• Carlzzon85

    Lämna eller inte??

    Hej,

    Förlåt för mkt text, men bakgrunden är viktig.

    Jag och sambon har varit tillsammans 6 år och har en 4 åring tillsammans. Senaste 3 åren har vår relation varit fylld av problem och senaste 2 åren har varit mer dåligt än bra. Det är bråk och tjaffs om nästan allting och då menar jag inte små gnabb utan stora dramatiska bråk med skrikande och elakheter. Vi har båda skrikit och varit elaka och hon har även varit fysisk flera gånger. Hon har en tendens att tappa humöret när vi bråkar och det leder till både skrikande, hotande, saker som kastas, prylar tas sönder, knuffar, slag osv.

    Vi har sagt att vi ska försöka skärpa oss flera gånger och försökt med parterapi. Oftast blir det bra någon vecka och sen blir det samma skit från oss båda. Vi har även kommit fram till att vi inte älskar varandra längre.

    För ca 2 månader sedan sa vi att vi skulle separera, men att vi skulle bo tillsammans tills en av oss kan hitta annat boende. Först var tanken att hon skulle lösa boende, men då inget hände börjad jag gå på visningar för 3 veckor sen.

    Då börjar hon plötsligt prata om att hon inte vill separera. Nu har det gått så långt att hon typ hela dagarna ber mig sluta leta bostad och stanna med henne. Hon säger att hon ska förändras, att vi kan gå på parterapi, att vi kan börja älska varandra igen osv. Hon säger att hon älskar mig (fast hon för 3 veckor sen skrek att hon hatar mig) . Hon säger att jag ger upp för lätt och slänger bort vår familj.

    Allt detta är skitjobbigt så klart, men får mig också att tvivla. Jag börjar tänka att hon kanske har rätt, att vi kanske kan rädda detta kaos på något sätt.

    Detta är dock inget nytt. Vi har flera gånger tidigare sagt att vi ska separera för att hon sedan ska ändra sig och säga allt detta. Men denna gång menar hon är "äkta" och att hon ska ta det seriöst.

    Vad säger ni som varit med om samma eller känner nån som gått genom detta? Bör jag gå vidare med separationen eller stanna... igen...

    Tacksam för hjälp i en svår sits.

  • Svar på tråden Lämna eller inte??
  • Anonym (A)
    Carlzzon85 skrev 2021-10-14 09:54:52 följande:

    Ok, så jag får tillträda till ny lägenhet 1 november. Allt är klart. Tänkte berätta för exet idag. Vet inte hur hon kommer ta det. Antagligen en kombination av sorg och ilska.

    Desto närmare jag kommer till att faktiskt flytta (och berätta för barnet) desto mer tvivlar jag och desto mer ångest får jag. Tankar jag har är:

    "Vi har ju båda dröm om villa i småstad och fler barn - är det värt att ge upp det? Man kanske ska fortsätta försöka kämpa..."

    "Jag är självisk - mitt barn kommer inte få växa upp i kärnfamilj och kommer dessutom aldrig få helsyskon och inte heller syskon nära i ålder"

    "Gräset kanske inte är grönare på andra sidan"

    "Ja det har gått 2 år av skit och helvete och inget har fungerat, men man kanske ska ge det 6-12 månader till..."

    Det som gör det extra jobbigt är att vi har haft det lugnt i 3 veckor nu och det har varit bättre än på väldigt länge. Vi samarbetar och kommunicerar äntligen vilket vi inte gjort på 2-3 år. Det kanske bara är tillfälligt, men så klar börjar man tveka på sitt beslut att lämna. Man tänker hela tiden "tänk om det skulle kunna fortsätta bli bättre..:"

    Hur fan hanterar man detta???


    Man härdar ut. Ja, det kommer vara jävligt. Ibland jävligare än jävligast. Och du kommer att tvivla. Vackla. Invaggas i att det är bättre att bara strunta i allt och välja att blåsa av allting. Men du står fast. Att ni har det bättre nu beror troligtvis på att du faktiskt står upp för dig själv och har satt ner foten. Du ska nog inte förledas att tro att förändringen till det bättre kvarstår om du ändrar dig.

