Vill du bygga en fantasy-värld med mig?

Kanske det är magiskt, kanske han kan se andra saker än vanligt folk med det ögat?

B... men han lurar andra/andra tror att det beror på magi :)

Behövs inte, det finns magi överallt här. 

Däremot döljer han att hans ögon är olikfärgade inför alla utom närmaste familjen. Alla andra tror att han har blågrå ögon, som resten av hans familj.

Hur? En ögonlapp?

Det där med olikfärgade ögon är väl lite uttjatat. Isfolket, Naruto, Övärlden. Massvis med andra exempel jag inte kommer på just nu. Kör på ögon som aldrig blundar, fiskögon, inga ögon eller nåt istället :)

Magi, naturligtvis. Alla i hans folk har en viss grad av magi.

Det är väl mest uttjatat att det är framställt som något coolt och "alla" är avundsjuka/blablabla? Jag har aldrig stött på någon som "skäms" för sina olikfärgade ögon. Men jag har förstås aldig läst Isfolket och det var en halv evighet sen Naruto. Dessutom hittade jag på den här karaktären för 25 år sedan (!) så jag har inte så stor lust att ändra det nu. Han har ett grönt och ett lila öga. 

Dåså, kör på det då! Att dölja med magi är förstås häftigare än med ögonlapp.

Thanks

Minns en gammal favvobok, Järnspiran av John White.

Den är lite cheesy för den hör till kategorin kristen fantasy. Gud är med i världen och heter Gaal.

Ungefär som i Narniaböckerna frestas barnen av en häxa, en flicka lockas av häxans magi och det enda hon vill är att bli vacker. Så häxan ger henne en juvel från sin magiska tiara att svälja och hon blir då supersnygg, men hon får även en spegel i sitt rum med gardiner framför och order att aldrig titta i den spegeln. För där sitter demonen vars utseende hon har "lånat". Och naturligtvis kan hon inte låta bli och får då se sig själv, det blekmulliga barnet, förvridet av demonens hungriga ansiktsdrag och lågande röda ögon. Brrrr.....

Den tropen fascinerade mig som barn. Självklart hittar barnen tillbaka till Gaal efter att de gjort bot, balanserat över avgrunder och litat till honom bla bla. 

I övrigt så älskade jag också den snälla prinsessans namn, Suneidesis.

Jag googlade nu och här är den!

https://www.bokborsen.se/view/White-John-1924-Mar-5-Cr/J%C3%A4rnspiran/9553576

En annan bok i serien heter Tornet på Gebura och den läste jag men jag hittade aldrig alla på vår bibbla och nog inte i rätt ordning heller för jag minns bara Järnspiran idag. Jaja, apropå inget och nåt...

För den som orkar läsa, 2 små korta uttdrag, med en liten fråga undertill.

1:

Svårt med färgskiftande drakar, annat var det förr i tiden med färgdrakar och metalldrakar och alla vet vilka de är. *hrmpf*

Men låter ju som att det kunde vara samma, tycker jag.

Om jag inte tyckte det var lite tacky och skämmigt så kunde jag lätt fyllt mitt hem med drakprylar. Fast det gör jag inte. Man är väl vuxen. 

Eller kanske bara hämmad. 

mmm... jag undrar om set int eär samma drake...  Jag skrev nummer 2 för typ 3 år sen och nummer 1 I julas. Båda är så klart en bit längre än så här. Jag har också problem med nummer 1..... Den är ganska illa formulerad och "hugging". Skulle behöva någon som inte var rädd att ge konstruktiv kritik att läsa den.... *fisk, fisk*

jag har drakar hemma. 2 stycken. En stengodspryl jag har målat och en doftoljepryl som jag köpt nånstans.... Oh, och min mormors kenisksa drakskål.

Fast gamla grejer eller hygglig kina-kitsch är okej. Det är väl mer kompositgjutna soffbordsdrakar och sånt som blir lite cringe när man försöker samla sig och ha ett hem i någon sorts konsekvent stil. 

Problemet med att vara vuxen är att man inte längre fattar hur vackra vissa grejer var när man barn och vilken lycka de gav. Jag har fortfarande dåligt samvete över en monterad tropisk fjäril som jag la tre månaders fickpengar på. 

Önskar mer input.

Vid ett tillfälle kallar en far sin son vid hans fulla/alla hans namn. Namnen i min värld är uppbyggda så här:

Förnanmn, ett ord som vi kan översätta till "av", pappans förnamn, farfars förnamn, farfars fars förnamn, namnet där de bor eller föddes. Alltså till exempel: Emil av Anton Sven Nils Lönneberga. 

Jag har dock inte etablerat det i texten innan detta lilla utbrott, eller vad jag ska kalla det. Fadern har itne varit "on stage" innan detta tllfälle. Så frågan är om jag borde göra det, och om jag då borde göra det här eller lite längre fram i texten.

Ok, just... Berätta för mig vad som är fel här.....

Ok, förutom då att Familjeliv suger på formatering och tecken.....

It is known.

Jag fattar inte om draken följde med in eller bor ute. Eller är osynlig? Den försvann liksom när pojken kom in?

Förslag: Hiwion grimaced slightly, to hold back his emotion.

Haha, mitt fel.... jag kanske skulle posta hel... kapitlet?....  istället..... Draken är med både före och efter den postade biten.

Tack för input.