Carlzzon85

Sun 26 Sep 2021 18:06

71 svar

Lämna eller inte??

Hej,

Förlåt för mkt text, men bakgrunden är viktig.

Jag och sambon har varit tillsammans 6 år och har en 4 åring tillsammans. Senaste 3 åren har vår relation varit fylld av problem och senaste 2 åren har varit mer dåligt än bra. Det är bråk och tjaffs om nästan allting och då menar jag inte små gnabb utan stora dramatiska bråk med skrikande och elakheter. Vi har båda skrikit och varit elaka och hon har även varit fysisk flera gånger. Hon har en tendens att tappa humöret när vi bråkar och det leder till både skrikande, hotande, saker som kastas, prylar tas sönder, knuffar, slag osv.

Vi har sagt att vi ska försöka skärpa oss flera gånger och försökt med parterapi. Oftast blir det bra någon vecka och sen blir det samma skit från oss båda. Vi har även kommit fram till att vi inte älskar varandra längre.

För ca 2 månader sedan sa vi att vi skulle separera, men att vi skulle bo tillsammans tills en av oss kan hitta annat boende. Först var tanken att hon skulle lösa boende, men då inget hände börjad jag gå på visningar för 3 veckor sen.

Då börjar hon plötsligt prata om att hon inte vill separera. Nu har det gått så långt att hon typ hela dagarna ber mig sluta leta bostad och stanna med henne. Hon säger att hon ska förändras, att vi kan gå på parterapi, att vi kan börja älska varandra igen osv. Hon säger att hon älskar mig (fast hon för 3 veckor sen skrek att hon hatar mig) . Hon säger att jag ger upp för lätt och slänger bort vår familj.

Allt detta är skitjobbigt så klart, men får mig också att tvivla. Jag börjar tänka att hon kanske har rätt, att vi kanske kan rädda detta kaos på något sätt.

Detta är dock inget nytt. Vi har flera gånger tidigare sagt att vi ska separera för att hon sedan ska ändra sig och säga allt detta. Men denna gång menar hon är "äkta" och att hon ska ta det seriöst.

Vad säger ni som varit med om samma eller känner nån som gått genom detta? Bör jag gå vidare med separationen eller stanna... igen...

Tacksam för hjälp i en svår sits.

Anonym (.)

Thu 30 Sep 2021 10:35

#51

Carlzzon85 skrev 2021-09-30 09:32:06 följande:

Återigen - det är inte bekvämlighet. Och det är ju inte kaos non stop så att barnen lever i ett helvete. Barnen mår bra, är glada, sociala, trygga och utåtriktade. De har massa vänner och skrattar mycket. De flesta bråk sker när barnet sover.

Med det sagt så har barnet sett och hört flera bråk absolut, men det är inte dagligen.

Jag har stannat hittills helt klart då jag vill att barnet ska få en bättre uppväxt än vad jag hade (villa, två föräldrar, hund, hela den grejen).

Men nu har jag kommit till en punkt där jag ska lämna och jag söker eget boende. Dock är jag kluven och har ångest över det. Innerst inne hoppas man ju på en förändring och förbättring då hon lovar det, men jag vågar inte lita på henne igen...

Tycker det verkar vara bekvämlighet. Slippa vara ensam, ha någon att fira jul med osv. Du skriver ju själv:

Jag vet att jag bör lämna men ändå är det så svårt och skrämmande. Dels för barnets skull, men också för min. Tänker t ex på tt man går miste om alla mysiga högtider som familj, resor osv. Har dessutom inte så mkt vänner så rädd för att bli ensam.

Känns som att det är lättare att stanna även om det är destruktivt och hoppas på att det blir bättre med tiden.

Jag tror inte att du kommer att lämna henne, då hade du gjort det för länge sedan.

AndreaBD

Thu 30 Sep 2021 11:39

#52

Carlzzon85 skrev 2021-09-30 09:26:36 följande:

Jag menade att man får hoppas att nån vill ha en sen :D

Okej, jag missförstod. Som sagt, min erfarenhet är att chanserna är helt okej för män runt 40.

