30 år, nydumpad, ensam och ängslig - är det kört nu?

Tja, jag tycker i vart fall att det är tråkigt att bli gammal. Men jag gillar livet och tycker det är på tok för kort. Du kanske bara vill ha det överstökat? :P

Jag ser inget fel med att bli gammal, men fanns det ett piller som höll mig ung skulle jag lätt ta det.

Tycker inte ordet gammal hör hemma i denna tråd då Ts är 30! Gammal är när man är säg 50+. Du hoppad över vuxen stadiet och börjar prata om att bli gammal. Wtf.

Flytta tillbaka till din hemstad där du trivs. Och koncentrera dig på sånt som du vill göra. Det är klart att du träffar någon ny, du är ju fortfarande ung. Och även äldre träffar någon  om de satsar på det. Ta dig tiden att analysera vad som hände, varför det blev så, så att du kan hitta en mer lämplig person nästa gång.  

Jo, det är relativt. Du har olika synvinklar på ålder vid olika åldrar. Du påstår att bara den gamla människans synvinkel är rätt. Jag påstår att alla har rätt utifrån sin egen synvinkel.

Jo, men många 40-åringar får inte barn. Självklart ska man kämpa mot sina mål oavsett läge. Men det är ju inte fel att planera när tid ännu finns om sådan möjlighet finns.

Har iaf aldrig träffat eller hört om en 30 åring som känner sig gammal. Eller sett en 30 åring med rullator eller löständer. Men det kanske bara är jag.

Det har ju till och med ett begrepp, 30-års-kris. Fullt verkligt för dom som upplever det.

Den krisen handlar väl dock att gå från ungdom till fullfjädrad vuxen. Än att gå från vuxen till gammal..

När det gäller komma över det hela, så gäller följande. Ju längre förhållande, ju längre tid att sörja.

Ingen mening att deppa ihop för någon som gett dig kicken. Det finns fler tåg.

Det är inte kört.

Å det är inte kört, det är din känsla just nu och den kommer ändra sig... Jag blev lämnad efter 25 år och 4 barn. Vi var varandras stora kärlek en det betyder inte att vi var ämnade för ett helt liv tillsammans. Jag är glad nu, livet tog inte slut. 55 och ff singel men det var inte slutet för mig. Det är början på något nytt. Jag lovar!

Nä, nä. Ta det bara lugnt.

När jag läser ditt inlägg tänker jag så här. Du är bara 30 år, det är ingenting. Jag hade börjat med att flytta hem till min hemstad och startat ett nytt liv. Jobba ihop en bra summa pengar, skaffa dig ett bra boende som du trivs i. Se dig om och tillåt dig själv att bli kär igen. Gör några resor nu när pandemin börjar avta (hoppas vi i alla fall), ha mycket sex, jobba på något roligt jobb, träffa din familj ofta. Redan nästa sommar kommer du att vara glad att du sluppit den där sambon du hade. Njut av ditt liv, du är varken gammal eller annat.

Du har sluppit en man som bevisligen inte var något att ha, du har chansen att flytta hem igen då du inte trivs i den stad du nu bor i - se detta som något positivt TS, det är din inställning som gör skillnaden

NU börjar ditt liv!