40+ och gravid - här samlas vi :)

Men vad kul att det finns ett gäng. Då kanske vi kan dela tankar händelser och funderingar med varandra. 
Min första fråga är om och isf vad ni har fått för medicinering pga ålder och i vilken vecka ni har gjort kub test? 

Jag har inte fått någon medicinering eller annat annorlunda än yngre kvinnor än så länge. Har inte märkt att sjukvården gör någon skillnad på mig och andra pga ålder. Jag har dock varit lite bekymrad över åldern själv och när jag frågade min barnmorska då sa hon ?du är frisk och mår bra, det är värre att vara yngre och t.ex. röka eller vara i övervikt, så oroa inte?. 

men jag är i vecka 21 nu så att det har inte varit så många barnmorskebesök än. 

gjorde KUB i vecka 13 eller 14. 

Jag har inte fått nån medicinering eller nåt annorlunda bemötande från vården/barnmorskan etc. Inga extra kontroller eller grejer. Kanske är annorlunda om man är förstagångsgravid.

Jag har barn födda 2006, 2008, 2018 och 2019. Först skulle vi ha en sladdis, sen tänkte vi att "men det vore ju kul för honom med ett syskon i nära ålder, de andra hade ju så roligt ihop"... så kom nr 4 snabbt inpå. Sen var vi färdiga, trodde vi. Jag skulle väl sätta in spiralen igen, nån gång... men så hoppade min menscykel ner några dagar mot ordinarie gång och vips var man gravid igen. 

Ska bli kul att se dynamiken i att ha tre barn i relativt nära ålder, det har jag ju inte haft förut. :)

Hoppar också in här. Testade positivt i morse på dag 35 i cykeln (brukar ha 32) - beräknad bf 23 januari. Vi har försökt i över 3 år och har en IVF och några FET bakom oss där vi blev gravida förra sommaren men fick missfall i vecka 7.
Jag fyller 45 i december och har 3 barn sedan tidigare (mellan 7-14 år), sambon är 10 år yngre och har inga barn innan.
Det har varit vår dröm så länge att få ett gemensamt barn men nu när jag står här med ett lus så pendlar jag mellan glädjerus och panik. Är det ok för barnet att ha en mamma som är 60 när det är 15? Sedan grunnar jag mycket på riskerna för mig själv samt barnet och oron över om barnet inte är friskt. Lång väg kvar och just nu lite i chock då jag verkligen inte trodde att det skulle hända.

Hoppar också in här. Testade positivt i morse på dag 35 i cykeln (brukar ha 32) - beräknad bf 23 januari. Vi har försökt i över 3 år och har en IVF och några FET bakom oss där vi blev gravida förra sommaren men fick missfall i vecka 7.
Jag fyller 45 i december och har 3 barn sedan tidigare (mellan 7-14 år), sambon är 10 år yngre och har inga barn innan.
Det har varit vår dröm så länge att få ett gemensamt barn men nu när jag står här med ett lus så pendlar jag mellan glädjerus och panik. Är det ok för barnet att ha en mamma som är 60 när det är 15? Sedan grunnar jag mycket på riskerna för mig själv samt barnet och oron över om barnet inte är friskt. Lång väg kvar och just nu lite i chock då jag verkligen inte trodde att det skulle hända.

Jag misstänker att jag är gravid. Hat intr testat då jag är rädd att det ska plussa och om några veckor så börjar jag blöda.

Har genomgått tre missfall sedan ifjol. 

Jag tänkte vänta till jullovet.
Barnet är oplanerad och vi har pratat hemma lite smått om det.

Men som sagt. Vi ska ta det lungt och invänta så långt det går.

Men jag brukar börja blöda.
Har ett barn sedan tidigare, han är född via IVF. Så egentligen är det ett lite mirakel jag bär inom mig.

Tror sonen känner på sig något, för han är det mammigaste man kan vara. Har alltid varit pappig. 

Tankarna snurrar.
Jag är 41 år.