• Anonym (Bara dåligt ibland.)

    Hur vet man att det är dags att gå?

    Jag har en fantastisk make på så många sätt, men häromdagen hamnade vi i en fruktansvärd konflikt, då han smällde till mig hårt flera gånger helt oväntat.

    Jag skrek själv i situationen, så det var absolut inte "oprovocerat", men jag tycker det gick helt över gränsen av vad som är acceptabelt.

    Till saken hör att vi har det väldigt bra i största allmänhet, men att vi båda är eldiga och har tendenser att bli aggressiva.

    Jag kände att detta verkligen inte var ok, men tycker att det är väldigt svårt att bara lämna ett äktenskap på mer än 10 år, med barn. Jag tänker också att det på vissa sätt var en engångsföreteelse eftersom han inte slagit mig förr, men att det tidigare varit hot och skrik nån gång varannat år, eller kanske t o.m mer sällan.

    Är det dags att bryta upp?

  • Svar på tråden Hur vet man att det är dags att gå?
  • Anonym (K)
    Anonym (Bara dåligt ibland.) skrev 2021-04-30 16:05:22 följande:
    Det känns som att ta i med så extrema åtgärder och att ta upp plats på en jour utifrån att jag känner min make rätt väl.

    Jag har ingen anledning att överhuvudtaget tro att jag inte klarar mig hemma ett tag till.

    Det ska självklart inte bli någon nästa gång, men det är inte så att jag impulsivt vill ansöka om skilsmässa och slita upp mig själv utifrån en händelse som faktiskt var 3-4 minuter av total bristande kontroll från makens sida. Det är jag inte beredd att göra.
    Ursäkta ts, men om du inte lämnar en man som slår dig får du tyvärr skylla dig själv nästa gång det händer, mot dig eller mot ert barn. Han är fullständigt opålitlig. Jag skulle inte kunna sova bredvid en sådan människa, med risk för livet eller för min egen självrespekt om inte annat. Du har en skyldighet mot ditt barn att skydda hen från en våldsam person och så länge du går i de här tankebanorna så misslyckas du totalt i ditt föräldraansvar, tyvärr.

    Mycket kan hända på 3-4 minuter. En person hinner dö på 3-4 minuter.
  • lövet2
    Anonym (Bara dåligt ibland.) skrev 2021-04-30 14:03:52 följande:
    Är det dags att bryta upp?
    Han har gått över en väldigt viktig gräns. Få män gör det. Av de männen finns det vissa, som faktiskt gjort ett misstag. Alla kan göra ett misstag. Då erkänner han sitt misstag, inser hur allvarligt det är (ett brott som ger fängelse) och blir livrädd för att göra om det. Han söker hjälp. Via polisen, mansjour, psykiatrin. Han söker hjälp omedelbart.

    Är det så din man har gjort? Har han insatt hur allvarligt brott han begått? Gör han allt för att det inte ska hända igen? Om svaret är nej, så är det dags nu. Ta barnet med dig i dag och bege dig till Kvinnojouren. De hjälper dig vidare.
  • Friger
    Anonym (K) skrev 2021-04-30 16:22:11 följande:
    Ursäkta ts, men om du inte lämnar en man som slår dig får du tyvärr skylla dig själv nästa gång det händer, mot dig eller mot ert barn. Han är fullständigt opålitlig. Jag skulle inte kunna sova bredvid en sådan människa, med risk för livet eller för min egen självrespekt om inte annat. Du har en skyldighet mot ditt barn att skydda hen från en våldsam person och så länge du går i de här tankebanorna så misslyckas du totalt i ditt föräldraansvar, tyvärr.

    Mycket kan hända på 3-4 minuter. En person hinner dö på 3-4 minuter.
    Tycker inte TS behöver skylla sig själv om hon ger honom en chans till. Vad är det för sätt att se på saken?

    Du är lite för svart/vit för min smak. Det är jävligt lätt att vara pöbel. Men följer man den typen av råd så går det ändå snett. För det är ofta radikala beslut på allt som sker i livet.

    Även bland dom män som slår sina fruar är det vanligaste inte att dom slår ihjäl dom. Särskilt inte så här i början.

