Om 38% med barn upp till 13 år är eller har varit otrogen i nuvarande relation innebär det att i nästan fyra av fem sådana relationer är den ena eller har varit otrogen.
Hur tänker ni som är övertygade om att er partner aldrig skulle kunna göra något så vidrigt? Är just ni en på fem? Varför just ni? Risken att er partner är otrogen är statistiskt sett många gånger större än chansen att hen inte är det.
www.aftonbladet.se/family/a/6jQzrO/sa-ar-svenska-smabarnsforaldrar-otrogna
Det som är mest intressant är väl att 83% av paren uppger att de fortfarande är ett par?
Det senaste exemplet så var det helt uppenbart för mig, två på jobbet som träffades och han sov ofta hemma hos henne osv, de åkte tom utomlands tillsammans, när tjejen fick reda på det efter 1 år så kastade hon ut honom, så hon verkade ju bry sig mycket när hon fick riktiga bevis.
Det som är mest intressant är väl att 83% av paren uppger att de fortfarande är ett par?
Betyder ju att det sällan kommer fram
Sant. Hade varit intressant med en mer ingående studie där deltagarna får kryssa i vad för typ av otrohet, allt från kyss till långvarigt sexuellt förhållande samt att också fastställa hur många förhållanden där otroheten kom fram och sen hur många som då stannade (också beroende på vilken otrohet). Men 1/5 är fan många.
Du kanske är med i den statistiken? Det kom aldrig fram?
Det som är mest intressant är väl att 83% av paren uppger att de fortfarande är ett par?
Frågan är väl varför det 2020 fortfarande spelar så jäkla stor roll att man är otrogen...
Livslång kärlek är en utopi 2020... Och samhället håller på att förändras så att snart spelar tvåsamhet ingen roll längre...
Frågan är väl varför det 2020 fortfarande spelar så jäkla stor roll att man är otrogen...
Livslång kärlek är en utopi 2020... Och samhället håller på att förändras så att snart spelar tvåsamhet ingen roll längre...
Jag är egentligen inte bitter.. .
Men ...
Ärlighet är väl ändå också en utopi 2020? Ingen är väl någonsin ärlig och blottar sit inre för sina närstående? Det häller ju inte bara otrohet utan överlag. Man saltar, förskönar och förbättrar hela tiden. I dagens samhälle prioriteras jag framför vi. Alltså måste jag vara bäst och starkast i allt.
Det syns på arbetsplatserna, på sociala medier och till och med i den privata relationen.
Men av någon outgrundlig anledning så är det fortfarande så att otrohet är ett större svek än att man ljuger om vad man gillar i sängen, att man egentligen inte alls är vegan eller att man smyger med sin "egentid".
Min gissning är att det är en stor prestigeförlust för den som blir bedragen när det uppdagas. Att personen som blir bedragen ser det som ett personligt nederlag. Ett kvitto på att man inte var attraktiv nog, kåt nog, sexig nog etc.. Det är alltså inte själva sveket som är problemet utan att det slår tillbaka på en själv som person på ett annat vis än om det visar sig att maken har förskingrat företagets pengar.
Jag är egentligen inte bitter.. .
Men ...
Ärlighet är väl ändå också en utopi 2020? Ingen är väl någonsin ärlig och blottar sit inre för sina närstående? Det häller ju inte bara otrohet utan överlag. Man saltar, förskönar och förbättrar hela tiden. I dagens samhälle prioriteras jag framför vi. Alltså måste jag vara bäst och starkast i allt.
Det syns på arbetsplatserna, på sociala medier och till och med i den privata relationen.
Men av någon outgrundlig anledning så är det fortfarande så att otrohet är ett större svek än att man ljuger om vad man gillar i sängen, att man egentligen inte alls är vegan eller att man smyger med sin "egentid".
Min gissning är att det är en stor prestigeförlust för den som blir bedragen när det uppdagas. Att personen som blir bedragen ser det som ett personligt nederlag. Ett kvitto på att man inte var attraktiv nog, kåt nog, sexig nog etc.. Det är alltså inte själva sveket som är problemet utan att det slår tillbaka på en själv som person på ett annat vis än om det visar sig att maken har förskingrat företagets pengar.