Återfall I spelmissbruk, sambon lämnar mig

Nu är det ju inte så att jag spelade jackvegan.jag hoppas verkligen på att du aldrig ska hamna i ett spelmissbruk. Du verkar inte ha en aning om vad det handlar om och hur det går till. I början fantiserar man om jackpot. Men det lär aldrig inträffa. När man spelat bort ex antal 100K så är man inte ute efter jackpot. I början så vill man vinna tillbaks det man förlorat, efter ett tag så inser man att det kommer aldrig inträffa. Då har man förlorat ännu mer pengar. Jag spelade för att komma ifrån verkligheten, fly. Vara i min egna värld och det tragiska va att jag fastnade för casino.  Men det går p ta sig ur det. Med behandling och hjälp och stöttning från familj och vänner. Visst jag har fått några återfall sen jag skrev detta inlägg. Jag är snart färdig med min behandling angående detta. Men jag ska berätta för dig att när man börjar spela så är det för att man har dålig ekonomi för det mesta. Så var det för mig iaf. Men allt kan få ett bra slut ändå. Tittar man på mig idag så är jag spelfronten, är med i spelstopp, köper inte ens triss. Jag är egen företagare idag med 31 anställda och har en lön på 200k i månaden. Så ja det är kanske mitt missbruk som har lett mig till att bli en riktig självsäker person. Jag har några anställda som sitter i spelskiten. När jag berättat min historia för dem så sa dem att dem vill sluta spela. Jag hjälper dem på alla sätt som bara går förutom att lånar ut pengar. så ursäkta mig men du verkar vara en väldigt trångsynt bitter människa som inte har den blekaste aningen om vad ett spelmissbruk är

Jag förstår vad du skriver. Varit ihop med min man i mer än 13 år  och han har varit spelberoende och det är en sån jobbig sjukdom. I början så av vår resa på vårat förhållande så hade jag ingen kunskap av spelberoende. Är det inte typiskt att det kommer upp på tv reklam på fredagar och lördagar spel sajter  Leo vegas bet Maria casino. En kväll så var det Fotboll så bet  han 45 tusen upp dubblade till 90 tusen gick all in med 90 förlorade allt. Sen triggades igen han fick skuldkänslor ångest vad han gjort mot mig och våra barn han ville fixa mer pengar och spela för Vilket han gjorde. Den bästa hjälpen för han var att kontakta spelberoende personer att gå på möte och träffa ?likasinnade? Det vi gjorde i vårt förhållande var att jag fick hans lön när den kommit in på hans konto vi betalade räkningar ihop. hur sjukt detta låter så fick han pengar när han skulle köpa snus mat han fick redovisa kvitton. Folk kan tänka han är en vuxen man? Och då säger ja ja det är han men han är spelberoende. så där höll vi på i två år och jag sa en dag nu när du får in pengar på ditt konto så vill inte jag att du för över dom till mig han fick eget ansvar. Nu har han inte spelat på flera år inte ens en trisslott. I förhållande så finns man där hur eller hur. Du får vända dig till kommunen för att få hjälp. 

Jag skulle aldrig lämna min man om han skulle få återfall för jag vet det är en sjukdom och jag skulle stötta honom. Folk som är beroende det är en sjukdom så som alkohol droger. den lockar fram det värsta i en människa. Det  är svårt att sluta men du måste verkligen bestämma dig för 0 tolerans. Ta bort spel Djävulen i dig den får inte vinna. 

du ska vinna tillit till din fru 

Spelberoende hjärnan är ett belöningssystem. Man jaga kicken man få det lilla extra. 

Det är lätt att säga att man aldrig ska lämna, men om hela familjen dras ner i skiten kanske man måste tillslut. Det spelar ingen roll att det är en sjukdom. Missbrukaren har fortfarande ett eget ansvar och andra ska inte behöva bli lidande.

Det är ju inte själva sjukdomen man lämnar (och man kan stötta på håll), utan beteendet som sjukdomen eller beroendet leder till. Spelar ingen roll om det är alkohol, droger, spel eller något annat. Det finns en gräns för hur mycket partnern orkar, och barn ska absolut inte behöva växa upp så.

Jag förstår att det är ett helvete för TS, men jag förstår även att frun fått nog. 

Jag lämnade efter x antal återfall. Då hade han spelat bort alla våra besparingar och lite till. Jag hade tur som inte blev skuldsatt, han tog åtminstone inte lån i mitt namn. Så långt gick det inte. Men jag kunde ändå inte fortsätta leva så.

