Tjejer, vad tycker ni om otrohet?

Har det nånsin känts moralisk skönare att initiera sex med en gift man?

Jag var bara nästan otrogen. Det bästa som hänt mig. Jag vaknade upp och lämnade min man.

Tror att i många fall så är det relationen det är fel på, inte personen. Båda bär skuld.

Märklig fråga. Vad är du ute efter med en sån fråga? 

Vad betyder ens "moraliskt skönare" - det finns inget sådant begrepp så du har hittat på det själv - vad menar du? 

Menar du på allvar att det var din partners fel att du inte kunde lämna relationen på ett värdigt sätt? Det var det INTE.

Att du var för feg för att avsluta relationen på ett värdigt sätt har inte ett dugg med relationen eller din ex partner att göra. Det är helt och hållet ditt eget fel. Det enda du kan klandra ditt ex för är möjligen attt ha medverkat i att göra realtionen dålig. DET är man två om. Hur du sen valde att hantera ditt missnöje är helt och hållet DITT ansvar.

Fegt av dig att försöka lägga skulden för dina egna brister och agerande på ditt ex. 

Det ena utesluter inte det andra. Bara för att han var ett svin betyder inte det att du slipper ta ansvar för dina val och handlingar.  Han ansvarar för vad han gjorde, men du ansvarar för vad du gjorde, det kan du inte lägga på honom eller er relation.

Killar får inte vara otrogna, då är dom svin.

Som tjej däremot så har jag rätt att ligga med vem jag vill. Jag har rätt till ett bra sexliv.

Ååh, gäsp, bryr mig inte. Mår väl så förbannat bra nu, om man jämför med då. Då när han smygläste alla sms och annat, snokade i mitt FL-konto, outade privata saker till andra, raggade på andra, våldtog mig, stal min telefon, kontaktade min familj och försökte skämma ut mig, kontaktade vänner och kollegor och sa att jag var psykiskt sjuk, lurade till sig uppehållstillstånd etc...

Skulle ha knullat med den där klasskompisen. Han tror ju ändå att jag gjort det. Till slut så sa jag att jag gjort det också. Eller sa gjorde jag inte, det var en sms-konversation. Gjorde slut via sms. Ångrar inte det heller.

Vettu ärligt talat så är jag jävligt glad för din skull! Du är ett föredöme för andra som är i din situation

Sarkastisk eller..?

TS, varför startar du en tråd som du sedan inte svarar i? Jag undrar som en del andra - vad är ?moraliskt skönare??

Jag väljer att besvara frågan i din rubrik istället. Vad tycker jag om otrohet? Jag tycker det är vidrigt - i de allra flesta fall. Jag tycker det är horribelt att se folk sitta i trådar på FL och försvara otrohet. Gemensamt för dessa människor är ju att de själva är eller har varit otrogna, samt själva aldrig har blivit bedragna. De verkar helt enkelt inte förstå vad de gör med en annan människa. Vilket fruktansvärt svek det är. Den man trodde att man kunde lita på går bakom ryggen på en. När jag fick veta att mina barns pappa var otrogen, så var det det värsta jag har varit med om. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Till råga på allt har otrohetsförsvararna mage att lägga skulden på den bedragna. ?Om hen bara hade gett mig mer kärlek/uppmärksamhet/sex...? De ska alltid framställa sig själva som offer. De försöker alltid hävda att de mer eller mindre tvingades till otrohet; det fanns ingen annan lösning. Men det är klart att det fanns det. Om du inte är nöjd i relationen, försök prata med din partner, ställ ultimatum, gör slut. Allt det är bättre än att vara otrogen.

Sedan har vi dessa patetiska älskarinnor som sitter och tycker synd om sig själva. ?Han sa att han älskade mig och lovade att lämna sin fru. Han har varit lika rutten mot mig som mot sin fru. Hans fru borde inte hata mig, utan se mig som sin allierade.? Jävla trams. Att förvänta sig att en bedragen person ska känna solidaritet med älskarinnan, är verkligen fräckt. Dessutom har den bedragna inte alls haft samma förutsättningar som älskarinnan. Älskarinnan har ju vetat om att mannen varit upptagen, men ÄNDÅ valt att inleda en relation med honom. Hon har haft valet att vänta med relationen tills mannen faktiskt lämnar sin fru, men har istället valt att inleda en otrohetsaffär. Den bedragna har aldrig haft något val, eftersom hon inte känt till otroheten.

TS, varför startar du en tråd som du sedan inte svarar i? Jag undrar som en del andra - vad är ?moraliskt skönare??

Jag väljer att besvara frågan i din rubrik istället. Vad tycker jag om otrohet? Jag tycker det är vidrigt - i de allra flesta fall. Jag tycker det är horribelt att se folk sitta i trådar på FL och försvara otrohet. Gemensamt för dessa människor är ju att de själva är eller har varit otrogna, samt själva aldrig har blivit bedragna. De verkar helt enkelt inte förstå vad de gör med en annan människa. Vilket fruktansvärt svek det är. Den man trodde att man kunde lita på går bakom ryggen på en. När jag fick veta att mina barns pappa var otrogen, så var det det värsta jag har varit med om. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Till råga på allt har otrohetsförsvararna mage att lägga skulden på den bedragna. ?Om hen bara hade gett mig mer kärlek/uppmärksamhet/sex...? De ska alltid framställa sig själva som offer. De försöker alltid hävda att de mer eller mindre tvingades till otrohet; det fanns ingen annan lösning. Men det är klart att det fanns det. Om du inte är nöjd i relationen, försök prata med din partner, ställ ultimatum, gör slut. Allt det är bättre än att vara otrogen.

Sedan har vi dessa patetiska älskarinnor som sitter och tycker synd om sig själva. ?Han sa att han älskade mig och lovade att lämna sin fru. Han har varit lika rutten mot mig som mot sin fru. Hans fru borde inte hata mig, utan se mig som sin allierade.? Jävla trams. Att förvänta sig att en bedragen person ska känna solidaritet med älskarinnan, är verkligen fräckt. Dessutom har den bedragna inte alls haft samma förutsättningar som älskarinnan. Älskarinnan har ju vetat om att mannen varit upptagen, men ÄNDÅ valt att inleda en relation med honom. Hon har haft valet att vänta med relationen tills mannen faktiskt lämnar sin fru, men har istället valt att inleda en otrohetsaffär. Den bedragna har aldrig haft något val, eftersom hon inte känt till otroheten.