Ung. Gravid och osäker

Jag vill inte prata med min mamma eller pappa om detta. Kanske pojkvännens föräldrar, isåfall!

Ett råd jag brukar ge unga gravida är att tänka över detta :

Är du verkligen redo att bli mamma med allt vad det innebär eller vill du bara slippa göra abort?

Du får förbereda dig på att pappan kanske inte alls vill ha något med barnet att göra. Och om han vill det så är det tyvärr stor risk att ni inte kommer vara tillsammans för alltid.

Jag fick barn vid 21, jag har aldrig ångrat barnet men jag har ångrat att jag fick barn så ung. Allt hade varit mycket bättre för alla om vi hade varit äldre, haft fasta jobb och ett ordentligt boende. Dessutom så tror jag att jag hade varit en bättre förälder som äldre. Jag var ung och ny och lyssnade på alla andra som "visste bättre".

Jag skulle gjort abort utan att tveka!

Sannolikheten att er relation kommer hålla om några år är liten, ni har ju inte ens bott tillsammans! Du riskerar att redan i ung ålder tvingas bo ensam hemma hos dina föräldrar eller i någon billig liten lägenhet med ditt barn. Att ha råd att plugga och få ett bra jobb kommer vara nästan omöjligt då du hela tiden måste ha en inkomst för att kunna försörja dig och barnet, så du kommer tvingas ta de jobb du kan få dvs typ hemtjänsten eller outbildad barnskötare. Så medan dina kompisar reser utomlands, pluggar på högskolan eller festar kommer du vara ensamstående småbarnsmamma utan möjlighet att utbilda dig, fast i en dålig lägenhet i någon förort och jobba som timmis i hemtjänsten. Jag säger inte detta för att vara taskig utan för att jag tyvärr sett flera gamla klasskompisar som det gått dåligt för pga barn i tidig ålder.

Tror ingen menar att förminska konsekvenserna som någon upplevt efter abort, det är tvärtom viktigt att lyfta fram ALLA potentiella konsekvenser. Ex min syster, hon blev gravid på första ligget med nuvarande sambo. De var 20 år, studenter men hade ändå eget boende (varsitt). Båda blev jättelättade av att göra abort. Inte för att de inte ville ha barn, det är min systers stora dröm, utan för att de nu har möjlighet att plugga klart, hitta jobb, två föräldrar i ett tryggt förhållande, bättre boende osv för att ge deras lilla barn bättre förutsättningar när det väl blir dags. Ett barn behöver faktiskt mer än kärlek i livet (många barn får inte ens det i ett kanske sprucket förhållande där föräldrarna ej kan samarbeta efter nåt år). Ett barn förtjänar att vara önskat och genomtänkt av båda föräldrarna. Jag tror att abort kan vara minst lika rätt som att behålla ett barn om man känner minsta lilla tvekan. Det är en komplex fråga och jag tycker att man först och främst ska tänka på kommande barnet och inte på att en själv är rädd för konsekvenserna för egen del av ett val man gjort (det valet man gjorde när man blev gravid). Barnet är helt oskyldigt här och kan man inte tänka den svängen är man inte redo att axla ett föräldraansvar.

Jag gjorde en abort när jag var 21, det var inte jobbigt och jag mådde inte dåligt efteråt. Det var bland det smartaste beslut jag fattat och är så tacksam att jag gjotde det. Jobbade i butik, hade ingen regelbunden partner (inte ens säker på vem som var pappan) mådde sjukt dåligt rent psykiskt och levde ett destruktivt liv. Så ett barn där och då hade verkligen förstört mitt liv.

Min bror fick barn tidigt med en tjej han träffat på nätet, hon blev gravid första gången de träffades irl och det hade typ gått 3 månader då. De behöll barnet och det blev inte bra för dem. Han hade inget jobb, hade aldrig bott hemifrån, de kände inte varandra egentligen och var båda unga. Nu har det gått typ 12 år och det har varit en tid full av konflikt, ångest och dåliga relationer. Det blev inget bra för någon. Missförstå mig rätt, jag älskar mina brorsbarn (Ja de skaffade en till innan de gick isär) men det hade varit bäst för alla om de hade väntat med barn.

Du kommer ha tid att få barn, du behöver inte ha panik! <3 Det är bättre att vänta tills ni iaf har lärt känna varandra ordentligt, ni ska ändå hänga ihop för evigt sedan... och nej det finns inga garantier för att allt kommer funka då heller, men med rätt förutsättningar så är chanserna större! Lyssna inte på dem som säger att du garanterat kommer må dåligt, för det är inte sant! Nu är jag 34 och väntar mina första barn (tvillingar och gravid på första försöket utan "hjälp") med min partner som jag haft i snart 10 år. Vi har stabil ekonomi, en stabil relation och både jobb och boende och jag har tagit tag i det som gjorde att jag mådde dåligt. Nu kommer jag kunna

Men ta hjälp av mvc och be om en samtalskontakt innan du fattar något beslut. Sen så måste du också diskutera det med pappan, och det är DIN kropp och ditt beslut men det kommer ju ändå att påverka honom också, så det bästa är ju om ni kan fatta ett beslut gemensamt! Han kan också få följa med på samtal om det behövs!

