Sträng mot barnet

Låt honom läsa Fem gånger mer kärlek.

Sen tar du tiden på honom när han håller sina negativa föreläsningar för sonen. Inser han inte hur det känns för sonen så får du visa honom. Kom med samma typ av förmaningar till din man lika länge som han gjort till sonen. Be honom fundera på hur det kändes.

Jag tycker att du kan filma din man i smyg någon gång när han "trevligt" säger till sonen, spela upp för honom och ha en diskussion.

Och dessutom borde ni vuxna gå i familjeterapi och ta upp de här sakerna, så han fattar vad som är vad.

Han kommer inte vilja läsa men jag läser gärna. Tack för tips.

Ja du har helt rätt. Men det är svårt att veta var gränsen går. Hur mycket ska man låta barnet ta innan man sätter ner foten. Min fina lilla kille. Tycker inte att han ska behöva ta att nån skäller eller klagar på honom.

Fråga BUP. Din man utövar psykisk misshandel. Så är det faktiskt. Barn tycker att det gör ont när vuxna skäller på dom. Att höja rösten snabbt för att avbryta något som måste stoppas är ok, inte långa utskällningar.

De problem du nämner kan lika gärna vara en konsekvens av din mans bemötande eller så är det en del av hans personlighet och då skapar din man dålig självkänsla och problem för livet! Folk får faktiskt vara lite disträ eller flamsiga, så är vissa människor och det ska inte föräldrarna psyka dom för.

Ts barn far illa.

Ni verkar så säkra på att han gör fel. Jag är inte alls så säker. Han är helt övertygad om att jag är överkänslig. Han tycker själv inte att han låter irriterad. Och dom gånger han gör det är det befogat. Han tycker bara att han berättar sanningen för barnet.

Jag är också känslig mot uttryck. ?Det är dax att gå nu? berättar vad man vill att barnet ska göra. ?Har du inte gått än? signalerar att barnet gjort fel. Min man ser inte alls något problem med att uttrycka sig så. Han tycker bara att det är en vanlig fråga i god ton. Är jag överkänslig?

Du är INTE överkänslig. Han kan inte hantera barnet på ett bra sätt, och anledningen till att vi är så säkra är för att det ÄR så. Hur många olika personer behöver du höra det ifrån innan du förstår att det är sant?

Jag tycker nog att man kan säga "Har du inte gått än?" utan att få dåligt samvete. Samtidigt så beror det förstås på vilket sätt man säger det. Säger man det med ett irriterat och hårt tonläge tillsammans med ett aggressivt kroppsspråk i en situation där det hade fungerat att vara trevligare, är det ju förstås opassande.

Det du beskriver i din trådstart är däremot allvarligt, d.v.s. att din man inte har förmågan att vara kritisk till sitt eget beteende, att han förstör barnets självkänsla med långa utläggningar om dennes misstag och att barnet väldigt ofta blir ledset. Att en sak är sann betyder inte att den saken behöver uttalas. Förälderns roll är att stärka barnens självkänsla, inte tvärtom, och om man skäller ut barnet dagligdags kommer det uppfattas av barnet som att det inte är älskat och att det är fel.

Som jag skrev tidigare är det mycket sannolikt att pappan själv har fått den här behandlingen som liten, och nu beter sig lika illa som hans egna föräldrar har gjort. Det blir ofta så när man inte har bearbetat sin egen jobbiga barndom i tillräcklig grad. 

Det man kan utläsa från situationen handlar om att pappan inte kan hantera den på ett sätt som inte skadar barnet, att han kör på som en buffel utan att reflektera över hur hans haranger tas emot och hur det påverkar. Självklart är det en urusel och mycket skadlig uppfostran och fel!

Den enda som kan ändra på det här är du. Du behöver agera och sätta ner foten. Barn har rätt att få må bra och att bli behandlade med respekt. Precis som vuxna.