Vem bestämmer över pengarna?

Nu har jag inte läst igenom alla kommentarer så jag vet inte om någon har påpekat det, men jo, man kan ha ett konto där pengarna tillfaller "barnet" efter att det har fyllt 18. En släkting till mig fick ett brev eller samtal från en bank samma dag som han fyllde 20 år. Det visade sig att hans morföräldrar hade satt in pengar där genom åren och att detta konto blev tillgängligt för min släkting på hans födelsedag när han fyllde 20. (föräldrarna visste om detta men hade ingen aning om vid vilken ålder det här kontot skulle "öppnas" för deras son, mer än att det var någon gång "i vuxen ålder." 

Kan ni inte diskutera med släktingen om vad hon/han och ni har för avsikt med pengarna, dvs vad dom ska gå till.

Vi har två barn som är 13 och 16 och vi har ju också sparande till barnen.
Både vi och mor och farföräldrar har satt in pengar på sparandet.
Nej jag håller med om att barnen inte behöver pengarna vid 18 årsålder om inga speciella skäl finns för det men som jag skrev tidigare låter 25 år lite sent om det inte är så att föräldrarna, ni tillåter att barnet får del av pengarna när barnet behöver det för viktiga orsaker.
Som jag skrev kan det t ex vara om barnet pluggar vidare efter gymnasiet och då inte behöver ta så mycket studielån, barnet kanske flyttar till studentlägenhet osv och de flesta studenter har ju inte så gott om pengar och då kan lite extra pengar vara ett tillskott istället för mer studielån.

Eller som sagt, barnet kan ju behöva pengar till en kontantinsats för en lägenhet när han/hon ska flytta. Då skulle ju pengarna vara guld värda och kanske avgöra om man kan köpa en lägenhet och inte behöva vänta tills man är 25 år.

Hur har ni tänkt? tänker ni att ni kan ge del av pengarna till barnet om det t ex ska köpa en lägenhet, slippa en studielån osv? ofta börjar man ju plugga och nästan är klar till man är 25 år, de flesta flyttar hemifrån innan 25 år osv.

Är det inte sånt här barnen behöver pengarna till?
Vad tänker släktingen att pengarna ska gå till?
Våra föräldrar som sparar till våra barn har just dom tankarna, pengarna ska hjälpa barnen t ex med insats på en lägenhet, studier, kanske körkort osv.

Kan ni inte diskutera med er släkting om han/hon tänker liknande, att barnet behöver pengarna till olika saker innan barnet fyller 25 och att ni då tar av pengarna till dom sakerna som då tex lägenhet osv då kanske släktingen tycker att det är ok.
Ni kanske själva också har tänkte att ge av sparandet till t ex en lägenhet om barnet flyttar innan 25 år. Det är väl sånt som man ofta tänker att sparande ska gå till.

Jag känner som sagt inte heller att våra barn behöver pengarna när dom är 18 år,
men om dom  tex vid 23 årsålder behöver pengar till en bostad är det klart att sparpengarna ska gå till det.

Så prata med släktingen om hur ni och han/hon tänkt vad pengarna ska gå till och om barnet vid behov kan få del av pengarna. Det behöver ju inte handla om att barnet bara ska leva loppan med pengarna vid 18 år.

Våra barn kommer aldrig behöva betala något hemma. Börjar de jobba innan de flyttat hemifrån önskar vi att de sparar mycket av det och tänker på sin framtid. Däremot är det självklart ATT de ska jobba/plugga, vi kommer inte acceptera att de bara går och drar utan giltig anledning. Det är bara nyttigt för dem att jobba som alla andra innan en stor summa pengar hamnar på deras konto.

Innan de är vuxna behöver de heller inte betala för kläder etc om det inte är något speciellt som egentligen är onödigt, som tex ytterligare ett par skor eller en till handväska.

Körkort kommer vi att stå för.

De kan få ta ifrån pengarna tidigare om det rör sig om tex att köpa bostad, men inte för en resa eller något annat sånt. Då ska de dock först ha en stabil inkomst och visat att de kan hantera pengar.

Och gällande kontanterna, nej de var inte menade att barnet skulle få direkt. De som gavs i handen till barnen, ja, men inte det som gavs till oss.

Vid 18 behöver man ju pengar till körkortet och en massa saker. Varför vänta så länge som till 25? Dom allra flesta klarar av att hantera pengar vid den åldern om man får lära sig i tid.

Problemet är att ts gett sig f*n på att det ska vara på ett visst sätt så det går tydligen inte att ändra och särskilja föräldrarnas sparande från släktingarnas gåvor. Du vet vad man säger. Vill man inte så kan man inte.

Det verkar onekligen ligga en del i vad du säger. Himla trist, när släktingen varit så snäll och generös mot barnen.

