• Anonym (Barn2020)

    Barnuppfostran för slapp

    Dagens barn är lite i ett vacuum där barnuppfostran är ett fult ord. Helst ska barnet vara ens like och ha lika bestämmanderätt. Det är fult att vara auktoritär och det är fult att vara curlande. Dagens föräldrar vet inte var dem står.

    Vad tycker ni är rätt? Hur mycket hänsyn ska man ge barnet?

    Personligen tycker jag att det är självklart att jag bestämmer det allra mesta men framförallt:

    Sovtider, läxläsning, om och när man äter samt vad, om barnet ska uppsöka vård eller inte. Om man går till skolan eller inte.

    Självklarheter kan tyckas men jag har märkt att inte alla tänker likadant. Måhända är jag auktoritär men jag tror bara att jag vet mer vad som är bäst än vad mina minderåriga barn vet.

  • Svar på tråden Barnuppfostran för slapp
  • Anonym (Barn2020)
    minna eliasson skrev 2020-01-06 02:21:57 följande:

    Många föräldrar skyller också på sina barns "hittepå" diagnoser när ett barn beter sig illa. T.ex Kalle slår på sin mamma och skriker "jag vill haaaa" och hon säger bara "Nej Kalle" och han slår sin mamma igen och sparkar och hon gör ingenting. Sen när ngn ser det, så kommer det "ja det är inte lätt med barn.. Sen haaar han ju också ADHD/ADD, är inom AUTISM SPECTUM/Aspberger".. man ba.. mmm


    Ja det är vanligt och JA det är klart att det är mer krävande med dessa barn och JA de behöver mer vägledning och uppfostran samt stöd. Jag har barn med diagnos och jag ser det som en förklaring till dåligt beteende men ingen ursäkt!

    Om hen slår sitt Syskon så får den en utskällning, för att håls är helt förkastligt oavsett diagnos eller inte!

    Hur ska barn kunna hantera vuxenlivet om de tror att hela världen cirkulerar kring dem???!!
  • Anonym (S)
    minna eliasson skrev 2020-01-06 02:21:57 följande:

    Många föräldrar skyller också på sina barns "hittepå" diagnoser när ett barn beter sig illa. T.ex Kalle slår på sin mamma och skriker "jag vill haaaa" och hon säger bara "Nej Kalle" och han slår sin mamma igen och sparkar och hon gör ingenting. Sen när ngn ser det, så kommer det "ja det är inte lätt med barn.. Sen haaar han ju också ADHD/ADD, är inom AUTISM SPECTUM/Aspberger".. man ba.. mmm


    Intressant. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga att ett sådant beteende är ytterst ovanligt, utifrån mina egna erfarenheter. Jag har aldrig stött på ett sådant beteende, från någon förälder. Men du menar att det är vanligt?
  • Anonym (Barn2020)
    Anonym (S) skrev 2020-01-06 10:04:20 följande:

    Intressant. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga att ett sådant beteende är ytterst ovanligt, utifrån mina egna erfarenheter. Jag har aldrig stött på ett sådant beteende, från någon förälder. Men du menar att det är vanligt?


    Jag skulle nog vilja påstå att föräldrar är rädda för att verka auktoritära eller för hårda. Föräldrar till barn med diagnoser är ännu ängsligare för det
  • Anonym (T)

    Jag har nog varit både för curlande och för sträng.
    Jag har alltid kört med att med ansvar kommer frihet, mina barn har fått ökad bestämmanderätt i takt med att dom visat att dom kan ta ansvar för den rätten.
    Det har funkat bra och i den mån vi har haft regler är det vi vuxna som satt dom men barnen har alltid fått vara med att säga sin åsikt, dom har också en röst däremot är det inte säkert att dom fått dom som velat.
    Så jag vet inte, jag är nog både ock, som dom flesta föräldrar alltså skulle jag tro. 

