Anonym (TS)

Mon 28 Dec 2020 16:01

21 svar

Vet verkligen inte

Jag mår dåligt av att leva med sambon. Vi har varit ihop i 15 år och har barn. Han har aldrig riktigt respekterat mig, aldrig varit intresserad av att prata med mig eller frågat mig saker. Som tjej fostras man in i att det är så det ska vara, men nu mår jag så dåligt av att bo ihop med honom. Han är ganska simpel och jag upplever ingen glädje med honom. Han drar energi ur mig. Är helt ointresserad av det jag pratar om. Jag känner ingey annat än irritation för honom. Men om vi separerar blir jag fattig. Missförstå mig inte, jag har tjänat bättre än han de senaste åren men har nu varit tvungen att ta en mycket lägre inkomst. Jag skulle ha mindre pengar, sämre boende. Vi har ett stor hus och jag skulle behöva ta en hyrestrea om jag separerar. Men jag tål honom inte. Skulle behöva råd från någon som varit i samma situation. Är det värt att separera? Det jag skulle sakna är någon som gör hälften av allt hemma. Men jag skulle få ett mycket bättre humör, bli en bättre mamma och växa som människa.

AndreaBD

Tue 29 Dec 2020 11:58

#11

tjugoårsåldern skrev 2020-12-28 21:25:08 följande:

Du tenderar att spendera mer pengar i tröst, tex. snabbmat, shopping, inredning när du inte mår bra.
När du mår bra gläjds du åt det 'lilla' i livet och det kostar inget.
Jag blev billigare i drift som singel, visst hyran ökade och så men annat försvann som bara var tröst.

Precis. Så är det också. Dessutom hittar ju de flesta en ny partner. Det blir dock svårare ju äldre man blir. Så jag skulle inte vänta för länge.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 29 Dec 2020 12:42

#12

AndreaBD skrev 2020-12-29 11:58:32 följande:

Precis. Så är det också. Dessutom hittar ju de flesta en ny partner. Det blir dock svårare ju äldre man blir. Så jag skulle inte vänta för länge.

Det här med att hitta en ny man är så överskattat. Är inte intresserad av en ny man som suger energi ur mig.

AndreaBD

Tue 29 Dec 2020 13:01

#13

Anonym (TS) skrev 2020-12-29 12:42:00 följande:

Det här med att hitta en ny man är så överskattat. Är inte intresserad av en ny man som suger energi ur mig.

Du verkar bara vilja ha bekräftat att du ska fortsätta med eländet! Jag ska inte fortsätta att tjata på dig. Du har allt att vinna, du kan få det mycket bättre. Men om du inte själv tar initiativet så blir det inte av. Det är bara du som kan göra det. Situationen är ganska klar, det finns inte någon egentlig risk att du skulle ångra det.

Och självklart tar man ingen ny man som suger energi ur en, utan man tar då en helt annan sorts man. Det kräver även att man reder ut lite varför man har valt en sån man och hur man kan tänka om där.

Jag ska bara berätta något som verkar passa här: Vi bjöd in min ex-man för att vara med oss på julafton. Vi har haft det så när barnen var yngre, sedan inte gjort så på några år, men just i år verkade det passa, rent praktiskt. Det var visserligen trevligt så där på ytan, men jag märkte hur jag verkligen var besvärad av hans sätt, han egocentriska sätt. Och jag tänkte, vad skönt det är att jag lämnade honom för 16 år sedan. och att jag sedan 13 år har en jättebra man som GER mig energi, istället för att ta den ifrån mig.

jrockyracoon

Tue 29 Dec 2020 16:42

#14

Anonym (TS) skrev 2020-12-29 12:42:00 följande:

Det här med att hitta en ny man är så överskattat. Är inte intresserad av en ny man som suger energi ur mig.

Du behöver ju inte ha en ny man. Du kan ju leva ensam. Eller så kan du ha en särbo som du träffar när du har lust med det.

I alla fall så är det naturligtvis så att ditt mående är viktigast. Man kan bo trångt och ändå vara lycklig och välmående.

Jag ser bara två långsiktigt möjliga lösningar som har potential att ge dig ett bra liv. Antingen tar du tag i din relation du har nu och kräver förändring på ett sätt som gör dig nöjd. Eller så skiljer du dig. Jag ser inte någon annan bra väg ut ur detta.

När du beskriver din relation verkar det som du har tröttnat helt på den. Samtidigt berättar du att du faktiskt blev glad när din man ansträngde sig och visade uppskattning för dig. Jag tänker att det ändå finns hopp när din man uttrycker så stor kärlek för dig och tycks vara redo att kämpa. Frågan är om du vill det.

Jag tänker att om du är så less på din man att du inte ens är redo att fortsätta, då återstår alternativet skilsmässa. Annars kan ni kanske gå i parterapi eller sätta er ner och berätta för varandra hur ni vill att det ska vara i relationen, och göra en plan för att uppnå det.