    Och jag tror att vi många gånger fokuserar för mycket på tanken om att kärnfamiljen är det bästa för barnen i alla lägen. Om det är en kärleksfull tillvaro, absolut, fri från dagliga konflikter och slitningar. I sådant fall är kärnfamiljen bäst. Men om det är konflikter eller iskyla - då är det bättre för barnet att föräldrarna går isär. Som du beskrivit er tillvaro fram till ditt beslut att separera lät det verkligen inte hälsosamt, och du är också människa som är värd att finna kärlek och lycka. Bara du fokuserar på att alltid finnas för ditt barn. Det betyder inte att du inte kommer vara en fantastisk pappa bara för att du separerar från dess mamma.
  • Carlzzon85
    Anonym (A) skrev 2021-10-14 10:11:01 följande:
    Man härdar ut. Ja, det kommer vara jävligt. Ibland jävligare än jävligast. Och du kommer att tvivla. Vackla. Invaggas i att det är bättre att bara strunta i allt och välja att blåsa av allting. Men du står fast. Att ni har det bättre nu beror troligtvis på att du faktiskt står upp för dig själv och har satt ner foten. Du ska nog inte förledas att tro att förändringen till det bättre kvarstår om du ändrar dig.

    Och jag tror att vi många gånger fokuserar för mycket på tanken om att kärnfamiljen är det bästa för barnen i alla lägen. Om det är en kärleksfull tillvaro, absolut, fri från dagliga konflikter och slitningar. I sådant fall är kärnfamiljen bäst. Men om det är konflikter eller iskyla - då är det bättre för barnet att föräldrarna går isär. Som du beskrivit er tillvaro fram till ditt beslut att separera lät det verkligen inte hälsosamt, och du är också människa som är värd att finna kärlek och lycka. Bara du fokuserar på att alltid finnas för ditt barn. Det betyder inte att du inte kommer vara en fantastisk pappa bara för att du separerar från dess mamma.
    Tack för svar. Jag förstår detta så klart på en logisk nivå, men känslomässigt är man en enda stor röra just nu :)
  • Anonym (A)
    Carlzzon85 skrev 2021-10-14 11:53:32 följande:

    Tack för svar. Jag förstår detta så klart på en logisk nivå, men känslomässigt är man en enda stor röra just nu :)


    Det här låter säkert hemskt, och är det säkert. Och har man tendenser till att vara lätt-beroende är detta inget tips du bör lyssna på alls. Med det sagt hade jag lugnande att ta till vid behov. Och jag kanske tog det vid en par, tre, fyra tillfällen. När ångesten ansatte mig och jag faktiskt kände att nej nu gör jag slut på mig här och nu, livet kan inte vara tänkt att kännas såhär jävligt. Då tog jag två eller tre tabletter. Hellre en ordentlig dos som faktiskt gjorde att den akuta ångesten klingade av. Som sagt, var väldigt skeptisk och höll mig tills det var riktig kris, men det var skönt bara med vetskapen om att de fanns att ta till.

    Att skilja sig, att separera är det i särklass mest smärtsamma jag gått igenom. Oro och ångest - man kan ju bara tro och hoppas att det ska bli bättre, och att framtiden som skild är bättre än den om man stannar kvar som gift/sambo. Men jag tänker nu när jag ser tillbaka på det att nästan fan, att jag inte tog tag i det tidigare, för även om det gör ont tidvis fortfarande så är det min egen smärta, och mina egna val som styr nu. Och det är så skönt.
  • Carlzzon85
    Anonym (A) skrev 2021-10-14 12:45:11 följande:
    Det här låter säkert hemskt, och är det säkert. Och har man tendenser till att vara lätt-beroende är detta inget tips du bör lyssna på alls. Med det sagt hade jag lugnande att ta till vid behov. Och jag kanske tog det vid en par, tre, fyra tillfällen. När ångesten ansatte mig och jag faktiskt kände att nej nu gör jag slut på mig här och nu, livet kan inte vara tänkt att kännas såhär jävligt. Då tog jag två eller tre tabletter. Hellre en ordentlig dos som faktiskt gjorde att den akuta ångesten klingade av. Som sagt, var väldigt skeptisk och höll mig tills det var riktig kris, men det var skönt bara med vetskapen om att de fanns att ta till.

    Att skilja sig, att separera är det i särklass mest smärtsamma jag gått igenom. Oro och ångest - man kan ju bara tro och hoppas att det ska bli bättre, och att framtiden som skild är bättre än den om man stannar kvar som gift/sambo. Men jag tänker nu när jag ser tillbaka på det att nästan fan, att jag inte tog tag i det tidigare, för även om det gör ont tidvis fortfarande så är det min egen smärta, och mina egna val som styr nu. Och det är så skönt.
    Tack för svar och tips. Ska försöka härda ut, men i värsta fall får man ju vända sig till läkarstöd och eventuellt medicin. 

    Det är så jag tänker - att även om det blir jobbigt så är det ändå jag själv som påverkar mitt liv och inte någon annan.
  • Carlzzon85

    Så sjukt, nu kan jag bara tänka på alla fina saker man går miste om av separation (familjeaktiviteter, jul, nyår, resor, mysiga filmkvällar osv). Börjar undra om vi verkligen gjorde allt för att det skulle fungera. Så kan man förvisso alltid tänka, det finns ju alltid något mer man kunde gjort, men ändå. Känns som tortyr just nu.

