Bonusmamma bättre?

Sant, kanske man kan vara närvarande så mycket det går ändå...För att inte sätta spår.

Några saker som jag tror att du tillför (utan att jag känner dig):

En mammas kram när hen är ledsen. 
En mammas leende när hen är osäker och behöver stöd.
En mammas doft när hen känner närhet.
En mamma som lyssnar när hen har något viktigt att berätta.
En mamma som stöttar när hen behöver stöd.
En mamma som binder samma hen i en historia: att mormor är mamma till hens mamma och hen kommer få egna barn med en alldeles egen speciell mormor/farmor. 
Vetskapen om att mamma är där. 
En mamma som frågar hur hen mår. 
En mamma som att presentera första flickvännen/pojkvännen för. 
En mamma att dela hemlisar med.
En mamma som hen ringer för att berätta om det nya spännande jobbet.
En mamma som kommer till skolavslutningen.
En mamma som förmanar hen.
En mamma som försvarar hen.
En mamma som ser hen.

Allt detta gör du och tusen andra saker till. Kom ihåg; du är underbar!

 

Jag tror du skulle saknas ändå. Dina barn kanske kan ha det bra hos sin pappa och hans tjej, men det är du som är deras mamma. 
Sen kan man så klart ha en period när man mår dåligt och då, om det passar alla, så kanske du kan dra ned på umgänget lite, bara för att återhämta dig, men inte för att dina barn inte behöver dig. 
Jag har själv en man med ett barn sen tidigare, och jag har aldrig känt att jag vill ersätta deras mamma, och ärligt talat, så kul är det inte med andras ungar. Hon kanske lever lite på rosa moln just nu men det kommer att komma bakslag. Om hon är genuin så kanske hon orkar, men om hon har ansträngt sig för att allt ska verka bra och för att hon tror att det här är ett sätt som hon måste leva upp till, då kommer hon att gå in i väggen. Det finns så mycket konstiga förväntningar på bonusmammor så det är inte omöjligt att hon försöker leva upp till det.

Min sambos ex placerade sitt barn hos oss på heltid, utan att vi var överens om det, jag hade våra gemensamma att ta hand om, och det brände ut mig. Så det du ser utifrån kan vara en helt annan sanning inom deras väggar. Räkna inte ut dig själv, du behövs. 

Tack vad fint skrivet Poppy 2012. Kom att tänka på när barnet i somras sa: Jag har likadana ben som du har. Jag tycker om att vara lika dig. Det där särskilda biologiska bandet, att kunna se likheter. Den gemensamma historien. Och ja, en mammas doft är svår att ersätta, allt den representerar. Det minns jag nu från min egen.

Samtidigt vet vi faktiskt inte om ts gör något av det där. Eftersom hon har tvivlat på om barnet behöver henne kanske hon själv anser att hon inte är förmögen att ta hand om sitt barn, och då bör hon söka hjälp.

Bonusmamman är genuin. Hon orkar, är mycket välfungerande och hon känner mycket kärlek till sin omgivning, mitt barn inbegripet. Hon ser det som en ynnest att få vara en trygg vuxen i mitt barns liv. Mitt barn är också världens lättaste att ta hand om och komma överens med, så vet inte om det blir bakslag. Men ja, kanske går en mamma inte helt att ersätta ändå, även om barnet får kärlek och omsorg hos sin pappa och den nya.

Jag har gjort allt av det som Poppy 2012 listade som hittills varit aktuellt, därför det träffade mig i hjärtat. Samtidigt är många av de sakerna sånt som en annan kan göra, men inte allt.

Kämpar med måendet och tvivlar på om jag behövs då, eftersom det finns människor som mår bra som kan ta hand om mitt barn. Klart att barnet säkert märker att jag mår dåligt även om jag tar hand om det, och jag vill att barnet ska ha det bra och inte bekymra sig.

Ja alltså, enligt vad jag kan utläsa, är det inget fel som helst på ditt föräldraskap. Och som tagits upp tidigare i tråden, ditt barn älskar dig och skulle aldrig vilja vara utan dig.

Men jag råder dig ändå att söka hjälp. Inte för att få höra att du inte duger, utan för att få höra ATT du duger. Både för din och barnets skull!

Lycka till, och sköt om dig!

En mamma är alltid och kommer alltid att vara den viktigaste personen i barnets liv, hela livet! Just för att det är en Mamma. Ens tidigaste minnen har man från sin mamma, ens mamma var den man kom ifrån. En mamma är som en fyr i natten genom hela livet, oavsett om hon är nära fysiskt eller inte. Jag är också bonusmamma och har egna barn.