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 29 Dec 2020 18:37

#15

AndreaBD skrev 2020-12-29 13:01:47 följande:

Du verkar bara vilja ha bekräftat att du ska fortsätta med eländet! Jag ska inte fortsätta att tjata på dig. Du har allt att vinna, du kan få det mycket bättre. Men om du inte själv tar initiativet så blir det inte av. Det är bara du som kan göra det. Situationen är ganska klar, det finns inte någon egentlig risk att du skulle ångra det.

Och självklart tar man ingen ny man som suger energi ur en, utan man tar då en helt annan sorts man. Det kräver även att man reder ut lite varför man har valt en sån man och hur man kan tänka om där.

Jag ska bara berätta något som verkar passa här: Vi bjöd in min ex-man för att vara med oss på julafton. Vi har haft det så när barnen var yngre, sedan inte gjort så på några år, men just i år verkade det passa, rent praktiskt. Det var visserligen trevligt så där på ytan, men jag märkte hur jag verkligen var besvärad av hans sätt, han egocentriska sätt. Och jag tänkte, vad skönt det är att jag lämnade honom för 16 år sedan. och att jag sedan 13 år har en jättebra man som GER mig energi, istället för att ta den ifrån mig.

Du missförstår mig. Alla är inte ute efter en ny man.

Att inte vara intresserad av att träffa en ny man betyder inte att man stannar med den nuvarande. Tycker den synen är rätt trist, att man förväntas träffa nån ny och att en singelkvinna är just "singelkvinna" och inte bara kvinna. Separerar jag så träffar jag ingen ny. Kanske en 24-årig älskare isåfall ;)

Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 29 Dec 2020 18:40

#16

jrockyracoon skrev 2020-12-29 16:42:40 följande:

Du behöver ju inte ha en ny man. Du kan ju leva ensam. Eller så kan du ha en särbo som du träffar när du har lust med det.

I alla fall så är det naturligtvis så att ditt mående är viktigast. Man kan bo trångt och ändå vara lycklig och välmående.

Jag ser bara två långsiktigt möjliga lösningar som har potential att ge dig ett bra liv. Antingen tar du tag i din relation du har nu och kräver förändring på ett sätt som gör dig nöjd. Eller så skiljer du dig. Jag ser inte någon annan bra väg ut ur detta.

När du beskriver din relation verkar det som du har tröttnat helt på den. Samtidigt berättar du att du faktiskt blev glad när din man ansträngde sig och visade uppskattning för dig. Jag tänker att det ändå finns hopp när din man uttrycker så stor kärlek för dig och tycks vara redo att kämpa. Frågan är om du vill det.

Jag tänker att om du är så less på din man att du inte ens är redo att fortsätta, då återstår alternativet skilsmässa. Annars kan ni kanske gå i parterapi eller sätta er ner och berätta för varandra hur ni vill att det ska vara i relationen, och göra en plan för att uppnå det.

Han föreslog parrådgivning så han vill ju. Jag ger det nån chans till. Hade han varit likgiltig så hade det varit hopplöst.

AndreaBD

Tue 29 Dec 2020 18:56

#17

Anonym (TS) skrev 2020-12-29 18:37:42 följande:

Du missförstår mig. Alla är inte ute efter en ny man.

Att inte vara intresserad av att träffa en ny man betyder inte att man stannar med den nuvarande. Tycker den synen är rätt trist, att man förväntas träffa nån ny och att en singelkvinna är just "singelkvinna" och inte bara kvinna. Separerar jag så träffar jag ingen ny. Kanske en 24-årig älskare isåfall ;)

Du måste absolut inte träffa en ny. Det är t.o.m. bra om du väntar med det. Men du verkar hela tiden hitta på anledningar att inte lämna din nuvarande. Och det vore synd om du är kvar där. Det känns ju väldigt kört sedan länge. Och tyvärr så blir man bara av med mer energi och orkar ännu sämre. En ond cirkel.

Dessutom sa du ju faktiskt att en ny man skulle suga ut energi ur dig igen. Och då tänker man ju fel. Det är pga att det är FEL man. Och även om du är helt övertygad att du inte kommer att vilja vara i en relation igen - det viktiga är att du bearbetar VARFÖR det har blivit så. Annars kan det ju hända att du ändå trillar dit och träffar någon som är precis lika dålig.

AndreaBD

Tue 29 Dec 2020 19:04

#18

Anonym (TS) skrev 2020-12-29 18:40:08 följande:

Han föreslog parrådgivning så han vill ju. Jag ger det nån chans till. Hade han varit likgiltig så hade det varit hopplöst.

Allvarligt? Du skrev i din TS så här:

"Vi har varit ihop i 15 år och har barn. Han har aldrig riktigt respekterat mig, aldrig varit intresserad av att prata med mig eller frågat mig saker."