  • Anonym (T)
    minna eliasson skrev 2020-01-06 02:21:57 följande:

    Många föräldrar skyller också på sina barns "hittepå" diagnoser när ett barn beter sig illa. T.ex Kalle slår på sin mamma och skriker "jag vill haaaa" och hon säger bara "Nej Kalle" och han slår sin mamma igen och sparkar och hon gör ingenting. Sen när ngn ser det, så kommer det "ja det är inte lätt med barn.. Sen haaar han ju också ADHD/ADD, är inom AUTISM SPECTUM/Aspberger".. man ba.. mmm


    Du är ganska föraktfull mot människor du faktiskt inte vet något om och vad dom kämpar med.
    Det är fult av dig. 
    Jag tror inte en sekund på att det där stämmer, det är en nidbild som du hittar på.

    Överhuvudtaget får jag dåliga vibbar av den här tråden att den handlar om att hacka på andra föräldrar som gör så gott dom kan för att själv framhäva sig som så mycket bättre.
    När sanningen är att ingen av oss är perfekt men att vi alla gör så gott vi kan.
    Att bli dömd gör ingen till en bättre förälder, stötta istället. 
  • Anonym (S)
    Anonym (Barn2020) skrev 2020-01-06 10:59:04 följande:

    Jag skulle nog vilja påstå att föräldrar är rädda för att verka auktoritära eller för hårda. Föräldrar till barn med diagnoser är ännu ängsligare för det


    Gentemot omgivningen (andra vuxna) menar du? Så att man gör på ett annat sätt när man är ensam?

    Är det inte ett generellt drag att man inte görna ställer till stora scener i publika sammanhang (oavsett om det gäller ban, eller partner och oavsett sälldkapets eventuella diagnoser)?

    Det inlägg jag svarade på skrev dock att det var vanligt att föräldrar hittar på diagnoser till sina barn (dvs barn utan diagnoser) och låter barnen slå dem (eller liknande) utan att markera att det är fel och samtidigt "skyller på" den påhittade diagnosen till omgivningen. Det ä ju något helt annat än det du beskriver, och som sagt något som jag aldrig varit med om personligen. Så det är intressant att något som kan upplevas som vanligt hos vissa kan upplevas som icke förekommande hos andra. Kanske är sanningen nånstans där emellan, att det förekommer någon gång ibland men inte alls är vanligt?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (T) skrev 2020-01-06 11:18:50 följande:
    Du är ganska föraktfull mot människor du faktiskt inte vet något om och vad dom kämpar med.
    Det är fult av dig. 
    Jag tror inte en sekund på att det där stämmer, det är en nidbild som du hittar på.

    Överhuvudtaget får jag dåliga vibbar av den här tråden att den handlar om att hacka på andra föräldrar som gör så gott dom kan för att själv framhäva sig som så mycket bättre.
    När sanningen är att ingen av oss är perfekt men att vi alla gör så gott vi kan.
    Att bli dömd gör ingen till en bättre förälder, stötta istället. 
    Du tror alltså inte på att det finns dåliga föräldrar? Och att även dåliga föräldrar får barn med diagnoser?

    Jobbar man med barn som mår dåligt (och ja, det finns  många barn som mår dåligt), då vet man att det finns föräldrar som inte får godkänt.
  • Anonym (T)
    Anonym (Anna) skrev 2020-01-06 11:51:28 följande:
    Du tror alltså inte på att det finns dåliga föräldrar? Och att även dåliga föräldrar får barn med diagnoser?

    Jobbar man med barn som mår dåligt (och ja, det finns  många barn som mår dåligt), då vet man att det finns föräldrar som inte får godkänt.
    Din halmgubbe tänker jag inte svara på,

    Jag skrev att föräldrar gör så gott dom kan.
    Även dåliga föräldrar gör så gott dom kan. 
    Problemet är att dom kan inte bättre än så och dom blir inte bättre av att vi andra hackar på dom.
    Däremot med stöttning kan människor växa och lära sig. 
  • Anonym (Barn2020)
    Anonym (T) skrev 2020-01-06 13:12:09 följande:

    Din halmgubbe tänker jag inte svara på,

    Jag skrev att föräldrar gör så gott dom kan.

    Även dåliga föräldrar gör så gott dom kan. 

    Problemet är att dom kan inte bättre än så och dom blir inte bättre av att vi andra hackar på dom.

    Däremot med stöttning kan människor växa och lära sig. 


