Fel att träffa en ny under betänketiden?
Vad anser ni?
Vad anser ni?
Man kan ju sköta det lugnt och vänskapligt inför barnen om inte annat. Klart det blir konflikt och osämja i en separation, vore konstigt annars. Troligen har det funnits konflikt och osämja i relationen tidigare också, tycker inte man ska sköta det heller inför sina barn.
Nä, va fan det handlar om vuxna människor som fattat beslut om att skiljas.
Släpp handklovarna på varandra direkt vid separationen.
Betänketid känns väldigt förlegat.
Det är väl isf bättre att strula runt för att DÅ (eventuellt) kunna inse att gräset visst inte var grönare på andra sidan.
Blir man utsatt för det trauma det ofta innebär att bli lämnad för någon annan, inte minst om det kommer plötsligt, innebär ofta att det blir väldigt svårt att fungera som en förälder. Om man inte har moral och respekt nog att behandla sin fd livspartner värdigt så kan man ju tänka på att narn inte kan separeras från ekvationen. Självklart kommer de drabbas. Hur man kan vara så narcissistisk att man tror att ens egna lycka triumfar över andras välmående är obegripligt för mig.
Ja, och då måste man ta en funderar på vad det skulle innebära att börja träffa en ny. Kommer det fortsätta vara lugnt och vänskapligt, kommer det bli mer konflikt och osämja?
Absolut inte alla. Finns de som en dag beslutar sig för att det är över och går vidare till en ny, trots att den äkta hälften inte alls varit med på noterna. Tror betänketiden är viktig att ha kvar och respektera.. Bara för att man själv vill vidare snabbt betyder det inte att det är det rätta i alla lägen. Man ser oftast inte objektivt på situationen vid skiljsmässor, om man säger så.
Det att träffa en ny och på grund av det vilja separera, är det oförenligt med att behandla sin partner värdigt? Det tycker inte jag. Händer det så händer det, givetvis ska allt skötas så snyggt som möjligt efter förutsättningarna.
Jag tror inte att någon tycker att ens egen lycka trumfar andras välmående (särskilt inte barnens). Men det är inte samma sak som att stanna i en relation där man vantrivs. Separationer sker och känslor går inte att styra över.
I trådar om otrohet heter det alltid att man ska lämna om man får känslor för en annan för att inte gå bakom ryggen på någon och vara fysiskt eller emotionellt otrogen, men här är man istället ett svin om man lämnar utan att vara otrogen. Jag får inte ihop det.
Det är också sällan så att det enbart beror på den ena att ett förhållande tar slut. Att man blir kär i en annan kan bero på att partnern inte alltid betett sig så bra, så jag förstår inte varför den som lämnar ses som ett svin och den som blir lämnad som ett stackars offer.
Det är också sällan så att det enbart beror på den ena att ett förhållande tar slut. Att man blir kär i en annan kan bero på att partnern inte alltid betett sig så bra, så jag förstår inte varför den som lämnar ses som ett svin och den som blir lämnad som ett stackars offer.
Det är också sällan så att det enbart beror på den ena att ett förhållande tar slut. Att man blir kär i en annan kan bero på att partnern inte alltid betett sig så bra, så jag förstår inte varför den som lämnar ses som ett svin och den som blir lämnad som ett stackars offer.
Får väl konstatera att enligt många är man ett svin hur man än gjort , mot sin partner. Så vida du absolut aldrig någonsin råkar få känslor för en annan person eller känner att förhållandet är slut på annat vis. Så himla lätt att sitta och dömma folk hur de gör innan man kanske själv hamnar i en situation. Hoppsan. Känslor är svåra stt styra över, det är mänskligt.
Får väl konstatera att enligt många är man ett svin hur man än gjort , mot sin partner. Så vida du absolut aldrig någonsin råkar få känslor för en annan person eller känner att förhållandet är slut på annat vis. Så himla lätt att sitta och dömma folk hur de gör innan man kanske själv hamnar i en situation. Hoppsan. Känslor är svåra stt styra över, det är mänskligt.
Det är också sällan så att det enbart beror på den ena att ett förhållande tar slut. Att man blir kär i en annan kan bero på att partnern inte alltid betett sig så bra, så jag förstår inte varför den som lämnar ses som ett svin och den som blir lämnad som ett stackars offer.
Nej.
Jag tycker det kan vara rimligt o mest optimalt att gå vidare med att träffa andra när man har löst det praktiska, dvs inte längre bor ihop, har bodelat etc. Bra att landa ett tag i sitt nya liv och känt att det känns rätt också.
Hur tänker du sj om det?