Standardtillägg som inte går till barnet

Det står inte heller att barnet fritt ska förfoga över det

Barnets försörjning innefattar alla betalda omkostnader för ett barn. Vilket för övrigt andra än föräldrarna också kan bidra till och som ofta sker. Det du tar upp är lagen och föräldrars lagstadgade skyldigheter vilket är nåt helt annat.

Fast det är ju inte nödvändigtvis så att de pengarna läggs i en liten hög och endast används krona för krona till barnet. Det kan gå in tillsammans med de andra pengarna men hänger ihop med att barnets levnadsstandard på olika sätt ska bli högre än det hade varit möjligt utan dessa. Som någon skrev kan den högre standarden då väljas till att barnet med boendeförälder kan bo kvar i det tidigare gemensamma huset i ett område där barnet har alla vänner etc.

Eller är till att familjen ska kunna ha kvar bilen för att kunna underlätta vardagen för alla inklusive barnet. Det måste inte gå till jättespecifika saker som lägerresor.

Även om de sparas och går till att höja standarden på familjesemestern från camping till utlandssemester så höjer de barnets standard.

Det ska naturligtvis inte gå till märkesväskor till mamman och är den betalande föräldern inte nöjd med boendeförälderns val av standardhöjning så har denne ju troligtvis alternativet att sätta några specifika villkor alternativt sluta betala det i reda pengar. Skulle det vara styrt av en dom så får han ta det genom ombud.

Jo. Juat standardtillägg är just direkt till barnet. Och nej, de behöver inte läggas på hög utan betalas direkt för varje sak som man är överens om ska ingå.

Vill man höja standarden på boendet får man vara överens, det är inte upp till boendeföräldern att bestämma.

Fast att man ska vara överrens är ju faktiskt vad jag skriver:

den betalande föräldern inte nöjd med boendeförälderns val av standardhöjning så har denne ju troligtvis alternativet att sätta några specifika villkor alternativt sluta betala det i reda pengar.

Men nej du har fel, tillägget ska gå så att barnet kan leva med en högre standard, närmre den standard den rikare föräldern har, än denne skulle kunna utan tillägget.

Och jag upprepar, eftersom tillägget oftast är frivilligt så behöver man vara mer överens om användandet av pengarna än man behöver vara vid det vanliga underhållet. Men exakt vilken standardhöjning som prioriteras är upp till föräldrarna det lägger lagen sig inte i. Det kan ju vara mycket mer betydelsefullt för ett barn att få bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden i ett känt och bra område än att de tvingas flytta till typ rinkeby men barnet får åka på läger två gånger om året. Eller behöva bo i en mini 2:a men ha 3000 kr i månadspeng till en 16 åring som bara shoppas upp på kläder och smink. Beroende på vilken bit av levnadsstandarden man väljer att prioritera så kan det bli mer eller mindre losskopplat från övriga familjens standard. En dyr idrott blir ju enkom för barnet men om man istället väljer att gå ut och äta någon gång då och då eller att åka med barnet på någon resa så separeras det ju inte på samma sätt från övriga familjen.

Och jo man KAN spara dem till en speciell planerad standard höjning, men man BEHÖVER inte göra det.

Men det gäller ju att ha lite samförstånd och om föräldern som betalar tillägget inte tycker prioriteringen känns rimlig så har denne ju möjlighet att villkora och ha inflytande(om det inte finns en dom )

Jag tror att jag egentligen är helt överens med dig - just som du skriver behöver föräldrarna vara överens, sedan kan man välja att betala olika saker och på olika sätt.

TS verkar dock inte vara överens med sitt ex, så det får han ju ta tag i. Kanske genom ett samarbetssamtal där de tittar på vad som är viktigast att lägga standardtillägget på.

Jag tror att jag egentligen är helt överens med dig - just som du skriver behöver föräldrarna vara överens, sedan kan man välja att betala olika saker och på olika sätt.

TS verkar dock inte vara överens med sitt ex, så det får han ju ta tag i. Kanske genom ett samarbetssamtal där de tittar på vad som är viktigast att lägga standardtillägget på.

Det finns föräldrar som inte klarar av att vara överens om någonting. Rent krasst så kan inte umgängesföräldern diktera hur pengarna ska användas om det vill sig illa.

Säg att umgängesföräldern bestämmer att det ska gå till en tenniskurs. Hen betalar för kursen och skickar utrustning. Boendeförälderm har dock inte viljan eller förmågan att skjutsa barnet till tennisen. Eller så tycker hon att barnet ska gå på balett istället och dubbelbokar. Eller åker med barnet till sommarstugan för att det råkar vara semester. Eller vad som helst.

Säg att umgängesföräldern tankar ett bankkort och ger till barnet. Barnet handlar bara godis för pengarna vilket slutar med att boföräldern konfiskerar kortet.

Det går inte att "micromanage" på avstånd utan samförstånd. Vill man ha fullständig kontroll över sitt barn så har man inget val än att ta sitt praktiska ansvar för barnet själv.

 Det enda jag just nu kan göra är att "skämma bort" henne när hon är hos mig. Men det är ju heller inte bra.

P.S. Håller på att sätta undan pengar till henne som hon ska få den dag hon fyller 18.

Så finns det nåt man kan göra eller bara att acceptera situationen?

Det finns föräldrar som inte klarar av att vara överens om någonting. Rent krasst så kan inte umgängesföräldern diktera hur pengarna ska användas om det vill sig illa.

Säg att umgängesföräldern bestämmer att det ska gå till en tenniskurs. Hen betalar för kursen och skickar utrustning. Boendeförälderm har dock inte viljan eller förmågan att skjutsa barnet till tennisen. Eller så tycker hon att barnet ska gå på balett istället och dubbelbokar. Eller åker med barnet till sommarstugan för att det råkar vara semester. Eller vad som helst.

Säg att umgängesföräldern tankar ett bankkort och ger till barnet. Barnet handlar bara godis för pengarna vilket slutar med att boföräldern konfiskerar kortet.

Det går inte att "micromanage" på avstånd utan samförstånd. Vill man ha fullständig kontroll över sitt barn så har man inget val än att ta sitt praktiska ansvar för barnet själv.