    Tänker främst att vi borde kanske testat vara mer ett par och inte bara föräldrar samt ge varandra mer tid för egna intressen. Vi tappade nog bort oss själva i familjen AB, jobb och alla bråk. Det kanske inte hade hjälp efter allt skit som hänt i vår relation, men det gnager på mig i alla fall.

    Nu måste jag flytta då jag köpt bostad och det är nog bra. Då får man se om någon månad om man verkligen vill få det att fungera eller om det bara är rädslan som styr nu. 

  • Anonym (Bob)

    Vad säger hon om att du ska flytta?

  • Anonym (Tess)

    Du kommer kunna få familjeaktiviteter, jul, nyår, resor och mysiga hemmakvällar. Du och ditt barn. Sen kanske du träffar någon ny. Och då blir ni en familj. Det är hemskt att separera med barn. Gjorde det själv i våras. Men jag mår så mycket bättre nu. Innan var jag en argbigga som irriterade mig på allt. Hade inget tålamod. Den personen hade jag inte velat att min dotter skulle växt upp med. Visst funderar man vad man kunde gjort annorlunda. Det gnager i mig varje dag. Men hade man kunnat det så hade man ju gjort det. Det är som det är nu och det är ingen idé att gå och fundera, egentligen. Det löser ingenting i dagsläget. Ta nu och fokusera på ditt barn och bli den bästa föräldern nu kan bli. Det är det viktigaste för ditt barn och för dig. Tänk också på hur många som separerar och bildar nya familjer, och att det också blir bra. Om ni kommer ha växelvis boende så tänk såhär: veckorna barnet är med mamman hinner du fokusera på dig själv, du hinner göra borta sysslor och tråkiga saker. Kanske hinner du träna, renovera osv. Sen Har du barnet en vecka och kan lägga allt fokus på hen. Vilka mysiga veckor ni kommer ha. Önskar dig ett fint liv!

  • Anonym (Danne)

    Instämmer, håll ut, du har gjort rätt val.

    När någon visar dig vem de verkligen är, tro på dem första gången.

    Ditt ex har visat vem hon är.

    När du fått lite distans till detta så kommer du att känna dig levande på ett sätt du inte trodde var möjligt. Separation är jobbigt, men känslan efteråt, det är som att vakna upp efter en autonomisk dvala. Helt underbart.

  • Carlzzon85
    Anonym (Bob) skrev 2021-10-15 08:17:49 följande:

    Vad säger hon om att du ska flytta?


    Hon vill inte det.
  • Carlzzon85
    Anonym (Tess) skrev 2021-10-15 09:20:51 följande:

    Du kommer kunna få familjeaktiviteter, jul, nyår, resor och mysiga hemmakvällar. Du och ditt barn. Sen kanske du träffar någon ny. Och då blir ni en familj. Det är hemskt att separera med barn. Gjorde det själv i våras. Men jag mår så mycket bättre nu. Innan var jag en argbigga som irriterade mig på allt. Hade inget tålamod. Den personen hade jag inte velat att min dotter skulle växt upp med. Visst funderar man vad man kunde gjort annorlunda. Det gnager i mig varje dag. Men hade man kunnat det så hade man ju gjort det. Det är som det är nu och det är ingen idé att gå och fundera, egentligen. Det löser ingenting i dagsläget. Ta nu och fokusera på ditt barn och bli den bästa föräldern nu kan bli. Det är det viktigaste för ditt barn och för dig. Tänk också på hur många som separerar och bildar nya familjer, och att det också blir bra. Om ni kommer ha växelvis boende så tänk såhär: veckorna barnet är med mamman hinner du fokusera på dig själv, du hinner göra borta sysslor och tråkiga saker. Kanske hinner du träna, renovera osv. Sen Har du barnet en vecka och kan lägga allt fokus på hen. Vilka mysiga veckor ni kommer ha. Önskar dig ett fint liv!


    Du har nog rätt. Har blivit rätt bitter senaste 2 åren.

    Tack, önskar dig detsamma :)
  • Carlzzon85
    Anonym (Danne) skrev 2021-10-15 09:43:24 följande:

    Instämmer, håll ut, du har gjort rätt val.

    När någon visar dig vem de verkligen är, tro på dem första gången.

    Ditt ex har visat vem hon är.

    När du fått lite distans till detta så kommer du att känna dig levande på ett sätt du inte trodde var möjligt. Separation är jobbigt, men känslan efteråt, det är som att vakna upp efter en autonomisk dvala. Helt underbart.


    Tack för svar. Jag hoppas det.

    Och ja, hon har visat vem hon är. Hon visade det idag igen, men ska inte grotta ner mig i detaljer.
Svar på tråden Lämna eller inte??