Anonym (Man46) skrev 2020-02-22 14:43:21 följande:
Wow! Först och främst, så tycker jag givetvis att din, er, situation är ledsam! Speciellt som det verkar finnas både kärlek och en vilja att hitta lösningar.
Men, jag kan inte låta bli att själv känna mig smått "stressad" över allt du skriver TS. Nu förstår jag att du är den som känner sig mest frustrerad, och det du skriver är i en kondenserad form. Men har ni pratat och "gått till botten" vad gäller stress?
Du verkar väldigt "aktiv" och väldigt "lösningsorienterad" och, om du ursäktar, väldigt "på". Du skriver att din sambo är "lat", du skriver kortare saker om att det finns stress, det är jobb, det är pendling, det är småbarnsliv, och så har ni detta med ert sex-och samliv. Det är samtalsterapi, det är sexolog-kurser, det är övningar. Du skickar sms, men det tar 30min för din sambo att svara och det tycker du är "sååå lååångsamt". Du är mammaledig (!?), och arbetslös, din sambo jobbar. Du pratar om skilsmässa, att relationen kanske är över om det inte blir en förändring
Mmm, har ni pratat om "vardagsstress"?? Stress överhuvudtaget??
Så här, för mig (och min sambo vågar jag påstå) så är stress en väldigt tydlig faktor som påverkar oss och vårt sex-och samliv. Tyvärr. Tar jag mig själv; när jag känner mig stressad (oavsett vad det kan gälla) så sjunker min lust till sex, och främst sex med min partner. Tyvärr. Likaså om vi hamnar i "tjafs" eller "gräl" om ytterst vardagliga saker, eller Familjen AB, då kan lust och gnista få sig en törn. Tyvärr.
Detsamma kan jag uppleva från min sambo; sex hamnar längre ned på listan över saker som är viktiga. Det kan lätt leda till att det går lite längre mellan gångerna. Det kan lätt leda till frustration, man hamnar i osynk, ena parten känner att det bara är den som tar initiativ (jag har varit den under en längre tid just nu exempelvis).
Det känns svårt att ge dig några tips, för ni verkar ju onekligen ta detta på "allvar" och såväl pratar om det (även grälar - mmm, den kan man också fundera på, utifrån "stress"...), söker hjälp utifrån etc.
Kanske måste ni hitta ett mer lugn, att se varandra i vardagen, att umgås, att göra mer saker tillsammans (som inte handlar om hus o hem, familj), att röra varandra, ta på varandra. Stressa av, hitta tid, sätta av tid (!).
Ja vi har pratat om stress. Han var ointresserad av sex innan han träffade mig, han var ointresserad av sex innan vi skaffade barn hus etc. Han är det även nu och har varit ointresserad ända sedan depressionen/celibat perioden då han slutade onanera etc. Tror inte stress i nuläget är boven, utan att depressionen ändrade honom i grunden. Kanske han har blivit en person med låg/ingen sexdrift och att terapi inte kan ändra det.
Nej, du läste fel. Det tar 30 min för han att skriva ett sms.... Vad jag menade med det är att han är långsam i det mesta han gör. väldigt icke-aktiv, engagerad och kollar hellre på blocket efter bilar än exempelvis försöker lösa problemet genom att skriva denna typ av trådar eller söka info.
Jag hade gärna sluppit vara så överdrivet aktiv, men med en partner som är passiv. Vad han gör man?
Jag är arbetslös och försöker få undan hemma, söka jobb etc o sitter inte o slöar. Dels för att jag är en aktiv person men också för att min man och jag skall få slöa en stund tillsammans på kvällarna. Men det väcker ändå inga åtrå känslor hos honom. Stendött, tråkigt. Att man kryper ned hos honom en morgon när man inte har bråttom någonstans. Noll intresse. Så är det jämnt. Så vill jag inte ha det. Om man kunnat ge och ta i perioder vore väl ok även om det har sina nackdelar som du skriver. Men att bara jag ska ta initiativ? El låta bli och få ett initiativ 1 ggr per månad?? Nej tack.
Vi har som sagt gått hos sexolog som handlar om att avdramatisera och närma sig varandra genom att avsätta tid för icke-sexuell beröring samt att man inte har penetrationssex i flera månader. Att man skall se varandra i vardagen osv.
