Min 4 åring tar knäcken på mig!

Lycka till!

Ni får som sagt vara beredda på att det blir tufft i början, men det gäller att inte ge med sig. Då lär sig ju sonen att hom han bara beter sig tillräckligt illa kommer han till slut få som han vill. 

Kan vara bra att sätta en tidsplan på t.ex. två veckor och först då tillåta sig att utvärdera om det skett någon förbättring. Det är lätt att ge upp för snabbt, men det kan ju ta ett tag innan barnet förstått att den nya rutinen faktiskt gäller.

Men jag tror att det är bra att ni föräldrar är helt överrens och har pratat i förväg. "Vad gär vi när X skriker efter iPad eller vägrar äta?" Så har ni en plan innan kaoset bryter ut. Det är lättare att vara konsekvent när man är överrens och bara kan följa den plan man redan gjort upp. 

Jag tror också att det kan vara värt att locka med lite extra trevligt runt måltiden just när ni bryter beteendet. Fråga sonen vad han vill äta till middag, kanske handla någon grej tillsammans på väg hem, fråga om han vill hjälpa till med något i matlagningen etc. Och såklart att ni själva lägger bort alla telefoner etc vid maten och är tydliga med att man pratar tillsammans och har trevligt vid matbordet. 

Här på familjeliv får man gärna svar från förnuftiga föräldrar med helt vanliga barn, som helt vanligt föräldraskap fungerar på. Visst, det kan funka att vara tuffare och "visa att man bestämmer". Det kan också vara så att ni har ett högkänsligt barn, eller ett barn med högfungerande autism. Och i så fall kommer alla förnuftiga råd bara leda er rakt åt helvete. Precis allting som fungerar med vanliga barn har nämligen motsatt effekt på dessa barn. 

Det du upplever låter precis som det jag kämpade med i alla år - och satan vad jag fick höra att jag var värdelös som förälder! 10 år tog det att få autismdiagnos och min son missade fyra års skolgång på köpet.

Du säger att ditt barn inte gillar mat och att matsituationen är ett problem. Direkt får du rådet att visa att det är du som bestämmer, låt honom skrika och protestera, han äter när han blir hungrig. Ta en sekund och fundera på hur han upplever det - och om det du gör underlättar eller försvårar.

Du säger att han är väldigt arg mot er, kanske upplever han också att ni är mycket arga på honom, eller trötta och sura? Man blir ju det. Blir det bättre av att ni straffar honom och försöker tvinga honom att följa regler?

Jag matade min son med glass framför TV:n när han var liten - vet du vad som hände? INGENTING! Han växte upp till en omtänksam, hjälpsam och jättemysig kille som följer alla regler till punkt och pricka. 

Så gör det som funkar för dig och skit i alla självutnämnda perfekta föräldrar som har svar på allt. Alla barn är olika.

Hur mycket får han bestämma? Hur mycket bestämmer ni? Glöm inte att ett litet barn kan inte bestämma mycket och ha ledarrollen i familjen - det måste föräldrarna göra

Mitt klassiska svar, välj dina strider.

Fundera vad som är viktigt.

Fundera också över alla nej ni säger.

När han säger dumma saker, så svara lugnt. Det får du tycka.

Jag förstår dig. Vi har ett barn som är helt ointresserad av mat, och som bara tar en tugga och sen är färdig. Smal som en pinne, bara dalar på BVC-kurvorna. Han tar en tugga och sen är han klar. Vi har provat allt: han får sitta kvar medan vi äter (för att inte lockas av annat), han hjälper till att laga maten för att öka intresset och lusten, vi lägger upp maten fint och lockande med grönsaker i olika färger, han slipper sås för det avskyr han... Ändå äter han minimala mängder. Så ja, vi matar honom ibland för att han ska få i sig något.

TS, jag vill bara du ska veta att det inte behöver vara dig det är fel på för att FL-mobben förfasar sig. Vissa barn ÄR svårare. Det innebär inte att man ska sluta försöka, men det kan vara skönt att ha i bakhuvudet.

Detta är trots åldern och barn kommer testa sig fram. Och hela tiden tänja på gränser.

Ta bort iPad helt vid maten. Blir han tokig, arg, oförskämd? Var likgiltig och säg hur det kommer att vara. Vägrar han äta så låt maten stå och ät ni. Ge aldrig efter hans kaos och försök till negativ reaktion.

Han måste respektera hus ordningen på samma sätt han sköter sig på tex förskolan.

Det hela är lite av teater och testa gränser.

Men det blir svårt för han vet hur ni reagerar på hans beteende och att ni vill snabbt få honom att sluta. Beröm honom och ge uppmärksamhet när han sköter sig och är snäll och trevlig. Ignorera och ge inget uppmärksamhet när han kastar saker eller skriker med mera. Då får ni mer av det ni inte önskar.

Angående iPad!

