Lång historia kort..
Fick en orosanmälan på mig, sa att jag inte tänker delta.
Där sa socialen att då öppnar dom en utredning kring mina barn och om jag inte deltar så måste dom kontakta familjerätten.
Vad menas med det?
Vad är anledningen till att använda familjerätten?
Vad kan familjerätten göra?
Jag som själv jobbar som socialsekreterare för barn och unga har inte träffat en enda förälder som varit "normal" och vägrat medverka i en förhandsbedömning eller utredning.
De föräldrar som är mån om sina barn och intresserade av stöd och hjälp (om det finns behov av det) medverkar u förhandsbedömning och utredning. Det finns ju orosanmälningar som endast gäller barnets beteende t ex misstänkt bruk av narkotika. De föräldrar som är mest motstridiga har oftast de barnen som är mest nere i träsket, tyvärr. Förnekande föräldrar med mentaliteten "Mitt barn skulle aldrig!" och i slutändan är det barnet som far illa av det.
Är det en anmälan kring bristande föräldraskap så vill föräldrarna medverka för att motbevisa detta. Handlar det om barns drogmissbruk, utåtagerande, höga skolfrånvaro eller lössläppta beteende medverkar de för att de självklart vill att barnet ska få rätt hjälp och stöd. Vill de inte medverka är det (i alla fall jag varit med om) för att att de har något att dölja. De har inte rent mjöl i påsen helt enkelt. De kanske dricker lite för mycket alkohol, de kanske lämnar barnen ensamma vid alldeles för låg ålder, behandlar barnen felaktigt, har någon psykisk ohälsa som gör att det är misär hemma etc.
Utifrån TS fall är det svårt att säga varken A eller O då man inte vet vad oron gäller. Min känsla är i alla fall att det handlar om brister i hennes föräldraskap. Det är ju ofta väldigt känsligt! TS är förmodligen en förälder med MASSOR av kvalitéer som älskar sina barn villkorslöst. MEN det ligger en hund begraven där. Något gör att TS inte vill medverka och känner sig kränkt. Kanske det faktum att hen vet att hen har brister i sitt föräldraskap. Brister som hen inte vill att soc ska känna till. TS kanske är rädd för att barnen ska bli omhändertagna. Risken för omhändertagande är dock betydligt större om man vägrar medverka än om man faktiskt visar att man vill ha hjälp och stöd och inser att man har brister.
Det bästa TS kan göra är att medverka i utredningen. Lägga alla kort på borden, negativa som positiva. Be om hjälp om det behövs och förklara anmälan om det inte finns skäl för oro.
Det de kan mena med familjerätten är att det kanske är det bästa för er?
Anmälan kanske handlar om konflikter mellan er föräldrar som gör att barnen hamnar i kläm. Tjafs om vart barnen ska vara? Barnen vägras lämnas från den ena till den andra föräldern?
Majoriteten av alla orosanmälningar till soc handlar om våld och det näst vanligaste är familjerättsliga frågor. En förälder i missbruk som vill ha umgänge. En förälder som vägrar släppa barnen till den andra pga personliga känslor t ex att den andra föräldern varit otrogen eller liknande under relationen. Eller att föräldern inte anser att den andra är en lika bra förälder som den själv. Det är konflikter om vem som ska stå för vilka kostnader. Om vem som ska skjutsa och hämta barnen. Det är skit snack mellan föräldrarna och skit snack om den andra föräldern till barnen. Barnen använda som pjäser i ett maktspel mellan föräldrarna där barnen pressas från båda håll att inte vilja vara hos den andra osv. Det leder till oro och det leder i slutändan till t ex familjerätt och dom i tingsrätt t ex.
Det finns även barn som blivit placerade i familjehem med anledning av föräldrarnas infekterade reaktion. Där barn utvecklat utåtagerande beteenden, blivit apatiska och till och med börjar utveckla dissociativ identitetsstörning (dvs utveckla flera personligheter) pga föräldrarnas tjafs och maktspel mellan varandra där barnet hamnar i kläm.
Jag som själv jobbar som socialsekreterare för barn och unga har inte träffat en enda förälder som varit "normal" och vägrat medverka i en förhandsbedömning eller utredning.
