Carlzzon85

Äldre 22 Jan 21:07

62 svar

Separera eller inte?

Hej,

Det här blir nog ett långt inlägg, men jag hoppas ni orkar läsa och ge mig råd och tips.

5-5,5 år sen träffade jag sambon och vi klickade direkt. Vi blev blixtförälskade och relationen va fylld av passion, bra sex och kärlek. Vi bråkade ibland så klart men det va sällan. Men jag minns att jag ibland tyckte att hon överreagerade extremt (typ skrek, kasta saker osv), men det va så sällan och vi va förälskade så jag struntade i det. Jag märkte även en hel del svartsjuketendenser men tänkte att det skulle släppa med tiden.

2 år senare hade bråken blivit lite vanligare och kom oftare. Svartsjukan fanns kvar. Bråken började även bli "extremare" och även jag hade tröttnat lite och kunde va elak tillbaka. Men vi var fortfarande förälskade och tänkte att det skulle bli bättre småningom för vi älskade varandra.

I samma veva blev hon gravid. Trots bråken behöll vi barnet då vi hade kärlek och vi hade askul ihop. Vi ville ha en frantid ihop. Tror vi även båda kände att "det var dags" åldersmässigt för oss samt att flera av våra vänner började gifta sig o skaffa barn. Tror det spelade in lite kansle.

När dottern föddes blev det bättre någon månad, men sen vände det igen. Bråken kom nu veckovis (ibland dagligen) och va extrema. Vi tryckte ner varandra, var respektlösa och skrek en massa. Hon blev dessutom fysiskt (kastade saker, knuffades o så. Slog även till mig 2 gånger). Många bråk va väldigt extrema och båda mådde dåligt. Hon har inte respekterat mig, mina föräldrar, min vilja eller värderingar. Jag har tappat respekt för henne med. Detta har nu pågått i 2 år.

Under dessa två katastrofala år har vi prövat parterapi, terapi på egen hand, pauser osv men inget har hjälpt. Till slut har kärleken dött ut, men vissa känslor finns såklart kvar.

Jag valde nyligen att avsluta relationen men vi har inte löst bodelning och sånt så vi bor tillsammans fortfarande. Men nu har hon plötsligt blivit drömtjejen. Hon är lugn, snäll, respektfull och typ så som hon va när vi träffades. Det känns på ett sätt bra, men samtidigt jobbigt. Dels är man irriterad att hon inte kunde vara sån tidigare så vi slapp hamna i skiten (ja det är så klart mitt fel med, men jag menar hennes del i det). Man blir dessutom kluven.

Ska man stanna och försöka få det att funka? Vi har ju trots allt en dotter ihop, det är lättare att stanna och kanske kan man älska varandra igen?

Eller har det varit så destruktivt att det inte går att rädda? För jag vet inte om vi kan förlåta, gå vidare o älska varandra igen. Vi har ju prövat terapi utan resultat.

Jag är så kluven. Vad ska man göra? Vi har askul ibland, men ibland är det mycket sura miner. Vi har en hel del olika vörderigvärderingar och jag kan uppfatta henne som barnslig, lat, inte super snabbtänkt och så. Men hon har bra sidor också. Kan va snäll o generös när hon är på bra humör. Jättebra mamma är hon. Och omhändetagande om man är sjuk osv.

Vad ska man göra?

Sorry för min roman hahaha.

Tack,

Fredde C

Anonym (...)

Äldre 23 Jan 19:09

#51

Carlzzon85 skrev 2020-01-23 18:34:17 följande:

Jag har tänkt otroligt mycket 2 dagar nu. Kan vara så att jag vill ha kärnfamilj men kanske inte med henne egentligen.

Så valet är 1) ge upp fantasin/drömmen om kärnfamilj (även om man träffar nån ny sen o skaffar barn blir det ju inte en klassisk kärnfamilj - speciellt för dottern) eller alternativ 2) stanna men kanske aldrig bli 100% lycklig/få det man vill av en partner

Jag kommer ta ett snack med henne så får vi se.

Att stanna i en destruktiv kärnfamilj där föräldrarna saknar respekt , högljutt grälar och kvinnan till och med blir fysisk på ett aggressivt vis är på inget sätt bra för dottern. Framtiden försvinner inte men börja med att iaf bli särbo i nuläget för dotterns skull

Anonym (Nja)

Äldre 23 Jan 21:13

#52

Tror det mer handlar om att du inte vill vara ensam. Eran dotter mår nog bättre av att ni inte är ihop. Tänk om det inte blir bättre då har barnet hört er tjafsar ännu längre. Tror faktiskt det bästa är att avsluta det helt. Tror din sambo kommer tycka samma med lite tid.

