• R84

    V 7+0 väldigt lite symptom

    Jag är gravid i v 7+0 med andra barnet. När jag var gravid med sonen fick jag tidigt väldigt starka symptom. Illamående de lux från v 5+ och fram till RUL, liiiite ömma bröst, trötthet osv osv. Nu har jag nästan inga symptom. Visst är jag trött, men har en liten bebis härhemma som stör sömnen så vet inte om det är det eller gravidsymptom. Svagt illamående när jag är hungrig. Lite varm. Men i övrigt ingenting. Hade det inte varit för utebliven mens och plus på stickan hade jag inte anat att jag var gravid.

    Hade inskrivningssamtal idag med min barnmorska och lyfte min oro. Har en lång historia bakom mig med missfall, ofrivillig barnlöshet, ivfer osv så oron ligger djupt rotad. Sa att jag har väldigt lite symptom. Hon frågade: men brösten då? Hur känns det där? Sa att jag inte känner något varpå hon lite bekymrat svarat: nähä.... inte ens där? För det är ju väldigt vanligt annars! Hon lade också till att det såklart finns de som har lite symptom så det år svårt att säga om det är positivt eller negativt. Men det var något med hennes reaktion på att mina bröst känns normala som oroar mig.

    Jag hade hoppats att samtalet med barnmorskan skulle lugna, men känner snarare tvärtom. Har ett VUL inbokat på måndag och är livrädd för MA och missfall.

    Någon här som har varit helt symptomfri i början av graviditeten? När kom era symptom?

  • Svar på tråden V 7+0 väldigt lite symptom
  • Tokan123
    R84 skrev 2021-01-25 10:24:28 följande:

    Ja tiden går väldigt långsamt i början, men andra halvan av graviditeten rusar iväg!! Eller det gjorde den för mig.

    Såhär.... ett missfall gör ont långt in i själen. Det är en sorg. Men försök tänka att du väntar barn och inte missfall! Även om missfall är vanligt så är faktiskt chansen för att det blir ett barn STÖRRE!!

    Det jag kan konstatera är att min magkänsla och känsla i kroppen över lag har stämt väldigt bra för mig. Jag har varit gravid fyra gånger. Tre missfall (varav ett pågår just nu) och ett barn. De tre gångerna jag har fått missfall har det varit känslan från start. Däremot när jag fick sonen kände jag i hela kroppen att det här kommer att gå vägen. Visst.... jag var sjukt orolig och tänkte x antal gånger att det inte skulle gå vägen, men någonstans innerst inne kände jag att den graviditeten var annorlunda. När jag plussade den 1/1 sa jag bara efter ett par dagar att det inte skulle gå vägen. Det kändes i hela kroppen. I helgen i v 7+3/4 började jag blöda och missfallet är ett faktum.

    Jag hoppas att du får behålla ditt pyre i magen! Är det första barnet?


    Tack! Och vad tråkigt med ditt missfall. Ja, det är första barnet. Fick en blödning imorse så känslan igår stämde, dock blöder det inget mer så får väl bara vänta och se, såååå jobbigt!
  • R84
    Tokan123 skrev 2021-01-25 10:29:13 följande:

    Tack! Och vad tråkigt med ditt missfall. Ja, det är första barnet. Fick en blödning imorse så känslan igår stämde, dock blöder det inget mer så får väl bara vänta och se, såååå jobbigt!


    Men vad jobbigt! Hoppas att det bara var ett blodkärl eller sådär. Skickar en stor kram för jag vet verkligen hur tufft det är.

    När jag väntade sonen fick jag rosa flytningar en kväll i v 8+3 och det var ingen fara. Gjorde ett VUL (första ultraljudet i den graviditeten) två dagar senare och där fanns en tickande litet hjärta. De kunde inte heller se några spår av blödningar. De gissade att det var slemhinnorna som hade gett den lilla blödningen. Så om det bara var något litet du upplevde så kanske det inte är någon fara.

