Hon valde att lämna, hur går jag vidare?

Hur klyschigt det än låter så läker tiden alla sår. Beklagar dock uppbrottet

Tillsammans i elva år och hon hon har en ny karl mindre än en månad efter att ni gjort slut och ni har inte ens hunnit flytta isär. Låter som att hon kanske haft den nya förmågan på gång redan under tiden ni var tillsammans. Har relationen varit dålig länge eller kom det som en blixt från klar himmel?
I vilket fall så låter det aningens respektlöst och kanske inte som något kap du borde hänga upp dig på att försöka få tillbaka. 
Det är inte helt lätt att gå vidare efter så lång tid tillsammans. Försök att fokusera på dig själv och saker som får dig att må bra. Försök komma bort ett slag och få lite distans kanske kan underlätta.

Den där första tiden efter ett uppbrott är alltid väldigt tung. Det är ett sorgearbete du måste igenom, samma som när någon dött. Sorgearbetet har sina faser och du måste igenom dem alla. De olika faserna tar olika lång tid, men som min gamla mormor brukade säga när något var jobbigt och svårt, -ingen dag stannar-. 

Här nedan lite om faserna i sorgeprocessen, kanske känner du igen dig i vissa delar. Det finns lite olika beskrivningar, men det är i grunden lika. 
Lite praktiska råd, se till att äta, dricka,sova. Framförallt se till att få i dig vätska, det är så lätt att glömma bort kroppen i en sån situation. Fatta inga definitiva beslut om något om du inte måste. Lös de praktiska kring boende och barn så smidigt som möjligt. Försök, så bra du kan, att hålla uppe en fungerande relation till dina barns mor, tala inte illa om ditt ex inför barnen. Ok att du är ledsen, men det sätt du hanterar din sorg och din förlust kommer att lära barnen att man kan klara även sådant. 

Det kommer att bli lättare när hon flyttat du kommer att känna att luften lättar.

Förnekelse: den sörjande personen vägrar att acceptera förlusten. Han kan även befinna sig i ett chocktillstånd som hindrar honom från att slå ut på vägen han oundvikligen måste vandra.
Ilska: i detta skede uppvisar den sörjande personen frustration och ilska. Han kan rikta dessa känslor mot omständigheterna som orsakar denna förlust, mot sig själv, mot andra människor, etc.
Köpslående: inför denna förlust försöker han finna lösningar. I fallet med att förlora en närstående kan denna fas inkludera återvändo till aktiviteter han brukade göra i sällskap med den bortgångne personen.

 

Sorg: i detta skede upplever den sörjande personen sin förlust genom smärtan, och jobbar med sorgen som uppstår. Det är en fas när man drar sig tillbaka in i sig själv.
Acceptans: i detta skede blir personen medveten om förlusten och stunden denne befinner sig i. Han accepterar den och försöker anpassa sig till den nya situationen; han sätter de kvarvarande bitarna på plats. 

Vi har som alla andra haft våra up&downs. Jag vet om att den andra haft känslor för henne länge länge. Men hon slog bort honom tidigt men sen tyckte hon vi hade haft de dåligt o då försvann känslorna. Jag känner inget hat eller ilska. Det enda jag känner är att jag är ledsen o sorgsen. Kan inte sluta gråta, det bara maler i huvudet på mig. Hon säger att vem vet jag kanske inser vad jag förlorat när jag flyttat o får vara själv. Men hur skulle jag någonsin kunna ta henne tillbaka isf? Jag vet ju att jag skulle falla som en fura om så blir fallet. Men jag känner att det kan aldrig bli vi igen eller att vi kan få de bra igen.

11års äktenskap!

Hon ville lämna dig och det har gått knappt en månad. Ni lovade el du lovade. Jag tror bara din sambo sa orden inför dig. Så hon hade sagt det. Att redan ha träffat en ny man?!?

Känns som dom redan hade träffats innan hon lämnade dig.

Hennes familj måste verkligen vara stolt över deras dotter och syster. Hur man bara lämnar ett 11årigt förhållande.

Skulle du ta upp det, är risken stor att det eskalerar. Och hon blir arg och irriterad.

Jag vill bara få det att gå över bli så normal som de går efter detta. Livrädd för att bli själv ensam. Vill ha någon o komma hem till (henne just nu) vill känna mig älskad. Detta är mitt första äkta förhållande. Vi träffades på gymnasiet. Flyttade ihop efter hon gått ut o jag jobbat 1 år. Sedan efter 5 år kom första barnet o sen husköp o sedan 4 år senare andra barnet. Och sen för bara några månader sen så planerade vi inför att skaffa barn nummer 3 o kort efter det kom denna slägga i mitt ansikte. Hur kan man bara vända så?

Jag känner igen mig i mycket det du skriver. Mitt första råd är att få ut dina tankar. När jag var i din sits så pratade jag ibland med mina vänner men gjorde också mycket inlägga här. Bara för att få ut mina tankar, få stöttande råd eller höra om nån som också gick igenom samma eller som hade gjort det. Det gav en tröst å jag känd mig inte lika ensam.

Jag började dejta direkt efter att mitt förhållande tog slut. Men jag insåg att det gjorde bara att jag mådde sämre och saknade honom mer. Jag pluggade då och var ofta ensam med mina tankar. Det är inte bra. Jag gick ofta promenader och då lättade det lite men så fort jag kom hem så kom dysterheten tillbaka. Värst var kvällen och morgonen. Innan jag skulle somna kunde tankarna komma. När jag vaknade kändes allt så meningslöst, varför ens gå upp?

Min vändning kom efter att jag såg ett youtube klipp. Var som att jag vaknade upp. Jag blev inte helt fri men jag insåg vad jag behövde göra för att bli det.

1. Slå bort tankarna när dem dyker upp. Lär hjärnan att tänka på något annat.

2. Gör något som du mår bra av, mitt fall va det att träna.

3. Acceptera att det tar tid, men inte för lång tid.

4. Jobba på dig själv, fokusera på dig själv.

5. Minimera kontakten. Ni måste ha kontakt iom barnen men begränsa den enbart till viktiga saker om barnen.

6.skriv inlägg här, prata med någon. Vän eller professionell.

7. Dejta inte! Lär dig att tycka om att vara själv först.

För mig har det gått ett och ett halvt år. Visst kan det fortfarande stickas lite om jag tänker på honom och hans nya. Men jag är fri och i en ny relation med en bättre kille.