jag tyckte att han skulle. Så jag betalade allt för boendet och han bodde gratis och sparade pengar i stället. En av anledningarna till att han är ett ex.

Fast på det sätt du skriver om henne, hur generös du varit som låtit henne få halva bostaden etc så är det inte så konstigt att folk ifrågasätter hur du ser på er relation. Du låter helt klart rätt dryg i din syn på er som helhet i hur du skriver om ert upplägg även om jag inte tror att du menar det så.

Vad ville du med tråden? Få en klapp på axeln över hur generös du är som låtit henne få halva värdet på bostaden eller ville du diskutera olika sätt man kan lägga upp ekonomin på? Eller få veta om det är den med minst inkomst eller den med högst inkomst som tagit initiativet till gemensam ekonomi i de fall man har det? 

Som sagt, i mitt fall var det sambon som tog det initiativet att vi skulle flytta ihop och ha gemensam ekonomi även fast jag var helt utan inkomst. När vi fick barn tog vi gemensamt beslutet att bara leva på hans lön och att spara mina föräldradagar den första tiden (blev 10 månader). När vi flyttade till nuvarande bostad kom handpenningen från en kombination av sparande, förskott på arv (jag) och vinst från försäljning av tidigare bostad. Inte sjutton skrev jag in att mitt arv skulle stå enskilt vid en eventuell försäljning av vår nuvarande bostad. 

Men varför startade du tråden då om du tycker allt är så himla bra och inte var intresserad av vad andra tycker? Om du har bestämt dig för att du är generös och allt är rättvist enligt dig så frågar man ju inte om andras synvinkel. Om man inte är beredd att ändra dig då och det är du ju inte fastän nästan alla tycker du gör fel.

Du gav henne halva bostad värd över millen men nu separerat?

Självklart menar jag inte att vara dryg. Syftet med tråden var arg skapa en diskussion där folk mer pratar om upplägget men de sluta i att man blir påhoppad för ens upplägg inte passar 5-10 personer i gruppen. Så därför pointerade att jag att ja även gav halva bostaden.

Nej du frågar ju i din trådstart hur vi tänker och det har vi ju svarat på. Som sagt, vad är det du vill göra för att alla pengar du inte vill dela med sig av som resten i din familj då alltså inte kommer ha råd med?

Vi tjänar lika mycket men jag skulle inte känna att det vore rätt att inte dela lika på det som blev över efter räkningar. Om min partner tjänade mindre skulle jag gå runt och leva bättre? Jag känner många par där en tjänar knappt något och de delar ändå lika. Tycker du om din fru? Vill du inte att hon ska ha lika bra som du?

Vi tjänar lika mycket men jag skulle inte känna att det vore rätt att inte dela lika på det som blev över efter räkningar. Om min partner tjänade mindre skulle jag gå runt och leva bättre? Jag känner många par där en tjänar knappt något och de delar ändå lika. Tycker du om din fru? Vill du inte att hon ska ha lika bra som du?

Svarade nyss i en annan tråd i samma ämne.

Sambo med gemensamma barn. Jag tjänar bättre. Vi har gemensam ekonomi. Jag tycker min partner inte ska känna sig "fattig" och att bara jag kan åka på weekend-resor och spela golf.

Ni har gemensamma barn och är gifta. Så länge ni är gifta/sambos med gemensamma barn så tycker jag det är lämpligt att ha gemensam ekonomi.

Det andra alternativet som inte är lika bra är att betala procentuellt av lönen.

Hade jag varit sambo utan gemensamma barn hade jag inte haft gemensam ekonomi.

Vår lösning har varit att ha gemensam ekonomi, alltså en kassa. Ibland blev det diskussioner om vad den andre köpt till sej men det löste vi genom att ha varsit "lekkonto" där vi kom överens om hur mycket som skulle gå dit (lika mycket för båda).

Jag har alltid tjänat nästan dubbelt så mycket som henne men (vi) tycker att i en familj så delar man på allt i vått och i torrt så långt det går.