AnnaSthlm

Äldre 23 Jan 21:57

#53

Carlzzon85 skrev 2020-01-23 18:34:17 följande:

Jag har tänkt otroligt mycket 2 dagar nu. Kan vara så att jag vill ha kärnfamilj men kanske inte med henne egentligen.

Så valet är 1) ge upp fantasin/drömmen om kärnfamilj (även om man träffar nån ny sen o skaffar barn blir det ju inte en klassisk kärnfamilj - speciellt för dottern) eller alternativ 2) stanna men kanske aldrig bli 100% lycklig/få det man vill av en partner

Jag kommer ta ett snack med henne så får vi se.

Hur är din relation med din mor? Djupt inne är din relation med din fru är en spegling av det.

Anonym (smekmånadsfas)

Äldre 24 Jan 08:05

#54

ni är inne i en klassisk smekmånadsfas precis just nu.. om du läser om våldscykler så kommer du fatta.. jag levde i en destruktiv relation o min dåvarande blev min drömman o en drömpappa de gångerna det var riktigt åt helvete o han var riktigt rädd jag skulle lämna honom.. i väntan på en misshandelsrättegång varade det riktigt länge, såpass länge att jag satt o bedyrade i rätten hur fantastiskt allt var vid tiden för rättegången.. (tycker otroligt synd om den åklagaren som drev mitt mål) men jag var så hjärntvättad o trodde verkligen det var så då... den fasen går över, jag lovar.

Jag trodde också jag stannade för barnens skull, drömmen om kärnfamilj o det skulle lösa sig.. men barnen ser och hör allt man aldrig kunde ana att de uppfattade.. när det gick upp för mig hur barnen påverkades så visste jag att de inte skulle växa upp så mera, de skulle inte växa upp med o höra o se sånt o ha den uppfattningen om att det är så en relation ska vara.
Det kommer inte ske mirakel, det har inte skett ett mirakel där hon har blivit din drömkvinna. det är en fas, den kommer gå över och då sitter du där igen.. o igen.. och igen.. o vips har det gått flera år av ditt liv, år du kunde varit lycklig. 11,5 år tog det för mig o jag ångrar så mycket att jag inte tog steget så mycket tidigare..

jag har en relation nu sen 1,5 år tillbaka o vi bråkar aldrig faktiskt, det är ju så jag vill ha det o vill att barnen ska se det som det normala i ett förhållande.. innan trodde de att det var normalt att man bråka varje dag, normalt att pappa blev full o slog mamma.. Hur vill du att barnen ska växa upp o ha för värderingar o se på livet? hur vill du att deras relationer ska se ut i framtiden? man håller inte ihop i en destruktiv relation för barnens skull.

Anonym (B)

Äldre 24 Jan 08:13

#55

Carlzzon85 skrev 2020-01-23 18:34:17 följande:

Jag har tänkt otroligt mycket 2 dagar nu. Kan vara så att jag vill ha kärnfamilj men kanske inte med henne egentligen.

Så valet är 1) ge upp fantasin/drömmen om kärnfamilj (även om man träffar nån ny sen o skaffar barn blir det ju inte en klassisk kärnfamilj - speciellt för dottern) eller alternativ 2) stanna men kanske aldrig bli 100% lycklig/få det man vill av en partner

Jag kommer ta ett snack med henne så får vi se.

Vad ger du din dotter för bild av förhållanden om hon tvingas bo i ett hem där föräldrarna ständigt bråkar och är olyckliga tillsammans och mamman är fysiskt våldsam mot pappan?

Anonym (Marion)

Äldre 24 Jan 08:30

#56

Alltså vad är det med de flesta som svarar i den här tråden? Hon har utsatt honom för psykiskt och fysiskt våld. Hur i h*lvete kan ni säga till TS att han måste tänka på hur han har betett sig mot henne och fått henne att känna sig? Och att det inte är ens fel om två träter... Jag blir mörkrädd. Det är väldigt vanligt i våldsrelationer att den ena utsätter den andra för våld utan att det egentligen har hänt något. Eller tycker ni att en misshandlad och mördad kvinna får skylla sig själv och borde ha rannsakat sig själv över vad det var hon gjorde som fick mannen att misshandla och döda henne? Skärp er!

Till TS: lämna. Troligen är hon bara lugn och snäll nu för att hon är rädd att förlora dig. Om du väljer att stanna kvar kommer hennes riktiga jag sippra fram igen och risken är att du blir utsatt för mer och grövre våld än du redan gjort.