Kram och lycka till!

Har varit nästan exakt i din sits, för 10 år sen. Och här sitter jag nu med min nioåring, 29 år gammal. Skriv till mig privat här om du vill bolla ??

Låter som det inte riktigt är läge för barn just nu. Man får tänka på barnet i främsta rummet, före sina egna känslor. Jag tror du kommer bli en toppenmamma när tiden är inne för dig, när du och din partner har jobb, stabil ekonomi och ett gemensamt boende.

God fortsättning.

Hur har allt gått för dig?

Jag har båda alternativen nära. För egen del gjorde jag abort när jag var 19 år och student. Förfärlig upplevelse! Vill aldrig göra abort igen. Dock är konsekvensen positiv! Jag blev högutbildad, hann byta partner, flytta, resa, gå på roliga sociala saker osv. Jag vet att jag fattade rätt beslut.

Min partner har motsatt upplevelse; hon blev gravid med sin kille när han hade permission från lumpen och de bodde på olika håll. Hon behöll mot hans önskan (även om han var stöttande). De gifte sig, köpte hus, pluggade till säkra yrken istället för att följa sina drömmar. Båda önskar idag att de hade beslutat abort även om de älskar sitt barn.

Gå in på oplaneratgravid.se

De hjälpte min vän när hon blev oplanerat gravid i en jobbig situation.

Det är många i tråden som råder dig att göra abort för situationen inte är perfekt för barn. Men det behöver inte alltid vara perfekt, det är bättre att leva med separerade föräldrar eller med föräldrar med ekonomiska problem än att bli dödad. Tror att de flesta till och med de som haft en jobbig uppväxt är glada att de lever, och det finns inte ens någon anledning att ditt barn kommer att få en tuff uppväxt. Med kärlek kommer man långt.

Dessutom finns det mycket ekonomiskt stöd att få, både från olika organisationer och staten.

Men snälla nån, tycker du verkligen att föda barnet för att adoptera bort det är ett vettigt alternativ i TS sits? Den där siten beskriver abort på ett sätt som är uttänkt försatt skrämma kvinnor från att välja abort och så gömmer de sig bakom att de bara helt oberoende presenterar olika alternativ. Sluta ?tipsa? människor i TS situation om att gå in där! Spär bara på deras ångest!

TS, jag har också gjort en abort om det var inte ett lätt beslut! Klart det inte rent fysiskt var en kul upplevelse på något sätt men det var inte det värsta jag varit med om heller. Som en riktigt smärtsam mensvärk i några timmar och sen kraftig mens i några veckor.

Det finns inga rätt eller fel i din situation men det är du som måste fatta beslutet. Väljer du abort kommer det göra ont rent fysiskt och ja, du kommer troligen tänka på din abort då och då under lång tid (troligen varje dag i början) och fundera på hur livet skulle kunna blivit. Dock så kommer du kunna fortsätta leva ett ungdomsliv, du kommer kunna plugga vidare och leva rätt fritt, du kan flytta utomlands osv. Du kommer kunna bry dig om dig själv och göra det som du vill. Blir du förälder nu så väljer du bort möjligheten att göra en massa saker varav många du inte ens ännu insett att du vill göra. Tror du måste ta med detta i beräkningen, allting du väljer bort. Väljer du att behålla så låt det vara ett genomtänkt beslut där du fungerar över vad det innebär för dig på olika sätt (ekonomiskt, framtidsmässigt osv).

Sluta låtsas som om att få ett barn innebär slutet på livet. Man kan plugga, ha intressen, och upptäcka sig själv även när man har ett litet barn. Exempelvis så fick min mamma mig när hon var relativt ung och kunde ändå få en hög utbildning och ha många fritidsintressen.

Resa och flytta utomlands kan man absolut göra när barnet är några år äldre.

Det finns många olika sätt att vara förälder på, man behöver inte blå "tråkig" och bara gå runt hemma i mjukiskläder.

[quote=80137829][quote-nick]LoveRain skrev 2020-01-02 23:47:49 följande:[/quote-nick]

Men snälla nån, tycker du verkligen att föda barnet för att adoptera bort det är ett vettigt alternativ i TS sits?

De hjälpte en vän till mig som var i en väldigt svår situation. Hon hade varit i prostitution innan hon blev gravid och hade det väldigt svårt ekonomiskt. Den organisationen erbjöd pengar, stöd som förälder och terapi.

Kvinnor är starkare än många tror och det finns ingen anledning att behöva välja mellan sitt eget och sitt barns liv.

Om det bara är det ekonomiska du oroar dig för så kommer det att lösa sig. Speciellt om din pojkvän stöttar dig.

Utöver barnbidrag kan man få extra stöd. Det kan variera hur mycket man är berättigat till men kan vara uppåt 7000.