Lisa says skrev 2020-04-13 14:41:57 följande:
Är i v 17, första barnet. Jag är 36 år och har fått ganska hög sannolikhetssiffra för Downs syndrom på KUB, som vi hann göra precis innan de började dras in. Har både corona-panikat mycket men också tyckt att det varit jättejobbigt med kontakt med stressade barnmorskor och läkare som vill gå vidare med olika tester och pratar om ifall jag vill avbryta graviditeten...alla fokuserar på olika möjligheter till att det skulle vara något fel på mitt barn, trots att det inte verkar så. Jag tycker det är svårt att göra mig förstådd och det har varit jobbigt att vara där ensam.
Jag bryr mig inte om testresultaten och vill inte veta mer, de har sett på ultraljuden att allt ser bra ut, hjärtat pickar så fint och man har inte kunnat se något alls som indikerar på några fel. Det är bara den där siffran, 1 på 36, på trisomi 21, som gör att de behandlar mig som om det är något fel och som om jag har ett beslut att fatta. Nu har vi gjort nipt men jag vet inte om jag ens vill ha svaret. Vill inte gå dit mer, vill inte behöva göra RUL, iaf inte ensam, och vill inte trängas med andra gravida som snörvlar och byggarbetare som river upp taket i väntrummet medan vi sitter där.
Samtidigt har min och min sambos ekonomiska situation förändrats över natt av coronakrisen och jag känner mig alltmer orolig för hur vi ska kunna försörja ett barn. Och samtidigt har man stressen över hur det ska gå i vården, om man kommer att kunna få den hjälp man behöver.
Jag är så ledsen för att det knappt går att göra sig utrymme för att få vara glad mitt i allt det här. Jag mår bra och bebisen verkar mår bra men allt runt omkring känns som det går åt pipan.
Men fyy va tungt det lät!! Och jobbigt att du upplever att barnmorskor o läkare tänker att nåt är fel. 1 på 36 är 97.3 % chans att barnet är friskt. Det är högst troligt att den lill* mår fint. Styrelsen till dig!! Jag är i v.18 själv och väntar på RUL om en v. Så ledsamt att pappan inte får komma med. :/