Jag försökte stötta, vi försökte allt, olika strategier osv. Långa perioder var det bättre, men han föll alltid tillbaka.

Vi separerade när barnen var i tonåren. Det är nu några år sen. Äntligen har jag kunnat bygga upp mitt och barnens liv utan ständig oro! Samt med bättre ekonomi än tidigare. Barnens pappa är djupt skuldsatt och har fortfarande missbruk, men han går i behandling och han kämpar.

Det finns en gräns för hur mycket man orkar eller ska behöva utsätta familjen för. Jag rekommenderar ingen att passera den gränsen.

Kan tillägga att "alla våra besparingar" var flera hundra tusen kronor. Som skulle gått till husrenovering, resor, barnens framtida körkort mm.

Puts väck.

Jag fick börja om från noll, men som sagt, jag blev åtminstone inte skuldsatt. Idag har jag och barnen ett bra liv och deras pappa försöker.

Men jag hade lämnat, även om det bara hade varit några tusenlappar som försvunnit. Tilliten och förtroendet var borta, för att inte tala om känslorna. Ska man stanna och ruinera sig själv och barnen för att vara snäll? Nej.

Visst att missbruk klassas som en sjukdom och är svårt att ta sig ur, men någonstans är det ändå till en början självvalt och kan inte likställas med en riktig sjukdom som cancer. Det måste du väl själv inse? Ett hån mot cancerpatienter.

Hej 

Jag är i exakt samma sits. 
Dock har inte mitt missbruk varat så länge, men haft en ansträngd ekonomi länge för att jag är dålig på att hantera pengar och köpt mycket skit tidigare som man inte behövt eller råd till.

En flytt till mindre by som inte blev som förväntat, varit stressad över att inte få tid till fru och barn.  
Började spela och gick bra i början, men till slut gick det inte. Allt gick i brak och nu har jag troligtvis spelat bort min familj bara för att söka spänning några korta snurr under ett par månader. 

Nu är det framlagt till fru(troligtvis snart ex-fru)
Har börjat ta hjälp av psykolog och KBT. 
Men det är så vansinnigt mycket att ta tag i på lite tid. 

Vi har varit ihop i 12 år gifta i tre, två barn. Som jag nu troligtvis kommer se ännu mindre av. 

Fortfarande osäker på hur allt blir. Hon är sviken, arg och trött på att det alltid är problem med pengar och detta var droppen. Hon ska åka uppåt landet över jul och nyår till hennes föräldrar. Andas lite och sen får jag väl nådastöten. Men hoppet är inte över än. 

Vill inget hellre än att ha kvar min fru och barn och åter vinna hennes förtroende. 
Men det är en lång väg att gå och jag gör allt för att inte pressa henne för mycket, men det är svårt. Hon har totalt stängt av allt vad känslor, stöd och annat heter. 

Skiten jag har satt mig själv och mina barn och fru i är sånt skit. Vansinne till ångest och depression. 

Så nä du är inte ensam. <3 

Som barn till missbrukare, bror till missbrukare så kan jag bara säga att det är ditt ansvar att se till att du håller dig borta från spel.

Nej, en sjukdom kan det kallas men du satte dig själv här. Det fanns många tillfällen du kunde ha satt stopp för att det utvecklades. Ett återfall är att du själv väljer att spela utan att tänka på skadan det orsakar andra. 

Jag önskar verkligen att du ser till att du får den hjälpen du behöver. När det känns svårt, ställ dig frågan vem du vill vara som person. Vill du ljuga för de du säger dig älska? Vill du riskera din och familjens framtid? Är du inte söker låter du dem gå, det finns inget som kan beskriva det helvetet det är att älska en pappa som alltid väljer sitt missbruk. Att alltid oroa sig, tappa tilliten till människor och på många sätt få ett liv präglat av den rädsla som uppkommer av att växa upp med en missbrukare.

Jag hoppas att du fått en insikt som kan hjälpa dig att hitta modet att förändra livet. Och jag önskar verkligen att du lyckas.

Kan ju säga så här.

Har en man som gått bakom ryggen på mej och tagit på sej spelskulder för ca 250 000:- 

Jag är kvar än , men jag plockar spillorna , jag fixar allt efter honom . 

Men de är inte spelet i sej som är det värsta , utan sveket , smusslandet bakom ryggen som sårar mest , pengar spelar ingen roll egentligen utan sveket som skär i en ! 

Hur jag orkar , ja du jag vet inte !