Anonym (B)

Äldre 24 Jan 09:21

#57

Anonym (Marion) skrev 2020-01-24 08:30:47 följande:

Alltså vad är det med de flesta som svarar i den här tråden? Hon har utsatt honom för psykiskt och fysiskt våld. Hur i h*lvete kan ni säga till TS att han måste tänka på hur han har betett sig mot henne och fått henne att känna sig? Och att det inte är ens fel om två träter... Jag blir mörkrädd. Det är väldigt vanligt i våldsrelationer att den ena utsätter den andra för våld utan att det egentligen har hänt något. Eller tycker ni att en misshandlad och mördad kvinna får skylla sig själv och borde ha rannsakat sig själv över vad det var hon gjorde som fick mannen att misshandla och döda henne? Skärp er!

Till TS: lämna. Troligen är hon bara lugn och snäll nu för att hon är rädd att förlora dig. Om du väljer att stanna kvar kommer hennes riktiga jag sippra fram igen och risken är att du blir utsatt för mer och grövre våld än du redan gjort.

Jag tycker också att många reagerar förvånansvärt lite på att sambon slagit och knuffat ts. Hade en kvinna skrivit en tråd om att hennes man gjort samma sak mot henne hade de flesta skrivit att han var ett vidrigt as och att hon skulle dra direkt.

Anonym (Nja)

Äldre 24 Jan 13:22

#58

Men ts undrar om han bör stanna med henne och hur de ska lösa det. Det enda sättet är att båda förändras. Har dock aldrig påpekat eller sagt att kvinnan gör rätt!

Tycker också att han bör gå vidare. Och ja om han stannar när hon blir förbannad oavsett om hon gör fel så visar han att han inte tänker lämna. Han skriver själv att han är verbalt elak pga hur hon bete sig så delaktig är han. Hon kommer inte sluta förrens de är seperarerade..

Carlzzon85

Äldre 24 Jan 14:28

#59

Anonym (Nostalgi) skrev 2020-01-23 16:10:21 följande:

Det är något farligt med nostalgi, för det får oss alltid att tänka tillbaka på saker som kanske inte var så bra som vi faktiskt tycks minnas. Och det kan få oss att göra saker som vi egentligen inte borde.

När tanken väl har slagit oss, när det lilla fröet har såtts då sprids det sakta som ett virus. Jag syftar på tanken av att lämna en annan människa.

Det är lätt för en utomstående att tycka och tänka om andras relationer men så som du beskriver det tycker jag inte er relation låter hälsosam. Jag tänker framförallt på ert unga barn. De lider ofta i det tysta och tror man inte att det påverkar dem så har man fel för de är som små svampar som suger åt sig allting.

Jag har själv gått tillbaka till relationer för att jag trott att det ska bli bättre eller för att jag inte riktigt vågat släppa taget helt och hållet. Det blir inte bättre, för den där tanken som såddes i ditt huvud för så länge sedan är fortfarande där och den är där av en anledning. Vi borde lyssna mer på våra kroppar för de är våra bästa vägledare.

Lycka till i ditt vägskäl.

Tack så mycket för ditt svar. Du har antaligen helt rätt. Man minns de bra stunderna och hoppas det ska bli så igen.

Carlzzon85

Äldre 24 Jan 14:30

#60

AnnaSthlm skrev 2020-01-23 16:24:31 följande:

Troligen är det så att nu när ni är tillbaka i "pursuer & distancer" dynamik så är det mer av en lek. Har du varit gränslös och låtit henne fortsätta med beteenden genom att vika dig? Kolla enmeshed relationships.

Vad du än gör så fortsätt med egen terapi för DIN skull. Du är troligen livrädd för att bli ensam. Genom egen terapi har du en chans att inte överföra det destruktiva mönstret till din dotter.

Kan mycket väl vara så.

men ja, jag går på terapi nu och pratar om hela relationen och situationen samt varför jag har låtit mig själv dras in i allt skit.

Ensamheten är jag dock inte rädd för. Jag har alltid gillat att vara singel faktiskt. Det är mest för min dotters skull jag funderar på att stanna.

Carlzzon85

Äldre 24 Jan 14:31

#61

AnnaSthlm skrev 2020-01-23 21:57:50 följande:

Hur är din relation med din mor? Djupt inne är din relation med din fru är en spegling av det.

Min mamma och jag har en bra relation. Hon har alltid ställt upp, vi ses regelbundet och pratar i telefon osv.

Carlzzon85

Äldre 24 Jan 14:33

#62

Tack för alla era svar. Mycket intressant att reflektera över och tänka på.

Ska som sagt snacka med henne i helgen. Antagligen kommer vi snacka ut, men jag kommer med störst sannolikhet stå fast vid separation. Men vi får se vad som händer efter diskussionen.

Separera eller inte?

INNEHÅLL