    Jag anser att TS ska antingen göra slut eller fortsätta i det här läget. Det är upp till henne. Väljer hon att fortsätta med honom så tycker jag däremot att hon ska lämna honom om det händer en gång till.

    Oavsett vad TS väljer så anser jag inte att hon får skylla sig själv om det händer igen.
  • Friger
    lövet2 skrev 2021-04-30 16:37:20 följande:
    Han har gått över en väldigt viktig gräns. Få män gör det. Av de männen finns det vissa, som faktiskt gjort ett misstag. Alla kan göra ett misstag. Då erkänner han sitt misstag, inser hur allvarligt det är (ett brott som ger fängelse) och blir livrädd för att göra om det. Han söker hjälp. Via polisen, mansjour, psykiatrin. Han söker hjälp omedelbart.

    Är det så din man har gjort? Har han insatt hur allvarligt brott han begått? Gör han allt för att det inte ska hända igen? Om svaret är nej, så är det dags nu. Ta barnet med dig i dag och bege dig till Kvinnojouren. De hjälper dig vidare.
    Lite kuriosa...

    En gång var jag otrogen med min dåvarande tjejs kusin. Hennes ålder och hur vi hade träffats var ingen förmildrande omständighet.

    När det kröp fram fick jag en örfil så kraftig att jag var påtagligt förvånad över kraften. Jag trodde inte att min flickvän hade den styrkan. Jag fick blodsmak i munnen och kinden svullnade upp.

    Vems var felet? Borde jag ha polisanmält henne? (det gjorde jag inte)
  • Anonym (Bara dåligt ibland.)
    lövet2 skrev 2021-04-30 16:37:20 följande:

    Han har gått över en väldigt viktig gräns. Få män gör det. Av de männen finns det vissa, som faktiskt gjort ett misstag. Alla kan göra ett misstag. Då erkänner han sitt misstag, inser hur allvarligt det är (ett brott som ger fängelse) och blir livrädd för att göra om det. Han söker hjälp. Via polisen, mansjour, psykiatrin. Han söker hjälp omedelbart.

    Är det så din man har gjort? Har han insatt hur allvarligt brott han begått? Gör han allt för att det inte ska hända igen? Om svaret är nej, så är det dags nu. Ta barnet med dig i dag och bege dig till Kvinnojouren. De hjälper dig vidare.


    Jo, han har insett hur allvarligt det är och erkänt det, sagt att han ska söka hjälp och är själv förvånad att han tappade kontrollen.

    Han har ännu inte hunnit göra allt och jag är inte ett dugg orolig att det ska hända denna veckan eller nästa. Jag tänker mest att jag nog inte är villig att vara kvar och vänta på nån ny händelse om något år eller två, eller att stressa fram en separation i panik NU.

    Jag är helt enkelt jävligt kluven.
  • lövet2
    Friger skrev 2021-04-30 16:53:18 följande:
    Vems var felet? Borde jag ha polisanmält henne? (det gjorde jag inte)
    Jag uppmanar aldrig någon i den sitsen att polisanmäla. Om det är en man som slår en kvinna, så uppmanar jag henne däremot att lämna honom.

    Skillnaden för din del då?
    Blev du rädd för din flickvän? Var hon starkare än du? Hade hon kunnat slå i hjäl dig, strypa dig, hålla fast dig och våldta dig? Hade du orsak att frukta för att hon skulle gå för långt en dag och döda dig? Hade du möjlighet att försvara dig?

    Svara dig själv ärligt på de frågorna och sedan tänker du över vad skillnaden är om en kvinna blir slagen av en man.
  • Anonym (asdf)

    Det sägs att man skall gå vid första slaget. Själv har jag haft turen att aldrig råka ut för detta, så du får ta mitt råd för vad det är.

    Jag tänker att om det skulle hända mig och mannen (som din) visar sig ångerfull, förstår att det var fel, inte skyller på mig, och vill ändra sig så skulle jag bestämma mig för att "en gång är ingen gång", men händer det igen så kommer det hända fler gånger (värre och värre, oftare och oftare).

    Så... jag skulle stanna efter en gång, men gå efter andra gången (och göra det mycket tydligt för mannen). Sedan vet jag inte om det skulle fungera i praktiken, i och med att jag som sagt aldrig varit med om detta.