Är man en familj är nan en familj. Det finns inget mitt och ditt(utom i extrema undantag). Oavsett vem som har dragit in pengar gäller det. Självklart gick pengar intjänade av mig även till makens lättsinnigheter när jag försörjde oss under hans studietid. Självklart gör han detsamma nu när jag är hemmafru.

Jag antar att eftersom det är så viktigt med 50/50 för dig att ni delat vab, föräldrqledighet, och alla sysslor och ansvar som har med barn och familj exakt 50/50 också?

Annars har du kanske svaret på din fråga där? Kanske kan samma resonemang som förscåvarar icke 50/50 fördelning i andra sammanhang tillämpaa även här?

Rent generellt tycker jag att om man delar på allt 50/50 så är det orologt viktigt att anpassa familjens levnadsstandard till den som tjänar minst. Är det mest lämpligt för den personen att bo mindre, åka på tältsemestrar och göra storkok så får hela familjen ställa upp på det.

Fel blir det när standarden anpassa efter den som har mest så att den andre har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.

Och delar man allt ekonomiskt 50/50 av princip bör man förstås dela alkt annat som vab, föräldraledighet, föräldramöten, planering av ajtiviteter mm precis 50/50 också. Det blir märkligt om principen är väldigt viktig i ett sammanhamg menninte i ett annat.

Personligeb skulle jag inte kunna med att få pengar tillstuckna när de behövs, eller bli bjuden då och då av en make - det skulle kännas som allmosor. Då upplever jag att mer ordnad uppdelning ger mer känsla av jämlikhet.

Alla gör ju som de vill. Om din partner inte är nöjd, eller du inte är nöjd så måste ni hitta ett en kompromiss där båda är "ok" nöjda, men båda får nog göra avkall på något. 
Nu har jag inte läst hela tråden men jag har läst TS inlägg. Handlar det om att du egentligen tycker hon ska göra så att hon tjänar mer, tex byta jobb? Det är ju en lösning. Man får lite känslan att du å ena sidan vill se er som en enhet, familjen = alla pengar är våra tillsammans, men samtidig blir du vaksam och tänker att det blir orättvist. Så länge ni lever tillsammans kan det väl inte spela så stor roll? Om du däremot oroar dig för att ni delar på er i framtiden, det är då sånt här brukar komma upp och man vill räkna på vad den andra är "skyldig". 

Om alltsammans handlar om att du tycker hon är för bekväm och är nöjd med att hellre få del av dina pengar än att öka på sin egen inkomst så är det den diskussionen ni får ta. Jag kan tycka det handlar mycket om folks inställning. Om min man tex blev långtidssjukskriven skulle jag gladeligen försörja honom för jag vet att han absolut skulle gör precis allt han kunde för att bidra, för han är sån som person. En annan person kanske bara skulle lägga sig i soffan och lite lättad tänka att den inte orkar, och partnern betalar ju ändå - lite att man blir tagen för given. Då skulle jag nog inte tycka det var lika toppen efter ett tag. 

Tycka om innebär det att ens parner ska betala allt, har man det som personligt mål?
Eller handlar det om att det som ska betalas?
Man läser väldigt mycket om folk som lägger mest fokus om att pengarna ska in på ett gemensamt konto?

Spelar det någon roll om jag betalar räkningarna från mitt konto eller om pengarna går in på ett gemensamt konto och sedan betalas därifrån, vad är skillnaden?

Är det viktigt att ens partner betalar räkningarna och även att man får hälften av det som är över.

Och går man isär, om ens partner stått för det mesta ska man ändå ha halva kontont eller kan man resonera?

Här kör vi egna konto mest för att vi hade egna pengar sedan innan.

Vi har separata ekonomier, betalar hälften var på det gemensamma och gör vad vi vill med det som blir över.
Jag reser utomlands då och då, sambon åker på fotbollsresor eller kryssningar med sina "gubbar".

Vi tjänar hyfsat lika.