    Jag tror att alla mår bra av att diskutera, reflektera samt att inse att de varit fel ute eller t.o.m. haft väldigt fel.

    Ja de gör så gott de kan de flesta utifrån deras förutsättningar.

    Problemet är ju att man ofta inte ser resultatet av uppfostran hos barnen förtjäna dem börjar bli vuxna. Sen är inte hela ansvaret på föräldern för dåligt beteende hos en ung vuxen men en hel del. Om man inte är självkritisk om man får ett barn som blir kriminell, missbrukare eller har kraftig psykisk ohälsa som inte är kopplade till medförda diagnoser så är det konstigt.
  • Anonym (Jag bestämmer!)
    Anonym (T) skrev 2020-01-06 11:18:50 följande:

    Du är ganska föraktfull mot människor du faktiskt inte vet något om och vad dom kämpar med.

    Det är fult av dig. 

    Jag tror inte en sekund på att det där stämmer, det är en nidbild som du hittar på.

    Överhuvudtaget får jag dåliga vibbar av den här tråden att den handlar om att hacka på andra föräldrar som gör så gott dom kan för att själv framhäva sig som så mycket bättre.

    När sanningen är att ingen av oss är perfekt men att vi alla gör så gott vi kan.

    Att bli dömd gör ingen till en bättre förälder, stötta istället. 


    Tycker inte jag är föraktfull alls. Det här min erfarenhet Och vad jag har sett. Och jag är uppvuxen med en lillebror som har både ADHD Och alla möjliga ticks! Har även jobbat och jobbar med barn som har diagnoser. Men det är inte främst dessa som jag jobbat med som jag syftar på utan flräldrar som är bekanta eller slm man stött på då barnen har samma fritidsaktiviteter. Ett barn som slog syster i ansiktet och mamma gjorde inte mkt åt det, samma barn vägrar städa efter sig (fullt kapabelt barn Snart ungdom) och säger bara "du kan göra det jävla tantjävel" t.ex . Och nej detta barns diagnos kan inte ursäkta beteendet men både mamman och ibland pappan ursäktar detta barns beteende OFTA med "ja hen har ju ADHD" ok.. det har min väninnas dotter också och är yngre än erat barn, och kan städa efter sig och säger förlåt och skärper till sig på föräldrarnas begäran". Min bror kunde svära ibland och mina föräldrar sa till honom. Han hade till och med ticks men fick lära sig att skilja mellan rätt och fel. Säger inte att ALLA föräldrar som har barn med diagnos beter sig illa, men det finns en del som gör det!
  • Tukt

    Har lite svårt att se en skala med "auktoritär i ena änden och att man är oansvarig, eller "inte vet var man står" i den andra.

  • Anonym (Ip man)

    Håller med. Nu är det här en gammal tråd, men desto mer aktuell. Konsekvenserna av en alltför slapp uppfostran blir en vuxen som blir hjälplös, narcissistisk, oempatisk, deprimerad och tror att världen snurrar runt denne, förväntar sig att alla instanser ska serva och vara tillgängliga.

    Men sen så är det svårt för vissa att korrekt definiera en bra uppfostran. En alltför auktoritär uppfostran leder till en aggressiv, oempatisk rebell som också kan bli deprimerad och kan ställa sig utanför samhället. 

    Incels som figurerar idag är ett exempel på en person som haft en slapp uppfostran.

  • Tukt
    Anonym (Ip man) skrev 2024-07-24 16:35:47 följande:

    Håller med. Nu är det här en gammal tråd, men desto mer aktuell. Konsekvenserna av en alltför slapp uppfostran blir en vuxen som blir hjälplös, narcissistisk, oempatisk, deprimerad och tror att världen snurrar runt denne, förväntar sig att alla instanser ska serva och vara tillgängliga.

    Men sen så är det svårt för vissa att korrekt definiera en bra uppfostran. En alltför auktoritär uppfostran leder till en aggressiv, oempatisk rebell som också kan bli deprimerad och kan ställa sig utanför samhället. 

    Incels som figurerar idag är ett exempel på en person som haft en slapp uppfostran.


    Du verkar tämligen tvärsäker på kopplingen med incels. Har du något belägg för det?
Svar på tråden Barnuppfostran för slapp