Behålla eller sen abort?

Beslutet måste komna från dig själv. Det kommer bli tufft utan jobb och bostad, men om du verkligen vill så tror jag säkert ni klarar det och hittar lösningar. Jag gjorde abort då jag studerade (på universitetet) och bodde i studentlägenhet, ville ha jobb åtminstone innan jag fick barn. Fick min son ett år efter att jag var färdigutbildad, vi bodde då i en minitvåa. Nu bor vi i FN trea och båda har fast jobb. Säkert kan ni också lösa allt men det kommer ta längre tid. Fundera också över er relation, är den stark och bra? Har ni bra förutsättningar för att klara av föräldraskapet tillsammans, liknande värderingar mm? Tänker att det är otroligt viktigt eftersom ni kommer behöva samarbeta minst 18 åt framöver. Lycka till!

*i en trea ska det stå

Hej, skapade ett konto här efter 1 år för att försöka hjälpa dig.
Jag tar själv studenten iår och har läst igenom vad du skrivit.
Du nämner att både du och din kille vill ha barn så mycket, och ni båda har sagt att ni vill behålla om det skulle bli igen, samt att du säger att du är redo för mammalivet.

I din text funderar du på abort, men de egentliga resonemangen till abort är pågrund av oro av yttre omständigheter, ex 'jag har inget jobb', 'ligger efter i skolan', 'ingen lägenhet', etc. Såna saker är vanliga och många som skaffar barn har exakt samma problem. Lyssna, du skulle kunna få ett jobb imorgon, det är ett tillfälligt problem som enkelt kan lösas, det är inte direkt en dödlig sjukdom som ligger utanför din förmåga att hantera. DU KAN ÄNDRA på situationen! Och om du nu får jobb imorgon, kommer du ändå vara mammaledig mer eller mindre den första tiden inte sant? Här räcker det med att din kille har ett jobb egentligen, och dessutom kommer du förmodligen få bidrag + att dina föräldrar förmodligen kommer hjälpa till helt ärligt. 

Du nämner också att du ligger efter i skolan och att ni inte har en lägenhet. Att ligga efter 3 år i gymnasiet kanske inte är världens bästa, men vad spelar det för roll om 5 år? Egentligen egentligen. Lägenheten löser sig, herregud många vuxna människor på 25 år bor fortfarande hemma. Lägenheten är också något som kan lösa sig på en dag, like fr. Tänk dig att det kommer en annons i tidningen imorgon på ngn som hyr ut en tvåa utanför stan, så! Jag säger inte att det är 100% rimligt men jag vill bara visa att såna här saker är lösningsbara. 

Man kan liksom inte vänta på att alla pusselbitar ska ligga perfekt innan man drar igång ett stort projekt som detta, 'jag måste ha ett jobb', 'lägenhet', 'skolan', och sen när du väl har detta kommer det finnas nya problem som 'jag har ingen bil', 'måste ha högre lön först', 'behöver flytta till en större lägenhet'...Förstår du?

Jag tycker abort är bra men som utomstående hör jag att dina argument baseras på oroligheter som egentligen inte betyder något i längden. Notera längden. Om 5 år finns inte ens dessa problem.

Låt mig ställa denna fråga till dig, och tänk efter och svara ordentligt, ok?
Hur skulle det kännas om du inte var gravid nu?

Om det skulle kännas dåligt att inte vara gravid nu, ser du uppenbarligen fram emot detta barn och du skulle ångra en abort. Om det känns bra så känns det antagligen skönt att slippa tänka på framtiden med plugg osv, då låter det som abort är innerst inne dit dina tankar går. 

Låt mig ställa en till fråga, och tänk efter ordenligt när du svarar.
Om du hade tid för abort imorgon, hur skulle det kännas, och vilka tankar skulle du ha?

Om tankarna går mot ångesthållet låter det som du faktiskt vill ha detta barn. Om tankarna går mot avslappnade känslor låter det som att du inte vill ha barnet. Nu förstår jag att det är svårare än så, men jag försöker få dig att föreställa situationer för att få dig att inse vad du egentligen vill innerst inne.

Det måste vara svårt för dig att fatta ett stort beslut som detta, och jag hoppas att jag hjälp dig en bit på vägen. Lycka till och svara på detta om det finns något mer jag kan göra.
//Alicia

Du vill ha barnet ,så låt det vara så.Allt annat brukar ordna på slutet.

Gör som DU vill. Praktiska saker löser sig. Det går att plugga med barn, det blir bara ett annat slags liv.

Men om man har svårt att klara av skolan UTAN småbarn i huset, är det då inte ganska naivt att tro att "allt kommer att lösa sig"? Om TS väljer att behålla barnet i det här läget så blir det ju snarare som att tvinga hennes föräldrar att blir föräldrar igan, eftersom det är de som kommer att stå för hela det ekonomiska och praktiska ansvaret. TS har ju ingen som helt inkomst, varken skola eller jobb eller partner som har inkomst.

Jag tycker att det är oansvarigt att uppmuntra henne att behålla det, med tanke på att hennes liv är trassligt nog som det är redan nu.

Eftersom du inte klarat av gymnasiet ännu (vilket du borde gjort) eller klarat av att skydda dig (tror inte på att du varit noga med preventivmedlen med tanke på utgången).Så hur ska du klara av att ta hand om ett barn? Om ett preventivmedel inte fungerar så får man ju testa annat alternativ då.

Nej tyvärr tänker ju inte alla som jag. TS klarar inte av skolan, hon klarar inte av att skaffa jobb, hon klarar inte av att skaffa bostad, hon klarar inte av att försörja sig själv, ja hon kan inte ens skydda sig ifrån oönskade graviditeter. Men ändå tycker du att hon verkar kapabel att ta hand om en avvav MÄNNISKA? Hur ska en person som inte ens kan ta hand om sig själv kunna ansvara för ett litet oskyldigt barn?

Jag sa inget om vad jag tycker ts ska göra, jag sa vad jag tänkte om ditt resonemang. Jag klarar inte heller av skolan eller att ha en anställning, så vi har gjort valet att jag är hemmafru samt driver mitt eget på sidan av när tiden till det finns. Har tre barn och det har gått alldeles utmärkt.

Jag hade gjort abort med de förutsättningarna. Bli färdig med studier först så att ni kan försörja barnet!

Resten spelar mindre roll, men gå ut skolan så du har det avklarat!

Som nån skrev ovan-

Jag hade nog pratat med bm om fler aborter kommer påverka livmodern. Om du blivit skrapad i samband med abort (eller missfall) finns risk för ärrbildning som försvårar chanserna att bli gravid (Asherman syndrom) Jag gissar att många skrapningar då ökar risken för ärrbildning. Vore ju väldigt synd om det sen när du väl vill ha barn och så kan du inte få..

Men det gäller ju bara kirurgiska aborter. En klar majoritet av aborter är medicinska.