  • Friger
    lövet2 skrev 2021-04-30 17:55:09 följande:
    Jag uppmanar aldrig någon i den sitsen att polisanmäla. Om det är en man som slår en kvinna, så uppmanar jag henne däremot att lämna honom.

    Skillnaden för din del då?
    Blev du rädd för din flickvän? Var hon starkare än du? Hade hon kunnat slå i hjäl dig, strypa dig, hålla fast dig och våldta dig? Hade du orsak att frukta för att hon skulle gå för långt en dag och döda dig? Hade du möjlighet att försvara dig?

    Svara dig själv ärligt på de frågorna och sedan tänker du över vad skillnaden är om en kvinna blir slagen av en man.
    Ja, det finns en rosa lagbok! :)

    Fast... Den örfilen hade jag nog förtjänat. Därför jag lät "nåd gå före rätt". :/

    Jag hade kunnat bryta av henne på mitten om jag velat. Men absolut. En kniv i ryggen när man sover är svårt att försvara sig emot. Men jag var i var i fall inte rädd.

    Min poäng var nog snarast att alla har en tröskel när vi brister. Alla var så svartvita i tråden, det är fel att slåss under alla omständigheter. Ingen skulle någonsin kunna göra något liknande. Det är oförlåtligt. Ville bara visa att det inte är så enkelt.

    Jag är säker på att jag hade lyckats locka rätt många pacifister till våldsamheter den dagen. Många här hade säkert gjort lika som min (ex) flickvän och dessutom lagvidrigt påstått att jag förtjänat det. Men så är det ju även för killar. Problemet är bara att konsekvenserna blir så mycket större. Sen kan tröskeln vara något "låg" hos en del killar.
  • lövet2
    Friger skrev 2021-04-30 20:42:57 följande:
    Min poäng var nog snarast att alla har en tröskel när vi brister. Alla var så svartvita i tråden, det är fel att slåss under alla omständigheter. Ingen skulle någonsin kunna göra något liknande. Det är oförlåtligt. Ville bara visa att det inte är så enkelt.
    Ofta är det just så enkelt.
    Ta en människa som är 160 lång och väger 55 kg. Rätt klena muskler. Sedan tar du en människa som är 180 lång och väger 80 kg, Ganska vältränad. Glöm allt vad kön heter.

    Om den lille slår näven i magen på den store, så är det ett brott. Det är fel. Resultatet av brottet blir troligen att den store tappar luften lite och blir arg. Kanske slår tillbaka.
    Om den store slår näven i magen på den lille, så är det ett grövre brott. Det är mer än fel. Resultatet blir troligen att den lille blir skadad, eventuellt allvarligt och blir rädd. Mycket rädd.

    Att utnyttja sin makt över andra för att skada dem, vare sig det gäller ekonomisk makt eller fysisk makt, är alltid väldigt illa. En normalt fungerande människa gör inte så, även om han är irriterad eller arg.
  • Friger
    lövet2 skrev 2021-04-30 20:54:58 följande:
    Ofta är det just så enkelt.
    Ta en människa som är 160 lång och väger 55 kg. Rätt klena muskler. Sedan tar du en människa som är 180 lång och väger 80 kg, Ganska vältränad. Glöm allt vad kön heter.

    Om den lille slår näven i magen på den store, så är det ett brott. Det är fel. Resultatet av brottet blir troligen att den store tappar luften lite och blir arg. Kanske slår tillbaka.
    Om den store slår näven i magen på den lille, så är det ett grövre brott. Det är mer än fel. Resultatet blir troligen att den lille blir skadad, eventuellt allvarligt och blir rädd. Mycket rädd.

    Att utnyttja sin makt över andra för att skada dem, vare sig det gäller ekonomisk makt eller fysisk makt, är alltid väldigt illa. En normalt fungerande människa gör inte så, även om han är irriterad eller arg.
    Jo, och även en vältränad 80kg anser jag vara lättviktare. Största felet många tjejer gör är att dom överskattar sin förmåga att slåss. Visst finns det tjejer som vinner mot en del killar. Men det är inte normalfallet.

    Men även den store kan brista. Alla går att provocera. Vill inte påstå att det är att utnyttja sin makt att bli provocerad tills man spricker... Det är ett vredesutbrott. Man blir förbannad. Har inget med makt att göra. Det är ilska.

