Lämna barnen ensamma?

Båda följer med alternativt att fyraåringen följer med och sjuåringen är hemma själv.

Jag skulle absolut inte lämna barnen ensamma.

Självklart tar man med sig barnen! Åtminstone 4-åringen. Eftersom det är så kort stund klarar sig säkert den äldre den lilla tiden men helst skulle jag ta med mig båda.

Märklig frågeställning att jämföra hemmavarande och alla dess risker med bilåkning som inte alls är "farligt" i sammanhanget, utom rent statistiskt möjligen.

Totalt oansvarigt att lämna dem hemma. Jag tror dessutom att socialen skulle ha ett eller annat att säga om saken.

Du är ju sjuk i huvudet om du ens överväger att lämna barnen ensamma i så lite som 15 minuter...!!

#orosanmälan

Givetvis ska de följa med. Så små barn ska inte lämnas ensamma hemma.

Beror helt på hur de är i sättet. Min 4 åring hade utan problem kunnat ringa om det var något tex el plinga på grannen. Folk här drar slutsatser utifrån hur deras barn är glöm

Inte det

Nej folk här konstaterar att vissa saker är fullständigt självklara när det gäller en 4 åring. Finns faktiskt inga sådana individskillnader att det nånsin kan rättfärdiga ett sådant förfarande.

Nej folk här konstaterar att vissa saker är fullständigt självklara när det gäller en 4 åring. Finns faktiskt inga sådana individskillnader att det nånsin kan rättfärdiga ett sådant förfarande.

7-åringar är inte för små för att lämnas ensamma en stund. (Under en timme). Men 4-åringar är det definitivt och en 7-åring ska inte ha ansvar för en 4-åring.

De föräldrar jag känner hade antingen tagit med sig båda barnen eller lämnat 7-åringen hemma och tagit med sig 4-åringen.

Med det tänket kan man ju inte åka bil med barnen alls? Det finns alltid risk för olyckor... Även om man inte vill ta med dem i onödan, är detta inte ett sådant fall. 4-åringen är för liten för att lämnas ensam med ett syskon som bara är några år äldre.

Aldrig i livet! Tänk om man är med i en bilolycka, inte är kontaktbar och ingen vet om att man har ensamma barn därhemma?

Jag harockså lite svårt att förstå den jämförelsen som görs i risk mellan att vara ensam hemma och att åka bil.

Självklart är detalltid en risk att åka bil, men om det är en risk som man helst inte vill utsätta sina barn för kanske man ska bo nån stans där det är gångavstånd till de flesta behov, förskola, pizzeria, mataffär mm. Man lämna inte ett litet barn ensam för att det finns risker med att åka bil.

Jag förstår att folk gör olika besömningar när barn är redo att lämas ensamma men själva resonemanget med riskbedömning tycker jag låter så märkligt. Hur ska man ens kunna göra en sån jämförelse?

Jag var ganska beredd på den här typen av reaktioner här, så inga konstigheter i det. Ibland är omdömet lite avtrubbat när man har både stress och depression att tackla, men såklart man blir halshuggen när man går ut med en fråga. Jag ska erkänna att jag inte reflekterade över hur liten en 4-åring faktiskt är, ibland känns barnen så stora då de är rätt självständiga. Det spelar mindre roll, men för frågeställningens skull la jag på några minuter för att slippa höra hur det ?kan? ta längre tid, det handlade om 10 min och inte en minut mer. Och ja, båda barnen satt där de satt när jag åkte. Ja, jag gjorde detta, men nästa gång åker 4-åringen med.

Med det sagt är jag fortfarande chockad över argumentet att om jag är med i en bilolycka och så illa däran att jag inte kan kommunicera att barnen är hemma som flera uttryckt, jag kan inte för mitt liv förstå att man hellre har barnen med sig i bilen vid en svår bilolycka än att de är ensamma hemma. Känns som en tankevurpa, det är ju sådant som kan hända barnen därhemma som är anledningen att de inte ska vara där, händer det mig mig något är jag helt klart nöjd med att barnen stannade hemma.

Det är nog väldigt svårt att göra den typen avjämförelser utan nog enklare att bedömma varje sak för sig. Dvs, är man ok med att barn åker bil (med rätt utrustning osv), ja då är man det eller så är man inte det. Är man ok med att ett barn i en viss ålder är ensam hemma, ja då är man det eller så är man inte detta. Enda tillfället då jämförelsen skulle vara relevant tänker jag är om man kommit fram till att båda sakerna är fel, men ändå är tvungen att göra ett av valen. Men så var ju inte situationen här.

Jag tror att det är enklare för framtiden att tänka så. Särskillt om det är stressigt och svårt att ta beslut.

Jag förstår din poäng med jämförelsen. Men om vi säger såhär: Något inträffar. Ett av barnen sätter i halsen, det blir strömavbrott, fyraåringen fastnar med fingret när hen pillar nånstans, Farbror Snusk kommer förbi och vill prata lite med barnen. Vill du då att barnen är med dig, eller ensamma?

Möjligen att sjuåringen hade kunnat vara ensam hemma en stund förutsatt att denne är lugn, sansad, pålitlig, duktig på att använda telefonen etc. En fyraåring följer med i bilen. En sjuåring ska inte ha uppsikt över ett yngre syskon. 

Skrämmande med folk som ens funderar på att lämna en 4-åring hemma! Sinnessjukt rentav! Min 7-åring hade aldrig kunnat hindra min 4-åring att springa rakt ut på gatan som ligger precis bredvid huset.

7-åring okej, men absolut inte 4-åringen.