    Ja det är otroligt sorgligt, men på något sätt ändå lättare än mina förra missfall. Då kändes det mer som att jag hade så mycket att förlora. Nu har jag en underbar liten pojke och även om jag vill att han ska få ett syskon en dag så gör han att fallet inte känns lika djupt och tungt. Svårt att förklara men känslan är annorlunda.

    Skickar dig massa tankar och jag hoppas att du inte blöder mer.
  • R84
    Tokan123 skrev 2021-01-25 10:29:13 följande:

    Tack! Och vad tråkigt med ditt missfall. Ja, det är första barnet. Fick en blödning imorse så känslan igår stämde, dock blöder det inget mer så får väl bara vänta och se, såååå jobbigt!


    Hur har det gått för dig?
  • Tokan123
    R84 skrev 2021-01-27 08:44:06 följande:

    Hur har det gått för dig?


    Tack för omtanken! Det har gått bra, det kom ingen mer blödning förutom den lilla i förrgår morse. Så håller fortsatt tummarna. Hur mår du och hur går det?
  • R84
    Tokan123 skrev 2021-01-27 09:06:57 följande:

    Tack för omtanken! Det har gått bra, det kom ingen mer blödning förutom den lilla i förrgår morse. Så håller fortsatt tummarna. Hur mår du och hur går det?


    Då hoppas jag på att det fortsätter så!

    Jag mår ganska bra. Men det är definitivt ett missfall. Så det är bara att låta kroppen läka och invänta nästa cykel.
  • Tokan123
    R84 skrev 2021-01-27 12:03:30 följande:

    Då hoppas jag på att det fortsätter så!

    Jag mår ganska bra. Men det är definitivt ett missfall. Så det är bara att låta kroppen läka och invänta nästa cykel.


    Vad tråkigt, hoppas cykeln kommer igång snabbt igen efter och att ni kan försöka igen när ni känner er redo.
  • R84
    linnean21 skrev 2021-01-28 08:38:45 följande:

    Hemskt ledsen att läsa det här.. Jag känner med dig <3


    Tack! Jag har haft den magkänslan egentligen sen jag plussade. Inte för att det gör saken lättare men kände mig ändå förberedd på något sätt. Hur går det för dig?
  • linnean21
    R84 skrev 2021-01-28 15:30:38 följande:

    Tack! Jag har haft den magkänslan egentligen sen jag plussade. Inte för att det gör saken lättare men kände mig ändå förberedd på något sätt. Hur går det för dig?


    Nej men det är ju en fruktansvärt magkänsla och jag har hela mitt hjärta hos sig för att den stämde. Jo förutom att jag bröt ihop fullständigt av den här tråden när jag läste så mår jag bra men är fruktansvärt orolig. Men som jag skrev tidigare, sker ser så sker det och man kan ju ?lyckligtvis? inte påverka det. Livets gång.. kram igen! <3
  • linnean21

    Nej men sån fruktansvärd känsla för dig och hela mitt hjärta är hos dig för att den stämde!<3 jo förutom att jag bröt ihop fullständigt av den här tråden så mår jag bra men är väldigt orolig. Varför ska jag klara mig om inte du gjorde det, tänker jag. Men som jag sa och som alla vet så är det ju inget man kan påverka eller göra något åt så man får väl bara sitta i båten och andas. Kram igen <3

  • R84
    linnean21 skrev 2021-01-30 18:35:58 följande:

    Nej men det är ju en fruktansvärt magkänsla och jag har hela mitt hjärta hos sig för att den stämde. Jo förutom att jag bröt ihop fullständigt av den här tråden när jag läste så mår jag bra men är fruktansvärt orolig. Men som jag skrev tidigare, sker ser så sker det och man kan ju ?lyckligtvis? inte påverka det. Livets gång.. kram igen! <3


    Det kommer att gå bra för dig!! Det är ju trots allt vanligare med en bebis än ett missfall. Jag har under årens lopp lärt känna min kropp såpass bra att jag på något sätt visste var det barkade hän. Så även om det är sorgligt på så många vis så är jag vid gott mod. Är det meningen att vi ska få två barn så blir det så. Förr eller senare.
Svar på tråden V 7+0 väldigt lite symptom