De föräldrar som är mån om sina barn och intresserade av stöd och hjälp (om det finns behov av det) medverkar u förhandsbedömning och utredning. Det finns ju orosanmälningar som endast gäller barnets beteende t ex misstänkt bruk av narkotika. De föräldrar som är mest motstridiga har oftast de barnen som är mest nere i träsket, tyvärr. Förnekande föräldrar med mentaliteten "Mitt barn skulle aldrig!" och i slutändan är det barnet som far illa av det.
Är det en anmälan kring bristande föräldraskap så vill föräldrarna medverka för att motbevisa detta. Handlar det om barns drogmissbruk, utåtagerande, höga skolfrånvaro eller lössläppta beteende medverkar de för att de självklart vill att barnet ska få rätt hjälp och stöd. Vill de inte medverka är det (i alla fall jag varit med om) för att att de har något att dölja. De har inte rent mjöl i påsen helt enkelt. De kanske dricker lite för mycket alkohol, de kanske lämnar barnen ensamma vid alldeles för låg ålder, behandlar barnen felaktigt, har någon psykisk ohälsa som gör att det är misär hemma etc.
Utifrån TS fall är det svårt att säga varken A eller O då man inte vet vad oron gäller. Min känsla är i alla fall att det handlar om brister i hennes föräldraskap. Det är ju ofta väldigt känsligt! TS är förmodligen en förälder med MASSOR av kvalitéer som älskar sina barn villkorslöst. MEN det ligger en hund begraven där. Något gör att TS inte vill medverka och känner sig kränkt. Kanske det faktum att hen vet att hen har brister i sitt föräldraskap. Brister som hen inte vill att soc ska känna till. TS kanske är rädd för att barnen ska bli omhändertagna. Risken för omhändertagande är dock betydligt större om man vägrar medverka än om man faktiskt visar att man vill ha hjälp och stöd och inser att man har brister.
Det bästa TS kan göra är att medverka i utredningen. Lägga alla kort på borden, negativa som positiva. Be om hjälp om det behövs och förklara anmälan om det inte finns skäl för oro.
Det varierar nog också, skulle jag tro.
Nja, jag har inte precis blivit imponerad av deras kunskaper angående vare sig adhd eller autism.
Jag som själv jobbar som socialsekreterare för barn och unga har inte träffat en enda förälder som varit "normal" och vägrat medverka i en förhandsbedömning eller utredning.
De föräldrar som är mån om sina barn och intresserade av stöd och hjälp (om det finns behov av det) medverkar u förhandsbedömning och utredning. Det finns ju orosanmälningar som endast gäller barnets beteende t ex misstänkt bruk av narkotika. De föräldrar som är mest motstridiga har oftast de barnen som är mest nere i träsket, tyvärr. Förnekande föräldrar med mentaliteten "Mitt barn skulle aldrig!" och i slutändan är det barnet som far illa av det.
Är det en anmälan kring bristande föräldraskap så vill föräldrarna medverka för att motbevisa detta. Handlar det om barns drogmissbruk, utåtagerande, höga skolfrånvaro eller lössläppta beteende medverkar de för att de självklart vill att barnet ska få rätt hjälp och stöd. Vill de inte medverka är det (i alla fall jag varit med om) för att att de har något att dölja. De har inte rent mjöl i påsen helt enkelt. De kanske dricker lite för mycket alkohol, de kanske lämnar barnen ensamma vid alldeles för låg ålder, behandlar barnen felaktigt, har någon psykisk ohälsa som gör att det är misär hemma etc.
Utifrån TS fall är det svårt att säga varken A eller O då man inte vet vad oron gäller. Min känsla är i alla fall att det handlar om brister i hennes föräldraskap. Det är ju ofta väldigt känsligt! TS är förmodligen en förälder med MASSOR av kvalitéer som älskar sina barn villkorslöst. MEN det ligger en hund begraven där. Något gör att TS inte vill medverka och känner sig kränkt. Kanske det faktum att hen vet att hen har brister i sitt föräldraskap. Brister som hen inte vill att soc ska känna till. TS kanske är rädd för att barnen ska bli omhändertagna. Risken för omhändertagande är dock betydligt större om man vägrar medverka än om man faktiskt visar att man vill ha hjälp och stöd och inser att man har brister.
Det bästa TS kan göra är att medverka i utredningen. Lägga alla kort på borden, negativa som positiva. Be om hjälp om det behövs och förklara anmälan om det inte finns skäl för oro.
Och jag skiter i vad du tycker om saken.
Lättkränkt besserwisser?!