Hade du låtit bli att skaffa barn om din partner inte velat ha barn?

Nej, jag hade skaffat en annan partner.

Jag valde att det för mig kvittar men kändes inte helt rätt ändå. Jag hade inte lämnat min partner , så stark barnlängtan hade jag ej samt att jag är övertygad om att vi skulle fått ett fint och meningsfullt liv iaf. Men hade varit en jobbig situation och jag hade nog behövt bearbeta det faktumet en tid. Så att säga att det kvittar känns fortfarande som att förenkla det hela.

Att inte vilja ha barn hade varit en dealbreaker för mig. Jag hade inte varit ihop med en man som inte ville ha barn.

Röstade på att det kvittar. Jag har aldrig velat ha barn så hade jag träffat en partner utan barnlängtan så hade det varit helt ok. Nu ville han ha barn och jag råkade bli gravid tidigt i förhållandet, så nu sitter vi här med två ungar som jag såklart inte vill vara utan idag. Men jag hade varit lycklig och haft ett bra liv utan barn också.

Jag hade inte låtit mig uppvaktas av någon som inte vill ha barn. Vi vill uppenbarligen så olika saker.

Skulle nog aldrig blivit ihop om vi inte båda varit fokuserade på familj.

Röstade "annat" som man. Vill verkligen inte ha barn och vill inte heller att min partner vill det. Skulle aldrig inleda ett förhållande med någon som tyckte annorlunda och om hon ändrade sig under förhållandet skulle jag tycka det vore bäst att gå skiljda vägar.

Jag vill inte ha barn och har varit tydlig med det sedan 25-årsåldern. En person jag var ihop med under några år trodde (som resten av omgivningen) att jag skulle ändra mig. Vi gjorde inte slut av den anledningen, men så skulle det nog ha blivit eftersom han inte var säker på vad han ville i frågan. En annan hade redan egna barn men ville ändå ha fler och hoppades och pressade mig att ändra mig ändå. Det tog också slut eftersom jag inte är intresserad av föräldraskap.

Det är svårt att svara på. Jag har aldrig haft någon stark barnlängtan och har alltid kunnat se mig själv både med barn och som utan barn. Sen träffade jag en man som väldigt gärna ville ha barn och som hade det som krav för relationen, och då gick jag in i relationen med det villkoret. Nu har vi två barn, båda barnen har han drivit på att skaffa. Jag ska uppenbarligen lyssna på honom, för det har blivit väldigt bra.

Jag svarade att jag inte brydde mig.
Ha aldrig viljat ha barn innan jag träffade min sambo. Är idag 34 år och barnlös.
Vi ha pratat lite om det och jag har kommit fram till att skulle jag bli gravid nu så skulle jag behålla men blir jag aldrig gravid så gå det lika bra.
Så att gå från att aldrig vilja ha barn och att tveklöst göra abort om jag blir det till att "blir jag gravid så blir jag" är väldigt stort för mig.
Har än idag aldrig varit gravid och har varit väldigt noga med att skydda mig.

Jag sa direkt när vi blev ihop att jag tänker inte bli någon gammal mamma. Så antingen skaffar vi barn så fort studierna är klara eller så blir vi inte ihop.

Nej, jag hade skaffat en annan partner och det var också det jag fick göras efter 6 år coh en förlovning.

Trist, men vissa saker kan man inte kompromissa om.

Jag har alltid vetat att jag vill ha barn och hade inte valt en partner som inte ville ha barn..

Jag hade aldrig inlett en relation med en man som har/vill ha barn. Nu är jag tack o lov gift med en man som inte tycker att barn är viktigt. Jag gjorde klart för honom tidigt i relationen hur jag kände och han har valt att leva sitt liv med mig (kanske hade han haft barn om han hade träffatenannankvinna).