Om din partner hade tappat lusten

Jag pratar i generaliserade termer eftersom det är det enda sättet man kan diskutera på om man inte pratar om individer.

Så nej, livet är inte svart eller vitt, det är inte allt eller inget, alltid eller aldrig.

Just för att slippa sådana här kommentarer har jag upprepade gånger sagt: Och även det här är generaliserat eftersom vi inte pratar om individer.

Det funkar inte heller alltid att generalisera.

I generella diskussioner generaliserart man.

Till skillnad från specifika diskussionen som handlar om person A, person B osv.

Var sak har sin tid och sin plats. Det förstår du nog också trots allt.

Ja det hade jag sannolikt gjort om det var permanent. För mig är attraktion nödvändig för att kunna älska någon på ett romantiskt sätt och attraktion leder som bekant till åtrå. Därför skulle det inte fungera att leva i ett förhållande där dessa känslor förblev obesvarade.

Snarare handlar det om att de flesta människor har behov av mer än en enda sak. Eller menar du på fullaste allvar att du skulle avstå ifrån princip vad som helst bara för att din partner ville att du gjorde det?

Det beror på orsaken. Om det är på grund av något fysiskt eller något i ens livssituation som troligen kommer att gå över skulle jag inte lämna. Om det inte hade sådana orsaker och pågick i åratal skulle jag däremot inte stå ut.

Absolut inte då jag själv är fullständigt ointresserad.

Det är inte konstigt att man lämnar ett förhållande där man måste avstå något som är viktigt för en. Det kan vara sex men även andra saker som till exempel att partnern inte vill ha barn men man själv absolut vill ha det

Det beror på massa saker, bland annat: 
* Om min partner tappat lusten till sex eller fysisk kontakt över huvud taget. Jag tror att det i längden skulle slita mycket på mitt välmående om det handlade om all fysisk kontakt och det inte uppskattades att krypa upp intill, stryka över ryggen, pussa på halsen etc.
*  Om det fanns anledning att tro att det var tillfälligt eller permanent. Skulle exempelvis min partner vara mitt i en slitsam cancerbehandling och inte ha lust och resurser till något annat än överlevnad tror jag att även min egen sexlust skulle vara helt pausad, och jag skulle också tro att vi båda kommer ha lust igen när han är frisk. Skulle det däremot vara något som känns permanent skulle det nog vara svårare att hantera.
* Hur vi ser på min lust och mina behov. Skulle det ses som fel eller äckligt med onani och att träffa andra för sex skulle det vara svårt att se en långsiktig lösning där jag och min kropp mår bra.

Allt hänger ihop.

Jag vill höra hur du har haft det idag.
Jag vill veta hur du växte upp.
Jag vill att vi planerar helgen tillsammans.
Jag vill äta god mat tillsammans med dig.
Ska vi skaffa hund?
Sommarstuga?
Om du är ledsen vill jag trösta dig.
Om du är glad blir jag glad.
Jag vill njuta av din kropp, och jag vill ge dig njutning.

Hade det varit för tio år sedan hade jag nog lämnat. Men idag ser det helt annorlunda ut. Då skulle jag troligen inte lämna. Det finns så mycket annat som väger in. Den sociala biten väger tyngre - vi betyder mycket för varandra även om sexet skulle försvinna. Och en sån sak som boende betyder också väldigt mycket. Och gemensamma barn och barnbarn. Vågskålen "stanna" väger helt enkelt tyngre  idag.
Men man vet inte riktigt förrän situationen uppkommer på riktigt? troligen skulle jag kräva ett större mått av frihet - kanske testa att hitta en man att ha sex med bara för att leka av sig och testa?? Att hitta en kvinna som KK ser jag som ganska omöjligt i min ålder - och för mig.. Men får jag bara egentid för egna lekar skulle jag komma långt på det. Jag kan ha ganska kul på egen hand, är lite småpervers.

Sex är ju en stor del av ett kärleksförhållande, det hade blivit ett problem för mig om sex försvann helt

Det där är nog väldigt individuellt. När jag gick in i mitt nuvarande förhållande var det till stor del för att få sex, det måste jag nog erkänna. Hade det inte varit för sexet hade vi fortfarande varit främlingar för varandra. Det är sexet som skapar exklusiviteten - det som skiljer ett förhållande från en kompisrelation. 

Jag hade nog lämnat.

Vart gift 22 år med en man som faktiskt aldrig hade särskilt stor lust.

Månen, stjärnorna och fisken skulle vara fixad innan han hade lust typ.

Jag är precis tvärtemot, skiter i disken, om vi tjafsat eller annat.

Vill ALLTID ha sex??????????????? .

Har ett nytt förhållande, och första året hade vi i princip sex 2-5 ggr/dag, nu får man vara glad om det är 1ggr/vecka!!

Inte bra och allt svalnar för mig.

Om det har någon betydelse så är jag kvinna, 45 år, 3 barn och sambo.

Jag hade givetvis inte slaktat det heliga äktenskapet för en sådan sak. Jag hade försökt hjälpa honom att hitta lusten, men gick det inte så gick det inte.

Jag hade inte lämnat, men jag hade förutsatt att jag skulle ha lov att ha sex med andra om min fru inte längre ville. Givetvis skulle min fru få göra detsamma om det var jag som tappat lusten men inte hon. Iofs skulle jag inte ha något problem med att hon hade sex med andra även om hon inte tappat lusten till mig.

Vi köpte ett hus och flyttade ihop efter 10år som särbos. Hennes lusst avtog nästan direkt. ( sex 8ggr sen november -20). Alla ggr tog jag initsiativet. ( förr minst 2ggr i veckan.) Skit samma jag bara hoppas hennes lusst kommer tillbaka its inte flytta/byta igen. I övrigt allt bra. Hon säger hon har tappat lussten och vet inte varför. Jajja hon är bässt iaf än om sexet har sinat. Får väl hitta på nå annaat ist. 41/50.

Vi är över 50. Vi har sex och väldigt bra sådant. Men om min partner inte kunde/ville ha sex längre så skulle jag överleva, bara vi kramades, kysstes, sov tätt tillsammans  osv. Jag skulle inte vilja bli av med närheten. 

Jag tror när man slutar röra varann, slutar prata med varann, slutar se glad ut när man kommer hem osv - då är relationen dödsdömd. 

Då jag befunnit mig i den sitsen tidigare vet jag hur jag hade agerat. Försökt vara ok med det, men inte lyckats, det i en process på runt 5 år.

Skulle jag hamna där igen, så tror jag att det hade upprepats fast nog gått snabbare.