    Problemet är väl snarast hur enkelt man blir så förbannad och hur mycket man snäpper givet vilken skada man kan åstadkomma.
  • Anonym (!)
    Anonym (Bara dåligt ibland.) skrev 2021-04-30 14:03:52 följande:

    Jag har en fantastisk make på så många sätt, men häromdagen hamnade vi i en fruktansvärd konflikt, då han smällde till mig hårt flera gånger helt oväntat.

    Jag skrek själv i situationen, så det var absolut inte "oprovocerat", men jag tycker det gick helt över gränsen av vad som är acceptabelt.

    Till saken hör att vi har det väldigt bra i största allmänhet, men att vi båda är eldiga och har tendenser att bli aggressiva.

    Jag kände att detta verkligen inte var ok, men tycker att det är väldigt svårt att bara lämna ett äktenskap på mer än 10 år, med barn. Jag tänker också att det på vissa sätt var en engångsföreteelse eftersom han inte slagit mig förr, men att det tidigare varit hot och skrik nån gång varannat år, eller kanske t o.m mer sällan.

    Är det dags att bryta upp?


    Vad hände egentligen? Fick du stryk eller några örfilar? Det har ju betydelse. Om det inte var typ stryk så kan du ju överväga att stanna om du nu älskar honom. Sätt er ner och prata, när ingen av er är upprörd. Låt honom förstå att det var första och sista gången han slog. Säg att om det händer igen så går du. Och då måste du mena det.
  • Anonym (Men...)

    Det är jättebra att din man inser att han har gått över gränsen och är hjälpsökande, men jag tror också att det kan vara klokt att ni båda lär er konflikthantering, och ser om ni kan få stöd i detta. Det är lätt hänt att man förbiser allt som föranledde det fysiska, och samma mönster upprepas därför. Jag ursäktar inte hans beteende, men det kan vara på sin plats att analysera situationen och se vad du gjorde annorlunda den här gången som fick det att slå slint hos honom.

  • Anonym (Herregud)
    Anonym (!) skrev 2021-04-30 21:51:36 följande:

    Vad hände egentligen? Fick du stryk eller några örfilar? Det har ju betydelse. Om det inte var typ stryk så kan du ju överväga att stanna om du nu älskar honom. Sätt er ner och prata, när ingen av er är upprörd. Låt honom förstå att det var första och sista gången han slog. Säg att om det händer igen så går du. Och då måste du mena det.


    Står i ts att han smällde till henne hårt FLERA gånger :/
  • Anonym (A)
    lövet2 skrev 2021-04-30 16:37:20 följande:
    Han har gått över en väldigt viktig gräns. Få män gör det. Av de männen finns det vissa, som faktiskt gjort ett misstag. Alla kan göra ett misstag. Då erkänner han sitt misstag, inser hur allvarligt det är (ett brott som ger fängelse) och blir livrädd för att göra om det. Han söker hjälp. Via polisen, mansjour, psykiatrin. Han söker hjälp omedelbart.

    Är det så din man har gjort? Har han insatt hur allvarligt brott han begått? Gör han allt för att det inte ska hända igen? Om svaret är nej, så är det dags nu. Ta barnet med dig i dag och bege dig till Kvinnojouren. De hjälper dig vidare.
    Håller med
  • Anonym (!)
    Anonym (Herregud) skrev 2021-05-01 16:27:38 följande:
    Står i ts att han smällde till henne hårt FLERA gånger :/
    Herregud? Vad menar du? Jag såg det och det kan betyda både "stryk" och örfilar. Jag menar att det har betydelse. ???
  • Anonym (Tadetförsiktigt)

    Det enda sättet för honom att fixa detta är att han omedelbart inser sitt enorma misstag, fullt ut erkänner sitt fel, ber om förlåtelse och utan en sekunds eftertanke tar all hjälp han kan få. Det finns massor där ute, mansjourer, stöd via telefon, osv osv osv.
    Gör han inte det är risken tyvärr mycket stor att det sker igen.

    Utsätter han dig på något annat sätt för psykisk eller verbal misshandel?

Svar på tråden Hur vet man att det är dags att gå?