Du förväntar dig att det ska ändra sig, efter 15 år? Om han kunde, om ni hade tillräckligt mycket gemensamt - då hade han väl respekterat dig och pratat med dig för länge sedan? Det är fullständigt omöjligt att ändra sånt. Men det kommer nog en terapeut också förstå direkt. Kan förstås hända att hen drar ut på det för att skaffa sig jobb.

jrockyracoon

Thu 31 Dec 2020 01:11

#19

AndreaBD skrev 2020-12-29 19:04:38 följande:

Allvarligt? Du skrev i din TS så här:

"Vi har varit ihop i 15 år och har barn. Han har aldrig riktigt respekterat mig, aldrig varit intresserad av att prata med mig eller frågat mig saker."

Du förväntar dig att det ska ändra sig, efter 15 år? Om han kunde, om ni hade tillräckligt mycket gemensamt - då hade han väl respekterat dig och pratat med dig för länge sedan? Det är fullständigt omöjligt att ändra sånt. Men det kommer nog en terapeut också förstå direkt. Kan förstås hända att hen drar ut på det för att skaffa sig jobb.

Varför skulle det inte kunna vända? Mannen verkar vara inställd på att kämpa och förändra sig. TS vill också ge det en chans till.

Att mannen inte vill prata så mycket är en ganska vanlig källa till missnöje hos kvinnan. Det kan de kanske lösa om de får bra hjälp.

Jag förstår att du fått en viktig erfarenhet av en man som inte var bra för dig. Nu i efterhand så verkar det ju verkligen som att du gjorde rätt val som separerade. Men att det var rätt för dig då betyder ju inte att det med nödvändighet behöver vara rätt för TS. Det finns ju också par som hittar tillbaka till varandra.

Att ett förhållande pågått under lång tid, behöver inte vara negativt för en förändringsprocess tänker jag. Med många gemensamma erfarenheter är det kanske än mer motiverande att försöka få till en förändring för att rädda relationen.

jrockyracoon

Thu 31 Dec 2020 01:19

#20

Anonym (TS) skrev 2020-12-29 18:40:08 följande:

Han föreslog parrådgivning så han vill ju. Jag ger det nån chans till. Hade han varit likgiltig så hade det varit hopplöst.

Vad roligt att du kom fram till ett beslut!

Låter bra att ni börjar gå i rådgivning så får ni sedan se vart den resan ta er. Utifrån det du har sagt så tänker jag att det blir extra viktigt att du är tydlig med vad du önskar och behöver, att du behöver en permanent förändring och att du öppnar upp en fortlöpande kommunikation om hur det går och hur du mår.

Lycka till och hoppas att ni lyckas vända det här!

AndreaBD

Thu 31 Dec 2020 11:10

#21

jrockyracoon skrev 2020-12-31 01:11:54 följande:

Varför skulle det inte kunna vända? Mannen verkar vara inställd på att kämpa och förändra sig. TS vill också ge det en chans till.

Att mannen inte vill prata så mycket är en ganska vanlig källa till missnöje hos kvinnan. Det kan de kanske lösa om de får bra hjälp.

Jag förstår att du fått en viktig erfarenhet av en man som inte var bra för dig. Nu i efterhand så verkar det ju verkligen som att du gjorde rätt val som separerade. Men att det var rätt för dig då betyder ju inte att det med nödvändighet behöver vara rätt för TS. Det finns ju också par som hittar tillbaka till varandra.

Att ett förhållande pågått under lång tid, behöver inte vara negativt för en förändringsprocess tänker jag. Med många gemensamma erfarenheter är det kanske än mer motiverande att försöka få till en förändring för att rädda relationen.

Jajaja.... det där är teori. Den mannen som jag skilde mig ifrån var inte hälften så illa som det som TS beskriver. Och han var helt med på att gå till terapeut och allt det där. Det som TS beskriver är mycket sämre. Och han är ju inte den enda erfarenheten som jag stödjer det här på.

Det som också är ett dåligt tecken här att TS först nu börjar att säga ifrån, eller i alla fall att ta konkreta steg. Visst, den här mannen hade man kanske kunnat få att skärpa sig, om man hade ställt krav på honom tidigt i relationen, och man hade då kanske kunnat få till bättre mönster. Eller också så hade man märkt att det inte går. För generellt kan man inte ändra på vuxna människor. Men nu, efter så många år så är ju chanserna minimala att ändra hans invanda mönster.

Oftast är det också så att en sån man inte har motivationen att ändra något. Det är ju mycket lättare att övertyga henne att han kommer att ändra något, sedan göra det lite halvhjärtat en kortare tid och sen återgår det till det vanliga. Och hon har sedan svårt att hitta rätt tid att separera, för att han ju alltid "försöker". Men det kanske han inte gör. Han kanske bara drar ut på det.

Vet verkligen inte

INNEHÅLL