Jag håller på och utbildar mig till lärare, men har kommit fram till att jag hatar oförskämda och skoltrötta barn! Min fråga till framförallt er lärare är om jag efter utbildningen kan välja att jobba enbart inom vuxenutbildningen? Hur stor är chansen att få ett jobb inom vuxenutbildningen i en medelstor stad idag? Om jag anställs av en kommunal huvudman för vuxenutbildning i min hemkommun, kan jag vägra arbete på kommunens gymnasieskolor och behålla min anställning?
För det första, vilken typ av lärare utbildar du dig till? Och i vilken inriktning/ämneskombination?
För att kunna få en fast anställning på vuxenutbildningen krävs att du är utbildad gymnasielärare, annars kan du i de flesta fall glömma att få arbete inom vuxenutbildningen.
Ämneskombinationen är också avgörande, olika matematik/naturorienterande ämnen, resp språk är att föredra.
Du söker anställning som utlyses som tjänst inom kommunal vuxenutbildning, MEN om kommunen organiserar om, drar in platser inom vuxenutbildningen eller av någon annan anledning behöver/vill flytta på dig från kommunal vuxenutbildning till gymnasieskola så har du i regel inget val.
Idag har man i de allra flesta fall en anställning i kommunen inte i resp skola eller på utbildningsstadium.
Just vuxenutbildning är väldigt "rörlig" när det gäller utökning resp indragning av utbildningsplatser.
Om du redan nu vet med dig att du inte vill arbeta med barn eller ungdomar råder jag dig å det bestämdaste att utröna möjligheten till att ändra utbildningsinriktning.
Men på gymnasiet är ju barnen nästan vuxna, och mognare. Har du testat att jobba där? Tror inte alls det är omöjligt att få jobb på vuxenutbildning även om det är lättare i grundskolan och gymnasiet.
Se och lat dig inspireras!
simplicityinbaltimore.blogspot.com/2018/05/stand-and-deliver-1988-svenskt-tal.html
Spelar väl ingen roll vilken stad det gäller, det är lika illa överallt i Sverige när det gäller skolväsendet!
[quote
1. Ändra inställning. Problemet ligger i detta fallet hos dig, inte hos eleverna.
.[/quote]
Förklara gärna!
Det är brist på lärare i de ämnena och så länge du inte bor i en universitetsstad (där det antagligen är större konkurrens om jobben) så lär du ha stora möjligheter att kunna få jobb på en riktigt bra skola med ambitiösa elever. Kanske inte som första arbetsplats men inom några år.
Min mamma var lärare i de ämnena på stadens bästa skola och hon fick arbeta mer med att få elever att förstå att man för de allra flesta vägar i livet inte behöver MVG i alla ämnen och att de kunde slappna av lite i sina ambitioner än att "dalta" och styra upp oordning.
Det är väldigt stor skillnad på olika skolor både inom samma kommun och mellan olika kommuner. I min kommun t.ex. finns det väl egentligen mest bara medelskolor. Inga skolor med problem och inga skolor dit elever med högre ambitioner söker sig. I grannkomunnen söderut finns det en hel del skolor dit elever med högre ambitioner söker sig till (därför det inte finns nårga sådana skolor i min kommun, de bästa eleverna härifrån söker sig till grannkomunnen i högstadiet) och i grannkomunnen norrut finns det en hel del problemskolor och lärarna där försöker få jobb i min kommun istället för att slippa stöket.
Det låter inte som du borde bli lärare.
Finns det något annat du kan använda dina poäng i matte och fysik till?
Jesus... Den mest fantastiska läraren jag har haft undervisade i just fysik. Alla uppskattade läraren och hans väldigt lättförståeliga lärande vilket gjorde att alla gillade klassen och uppförde sig överlag. Sedan byttes hans dessvärre ut och allt gick åt skogen med den nya läraren. Han gjorde allt så komplicerat att jag på riktigt inte ens förstod det som tidigare hade varit självklart för mig.
Vad eleverna tycker om ett ämne handlar mycket mer om lärarens kompetens än själva ämnet i sig.
Mina ämnen är matematik och fysik på gymnasienivå. Tyvärr har jag kommit långt i min utbildning så det är nästan försent att byta nu! Jag tycker om mina ämnen och tycker om att undervisa men hatar att ägna mig åt annat skit än det jag är utbildad till, nämligen att dagarna igenom dalta med oförskämda idioter som inte är på skolan för det skolan är avsedd för! Att jag kommer vägra rätta mig i ledet är jag helt övertygad om, men hur det kommer att påverka min arbetssituation och min relation till mina kollegor och elever vet jag inte, förmodligen negativt!
Tjejer på gymnasium är inte störiga
Jag förstå dig absolut - jag avbröt min lärarutbildning (högstadiet, första ämnet matte), till en stor del pga det du beskriver. Jag tyckte om ämnet, tyckte om att lära ut, var även bra på att förklara saker (det har jag redan märkt långt innan jag började plugga till lärare, när jag gav läxhjälp i bland annat matte), men jag står helt enkelt inte ut med ungarnas sjuka beteende. Inte konstig med lärarbrist. Och inte konstig att antagningskraven till studierna är så låg, att de största idioter kan bli lärare. Att se några av mina medstuderande och tänker att mitt barn kommer kanske ha dem som lärare stärkte mig faktist i min beslut att lämna landet.
Vad du kan göra, om du inte absolut vill stanna kvar i Sverige, är att söka jobb utomlands. Det är brist på lärare, speciellt matte och NO, i många länder. Du kan tex. söker jobb i en sträng skola i Storbritannien. Anners har du lite mer val eftersom du ska bli gymnasielärare - sök dig till skolor med höga antagningskrav, för då är nog chansen större att eleverna är mindre stökig.
Jag förstå dig absolut - jag avbröt min lärarutbildning (högstadiet, första ämnet matte), till en stor del pga det du beskriver. Jag tyckte om ämnet, tyckte om att lära ut, var även bra på att förklara saker (det har jag redan märkt långt innan jag började plugga till lärare, när jag gav läxhjälp i bland annat matte), men jag står helt enkelt inte ut med ungarnas sjuka beteende.