Ja det blir väldigt sorgligt. Och du kan ju tänka dig hur kul det blir när barnen inser att mamman undanhåller pengar som är deras! Ts har ju inte fattat heller att det hon tänker göra är olagligt.

Varför kan inte barnet få släktingens del vid 18? Frågat 3 ggr nu. Är det så att merparten av pengarna kommer ifrån släktingen och att det då inte skulle vara så mycket kvar för dig att ge vid 25. 

Nej merparten kommer inte därifrån, men vi har inte en aning om vilken siffra det hamnar på. Släktingen påstår en summa, men den tror inte vi på.

Men du måste väl kunna göra en överslagsräkning vad det kan röra sig om? Om ni har fått gåvorna som kontanter har du ju sett varje gåva och kan snabbt räkna ett ungefärligt belopp baserat på summa, antal gåvotillfällen per år och antal år. Hur mycket säger släktingen att det är?

Kan tycka att det är trist att det inte dokumenterats vem som gett hur mycket pengar.

Hur stora summor talar vi om? Ni får väl göra en kompromiss mellan vad ni tror och släktingen tror?

Om ni inte har en aning så är det väl möjligt att släktingens summa stämmer. Det är inte omöjligt att göra ett överslag om man vill. Jag tror att du är rädd att ditt sparande kommer att kännas futtigt i jämförelse och därför vill ge utan att specificera vem som givit vad.

Jag förstår att du redan har en tydlig tanke om hur det skall se ut, men jag reagerade på vissa bitar, som man kan tänka över (även om just du inte väljer att göra det).

Jag funderar över om det inte är bättre att de får betala hemma när de tjänar pengar, men att ni då kan spara dessa pengar och ge dem som en överraskning när de ev vill köpa eget boende/flytta hemifrån. Ni kan även berätta att det är så ni gör, men det blir naturligare att man får börja betala för sig än att allt flyter på helt gratis och ni önskar att de sparar. Är det inte bättre att man redan som tonåring faktiskt behöver betala en stor del av sina kläder själv (kanske med undantag för nödvändiga skor/vinterjacka) själv, för att lära sig använda sina pengar?

Vad händer om de inte sparar? Vilken summa/procentsats måste de spara för att det skall vara "godkänt"? Vad händer om de vill använda sina jobb-pengar till att resa? Får de inte de andra pengarna vid 25?

Mina föräldrar har hjälpt mig mycket med att betala olika saker genom åren, men trots att det sätter mig i en mycket bättre ekonomisk situation har det många gånger känts som om jag inte kan bli vuxen i deras ögon. Jag känner mig inte heller speciellt vuxen när de betalat för mitt hus (visserligen som ett lån, men som inte behöver betalas tillbaka - blir som förskott på arvet), och när min pappa "tvingade" mig att ta emot en rätt dyr bil (med motivering att den var säkrare att köra än de jag själv skulle ha råd med). Huset och bilen känns som att de tycker de har rätt att ha åsikter om för att de betalat, och de lägger sig i väldigt mycket vad gäller skötsel, renovering osv.

När jag var 18 fick jag en större summa som min morfar sparat ihop. Jag rörde den inte förrän jag köpte lägenhet vid 25 års ålder. Mina föräldrar hade innan dess varit starkt emot att jag skulle flytta hemifrån, för att jag inte skulle ta studielån. De stod för mycket av mina kostnader men jag hade föredragit att jag haft kraft nog att faktiskt flytta tidigare. Hellre lån och eget boende/egen ekonomi, än att fortsätta vara barn.
Jag jobbade extra under studierna. De pengarna sparade jag till en 10-månaders jordenrunt-resa. Något av det bästa jag gjort, och jag skulle aldrig vilja ha den resan ogjord. Hade jag flyttat tidigare, med lån hade jag fortfarande sparat ihop till resan och jag kommer inte i framtiden att vara emot att mina barn använder sina pengar till att resa. Det är oerhört berikande och viktigt för väldigt många, att få möjlighet att komma ut i världen redan som ung.

Jag föreslår alltså att man ger barnet månadspeng tidigt som även skall gå till kläder och liknande. När de jobbar skall de betala för sig, men de pengarna sparas om föräldrarna har ekonomisk möjlighet (tex till insats). Om barnet även har möjlighet att lägga undan ett eget sparande, så är även resor något att uppmuntra om barnet önskar. Försöka att inte "omyndigförklara" vuxna (efter 18) barn, och styra för mycket vad deras pengar skall gå till. Självklart skall man då under hela uppväxten prata om ekonomi, och vad som är viktigt, så fattar det vuxna barnet troligtvis rimliga beslut. Mer än om det fått allt serverat.