Undvik mobiler och WIFI hemma. Sitt inte med det själv heller under den tid barnen är aktiva. Var aktiv och närvarande med barnen.

Mycket av vad du beskriver beror på att barnet känts sig åsidosatt. Och det har inte ni märkt av.

Önskar dig all lycka.

Till övriga som kommenterar.

Ge konstruktivt feedback, när nån skriver i en forum är det ibland rop på hjälp! Inte läge skriva kritik!

Jag har haft liknande problem med min treåring och vad som hjälpt mig mycket är att läsa på om hur barn faktiskt fungerar (de är rent biologiskt inte utvecklade som vuxna) och hur man bäst kommunicerar med barn så att det får långsiktig effekt. Att bara "visa vem som bestämmer" ger kanske effekt på kort sikt men det leder sällan till att barnet faktiskt lär sig nåt och utvecklas (vilket man ju vill som förälder). Det fnns ju hur mycket som helst skrivet om barn men mina tips är "Med känsla för barns självkänsla", "Barn som bråkar" och "Förstå ditt barns hjärna". Hoppas att att det löser sig för er!!

Instämmer helt. Det handlar inte enbart om just påpeka fel och säga nej. Bra tips där!

Glömde.

Många skriver visa vem som bestämmer etc

Mitt råd är att inte göra det till en maktkamp utan istället få barnet att hänga på istället.

Håller helt med och lägger till ?fem gånger mer kärlek? till boklistan. Och TS inte är du ensam! Kämpar också med en fyraåring som tycks ha en tuff tid, försöker tänka att det nog är minst lika jobbigt för barnet. Att min roll är att hålla hans hand och leda honom igenom denna utvecklingsfas. Några tumregler underlättar. Barn gör som vi gör, så håller med den som skrivit nedan att undvik maktkamp. Det barn får mest uppmärksamhet för gör de mer av, både positivt och negativt. För EN negativ förmaning krävs FEM positiva för att hålla jämnvikt i relationen. Kolla med kommunen om det finns tillgång till ABC föräldrautbildning. Håll ut, de kommer inte vara fyra år för alltid! Kram

Hej förstår att den här tiden är en tuffing, men vi är ju vuxna människor och ganska så listiga. Jag skulle säga att jaaa, ipaden är tyvärr sönder vi kan inte laga den och vi får helt enkelt se vad som kan göras. Just nu finns det inget. Alltså det där att ni provat att ta bort det men faller tillbaka när det blir jobbigt, det är mänskligt tycker jag. Händer oss alla. Men ta bort den helt ur era liv och gå över till att inte låna ut några telefoner och använd telefonerna endast i nödfall men inte ge till barnet ..

Ber barnet om att låna era prylar, sorry batteriet är dåligt måste laddas och vila sen. Eller ett simpelt nej , funkar så där men va gör man inte för sina barn.

Ni är inte för hårda snarare tvivlar du för mycket på din roll som mamma. Du är en mamma och det är din son. Man kan tjata om alla böcker och så, men kanske det viktigaste är att ni inser att ni duger som ni är och man får anpassa sig lite lagom.. skulle mitt barn bete sig så som hos gäster. Så ohoj jag bär ut de i vanliga kläder och slänger in de vagnen bilen och .. skriker de i bilen har jag gått ut med de.. sorry men man får bete sig om man är med mamma. Behöver inte vara straffar eller hot .. bara markera så här gör vi inte. Flippar de på affären. Ut skit i varorna - handla på nätet. Jag står inte där med detta .. gör enkelt för dig.. ni ska leva och njuta av den här tiden då det funkar .. pratar de skit om en säg som det är.. jag blir ledsen eller så ignorera jag vet inte, jag säger oftast som det är. Och så minska på kontrollen det är väl svårast. Äter de inte - fine. Blir de svin sura - fine andas igenom det.. med de :) kanske kan ni ta fler pikniks ute, äta ute på speciella dagar som något slags cool grej. Du är inte ensam, men du är listigare och smartare än din son. Du klarar det :) och är ipaden sönder då kan ni ju inte ta fram den igen :)

Tusen tack för att ni tar er tid att svara. Det betyder mycket för mig och det känns faktiskt lite lättare. 

Sedan dagen efter jag skrev det här inlägget har vi varit hårda med att vid matbordet ser vi inget på ipad eller mobiltelefon, trots protester i början så hör och häpna - inte en gång har han vägrat äta. Han är dock kinkig med maten och har blivit lite petigare och äter gärna bara potatis, ris, pasta, bröd osv och lämnar helst proteinet (vilket han alltid gjort, men helt ärligt har vi lurat i honom det medans han sett ipad) 
Men på ett sätt känner jag ändå att det blivit så lyckat. Han äter iallafall skinka på morgnarna så helt utan är han inte och för nu så kanske det får duga. 

Hur som helst, tack. 

Underbart att läsa detta! Fortsätt på detta goda spår som ni nu är på. Heja er!