Träffat en ny under skiljsmässan

Nej, det är inte fel. Relationen är ju avslutad.

Jag låg med en annan fyra dagar efter att jag och maken gått skilda vägar. Ser inget konstigt med det.

Rent egoistiskt, för självkänsla och mycket annat, är det nog ofta alldeles utmärkt att träffa någon, en eller flera, så snart som möjligt.
Dock tror jag man bör vara medveten om att den första man träffar, särskilt om det är under pågående separation eller väldigt snart, inte brukar leda till en ny långvarig och djup kärleksrelation.
Även om det självklart är möjligt och att det kan hända.
Dessutom bör man vara medveten om hur vanligt det är att känna rädsla för att bli ensam, kan nog vara medveten eller omedveten rädsla, och att vi människor väldigt ofta handlar och fattar våra beslut baserat på rädslor.

Ja relationen är ju avslutad men är ju fortfarande gift på pappret därför tänker jag folk har åsikter. Men det är ju enbart för vi har barn.

Jag vet inte, jag har gått in i nya förhållanden rätt snart eftersom det alltid är jag som har lämnat, och det har inte haft någon betydelse för hur de utvecklat sig anser jag.

Exet jag lämnade efter sex år och en förlovning sa lite bittert att "jag ger er tre månader" när han fick reda på att jag gått vidare. Nu har jag levt i 20+ år med hans efterträdare.

Är det rätt så är det rätt, men det är klokt att hålla barnen utanför i början.

Många är inte ute efter något seriöst i det läget heller utan mer förströelse, sex, bekräftelse. Rädsla för att bli ensam känner jag inte alls igen för egen del. Snarare då rädsla för att träffa någon som är som en klisterlapp och ska umgås ?jämt?. Bröt med en dejt av den anledningen.

Det om rädsla kanske inte stämmer in på dig, eller inte just i denna situation för dig.
Men nog känner du till att vi människor ofta baserar våra beslut på rädsla, även om det kan vara både medveten eller omedveten rädsla?

Visst kan rädsla driva beslut, så är det säkert. Det var just rädsla för att bli ensam jag reagerade på. Står man mitt i en skilsmässa och kanske kräks över en puckad partner är man kanske mer rädd för att fastna med ett nytt miffo än man är rädd för att ?bli ensam?.

Ja, du har nog rätt, framförallt har du rätt vad gäller dig själv.

Rent generellt är det dock belagt i många undersökningar att vi människor ofta grundar våra beslut på rädsla.

Jag och många jag känner som har varit i separation efter långa förhållanden har nog i någon mån också haft besvärande tankar om risken att bli ensam. Jag skriver rädsla men man kan givetvis kalla det något annat om själva order "rädd" är alltför värdeladdat. Oavsett vad man tycker om personen, "puckad partner", som man avslutar med och som man separerar ifrån så tror jag att de allra flesta av oss längtar efter att få kärlek,
vilket blir svårt om man blir ensam.

Om det kommer ut att du börjat träffa en ny en månad efter papper mm blev påskrivna kommer folk ha åsikter, framförallt om ni fortfarande bor ihop. Detta oavsett om ni gjort slut och du tappade känslor för många år sedan.

Fundera på hur dit ex kommer reagera och vilken relation du vill ha med exet i framtiden. Skulle det kunna ställa till med något kring bodelning, barnen.

Den nya kan mycket väl vara din livs kärlek och ni kommer leva lycklig i alla år men en tidig rivstart in i ett nytt förhållande kommer väcka känslor i din omgivning. Kan du hantera det?

Jag kanske avviker lite från majoriteten för jag säger: grattis och kör på! Om ni skrivit på pappren är ni ju övernes om att ni inte har en framtid. 

Du oroar dig för hur andra ska reagera men jag undrar - hur och varför skulle andra ens få veta? Om du inte blandar in barnen behöver ingen annan heller veta, förutom dem som du berättar det för, och jag antar att det mest är personer som önskar dig lycka och står vid din sida. 

Om ni har en god kommuikation, du och (ex)maken kan du lyfta samtalet med honom. Inte för att han måste godkänna, du får börja leva ditt liv, men för att det kanske skulle kännas enklare om du visste att det var okej (och dessutom kan framför att du själv ser att det är okej med dig!) 

Kärlek är vidunderligt. Visst kan ditt potentiella ragg vara en kort bounce back-romans eller ett kasst ligg.. men det kan också vara ditt livs lycka du träffat. Inte ska du missa det bara för att nån skulle kunna rynka på ögonbrynen. 

Jag håller med dig i stort och jag säger också "heja!" till TS.