Jag önskar så att jag kunde ge dig en kram och visa dig att du behövs!

Du är modig som vågar fråga efter hjälp här på Familjeliv.

Som Panduro skrev ovan, försök att söka hjälp. Ibland kan kyrkan vara till enorm hjälp när man behöver någon att prata med? ett litet tips bara.

Om du någon gång tvivlar och tror att ingen tänker på dig, ska du veta att jag tror på dig och jag tänker på dig.

All lycka och kärlek till dig och ditt barn!

Jag önskar så att jag kunde ge dig en kram och visa dig att du behövs!

Du är modig som vågar fråga efter hjälp här på Familjeliv.

Som Panduro skrev ovan, försök att söka hjälp. Ibland kan kyrkan vara till enorm hjälp när man behöver någon att prata med? ett litet tips bara.

Om du någon gång tvivlar och tror att ingen tänker på dig, ska du veta att jag tror på dig och jag tänker på dig.

All lycka och kärlek till dig och ditt barn!

Det är ändå mer tärande att vara bonusmamma än biologisk mamma, hon må vara genuin men du ser henne ändå bara vid de tillfällen då man anstränger sig lite extra för att vara vänlig, du ser henne inte när hon bara vill låsa in sig i sitt sovrum och vara ifred. Det jag menar är att du inte ser alla delar. Hon är säkert jättebra, vad fint att du ser henne så. Men du är ändå Mamma, den som älskar med precis alla vrår av hjärtat.

Jag är TS barn. Fast jag är 20 och min mamma är död. Min mamma var precis som TS när jag var liten, sjuk/deprimerad, försökte hålla ihop inför mig, undrade vad hon tillförde i mitt liv när hon mådde dålig och inte orkade. Jag hade och har en bonusmamma som är jättebra och har tagit hand om mig sedan jag var liten tillsammans med min pappa.

TS, jag kan säga så här. Om min mamma gav mig 5 minuter var jag lycklig i en vecka. Om min bonusmamma gav mig en timme så var jag glad en dag. En kram från min mamma var värd mer än tusen kramar från min bonusmamma. Att bara vara i mammas säng och läsa en bok tillsammans var värt mer än alla andra gemensamma aktiviteter i världen som mamma ändå inte orkade göra. Jag struntade i att vi inte kunde göra alla de där sakerna som jag och min bonusmamma kunde göra om jag fick vara med mamma.

Jag har min bonusmamma och jag älskar henne på ett sätt. Min mamma är borta och det tomrummet kan inte alla fantastiska bonusmammor i hela världen fylla. Ingen kan ge mig det min mamma gav mig ens när hon mådde som sämst. Ingen kan ge ditt barn det du kan ge heller. Kanske måste ni ändra umgänget för att det ska fungera men en sekund är en miljard gånger bättre än ingen alls.

Jag börjar nästan gråta när jag läser dina inlägg TS.
Jag har varit där.
Fast lite annorlunda. 
När mitt yngsta barn var ca ett år så antar jag att jag blev deprimerad. Tänkte precis som du att barnen skulle ha det bättre utan mig. Tänkte ta mitt liv.
Men jag bodde då fortfarande med barnens far som var underbar och lät mig förstå att en dålig mor var MYCKET bättre än ingen mor i barnens liv.
Jag tog till slut hjälp hos en familjeterapeut, (hos familjehälsan) och jag behöver väl inte säga att allt löste sig. 
Det här var nu många år sen.
Men jag kommer så väl ihåg känslan som du har 
Nu är det ju inte alltför perfekt eftersom bonusmamman uppenbarligen var den som mannen lämnade dig för. Men försök och vara tacksam för att hon tar sig an dina barn. (Vilket hon förmodligen gör för att det ska se bra ut inför mannen och era gemensamma bekanta.) Och vila upp dig så mycket du kan då barnet är där.
Sen behöver ni inte ha aktiviteter. Att du är närvarande är mer än nog.
Du är så viktig som mamma. Kom ihåg det.
Och ta hjälp.

Kram

Tack för era fina svar. Jag läser varje ord och berörs av det.

Jag står i kö för psykolog, jag hoppas att det kan hjälpa.

Under tiden har ni hjälpt mig att förstå att jag som biologisk mamma är viktig, fast jag inte mår bra och orkar vara den mamma jag vill vara.

<3