Men man ska nog inte tro och hoppas alltför mycket på att finna sitt livs lycka i första ögonblicket.
Dock självfallet vara öppen för att det är möjligt och det kan faktiskt vara så!

Det finns väldigt mycket mellan å ena sidan bounce back-romance/kasst ligg och å andra sidan sitt livs lycka.
En härlig kort romans och ett eller flera fantastiska ligg är absolut inte att förringa när man kommit ur en dålig relation eller ett långt förhållande som havererat.

Ja, kärlek är vidunderlig. Lycka till och "heja TS"!

TS påminner förresten om en god vän. Jag lärde känna henne för tre år sen genom en fritidsaktivitet, och hon var då i ett dåligt förhållande. Kärlekslöst, sexlöst, knappt så att hon och mannen hade något med varnadra och göra och ganska tidigt pratade honom att hon funderade på att skiljas men hindrades av oro för hur barnen skulle ta det (10-17 år), hur det skulle gå ekonomiskt, och att hon kände sig oattraktiv och omöjligt kunde se sig dejta eller ha sex. Vi pratade mycket om värde och livskvalitet och till sist beslutade hon sig för att ta upp frågan med mannen. Han var först väldigt avvisande och arg, men efter ett par samtal visade det sig att han egentligen kände ungefär samma sak. De var inte längre ett kärlekspar, knappt ens vänner, och de påbörjade skilsmässoprocessen. Båda sa att de inte såg något negativt om den andra började träffa någon annan, men sköt det snyggt. 

Knappt hade hon yttrat orden innan hon började se på en gemensam bekant på nytt sätt.

Tidsmässigt:
januari: sa att hon ville skiljas.
februari: Upptäckte intresse för vän
februari: Berättade för barnen att föräldrarna skulle skiljas. 
Mars: berättade för vän om attraktion. Började dejta.
April: Började ligga med vän
Mars-april nån gång: Skickade in skilsmässopapper med ex.

Min vän och (ex)maken skaffade ganska omgående varsitt boende. Min vän träffade sin nya nästan bara hos honom (fem mil bort) och bara varannan barnfria vecka på grund av livs- och jobbsituation. Framåt sommaren gissade äldsta barnet att hon träffade någon och barnet var glad för det. "Det känns som att du inte bara är en mamma utan som att du... lever" Hon berättade ungefär då för (ex)maken att hon träffade någon hon tyckte mycket om.

Min vän upptäckte ganska snart att den nya relationen var på riktigt, de gjorde varandra så lyckliga och det var verkligen ett sånt förhållande som jag önskar att alla skulle få uppleva. Julen det året firade min vän med barnen och inför nyårsafton när mellanbarnet oroade sig för att mamma skulle få sitta ensam berättade hon att hon skulle fira nyårsafton med några hon tyckte mycket om och barnet frågade om hon hade nån ny kille, varpå hon svarade ja.

Första gången barnen fick träffa hennes nya var i januari nästa år. 

Tidsmässigt information till andra om deras relation:

Maj: Berättade för mig och ett par av de närmaste om nya
Juli: berättade för äldsta barnet och exet om nya
Höst: berättade för ett par till, sina föräldrar bl a, om nya
December: Berättade för de andra barnen om nya
Januari: Barnen och nya träffades
Nån gång sommaren året efter: La ut bilder på sociala medier och liknande

Så om det var nån sur näsvis granne eller gammal kollega eller något som skulle tycka att det var dumt skulle den ju ändå bara få se att hon 1,5 år efter separationen la ut nån bild på sin nya. Det är väl få som tycker är något om. Och iofs visste ju vissa ett år tidigare och visst kanske nån gemensam vän rynkade på näsan om den fick veta att hon dejtade bara några månader efter att hon och (ex)maken separerade, men ärligt talat, om nån gnäller över det är det lika bra att rationalisera bort den ur livet. Vänner ska stötta och önska lycka...

Nu ett par år senare är min vän och hennes nya fortfarande i en alldeles underbar relation. De bor isär, dels på grund av barn och skola och dels funderar de på att fortsätta med det oavsett för de har det så bra tillsammans, men båda ganska stort behov av egentid med. 

Exmaken har jag stött på nån gång, han verkar gladare och mer pratsam än när de levde ihop och enligt min vän går det rätt bra med barnen varannan vecka osv.

Om hon där kring separationen hade bestämt sig för att inte agera på sina känslor för den nya hade hon kanske gått miste om detta lyckliga liv och det skulle verkligen, verkligen ha varit synd! 

Puff

Vem skulle du berätta det för?Har du inte fått bra svar?

Om du inte kan dejta utan att ha andras tillåtelse, så ska du kanske vänta tills du är redo för det.

Upp på cykeln igen;) Och berätta hur det går!