Carlzzon85

Thu 30 Sep 2021 11:40

#53

Anonym (.) skrev 2021-09-30 10:35:43 följande:

Tycker det verkar vara bekvämlighet. Slippa vara ensam, ha någon att fira jul med osv. Du skriver ju själv:

Jag vet att jag bör lämna men ändå är det så svårt och skrämmande. Dels för barnets skull, men också för min. Tänker t ex på tt man går miste om alla mysiga högtider som familj, resor osv. Har dessutom inte så mkt vänner så rädd för att bli ensam.

Känns som att det är lättare att stanna även om det är destruktivt och hoppas på att det blir bättre med tiden.

Jag tror inte att du kommer att lämna henne, då hade du gjort det för länge sedan.

Ok

Carlzzon85

Sat 2 Oct 2021 10:43

#54

Har fixat lägenhet nu. Ska berätta för henne på måndag för att inte förstöra helgen.

Har världens ångest för hur vi ska säga till barnet. Hen är ganska känslig och lite introvert så jag är livrädd att detta ska krossa hen.

Känns som att det skullle vara enklare för alla att bara stanna. Sjukt kluven. Vet att vi bör göra dett, men har sån ångest.

Anonym (A)

Sun 3 Oct 2021 12:18

#55

Carlzzon85 skrev 2021-10-02 10:43:02 följande:

Har fixat lägenhet nu. Ska berätta för henne på måndag för att inte förstöra helgen.

Har världens ångest för hur vi ska säga till barnet. Hen är ganska känslig och lite introvert så jag är livrädd att detta ska krossa hen.

Känns som att det skullle vara enklare för alla att bara stanna. Sjukt kluven. Vet att vi bör göra dett, men har sån ångest.

Det kommer krossa ditt barn. Med all säkerhet. Det blir ett av de här livstrauman som man råkar ut för under sin livstid. MEN, med det sagt - ditt barn kommer att ta sig igenom detta. Allting från nu och framåt handlar om att du behöver vara stark. Trygg. Fast. Tydlig. Någon barnet kan lita på till 100% att du inte sviker eller överger. Låt barnet sörja. Visa ilska. Vanmakt. Alla känslor. Det kommer komma i vågor, för barn går ut och in i sorg. Låt det ligga nära. Hålla handen. Kanske går det tillbaka till att önska rutiner som om det är ett litet, litet barn, vilja ha gosedjur och amuletter. Tillåt allt detta. Låt det vara litet fram tills att det är redo att titta fram igen. Men stå fast vid ditt beslut.

Jag tror inte att vår uppgift som föräldrar är att till varje pris skydda våra barn från sorg och besvikelser, utan lära dem hur vi i sådant fall tacklar tuffa perioder när de kommer. För det kommer komma. Försök ha långa perspektiv - om ditt barn i vuxen ålder hamnar i en relation likt den du nu har med barnets mor, visst vill du då att barnet ska känna en trygghet i att det klarar av att möta de svårigheter som dyker upp? Vågar lämna.

AndreaBD

Sun 3 Oct 2021 16:07

#56

Carlzzon85 skrev 2021-10-02 10:43:02 följande:

Har fixat lägenhet nu. Ska berätta för henne på måndag för att inte förstöra helgen.

Har världens ångest för hur vi ska säga till barnet. Hen är ganska känslig och lite introvert så jag är livrädd att detta ska krossa hen.

Känns som att det skullle vara enklare för alla att bara stanna. Sjukt kluven. Vet att vi bör göra dett, men har sån ångest.

Det är bra! Det kommer att bli bättre och även barnet kommer att klara det. Det är bara att ordna allt så bra som möjligt för hen.

Carlzzon85

Mon 4 Oct 2021 10:32

#57

Anonym (A) skrev 2021-10-03 12:18:47 följande:

Det kommer krossa ditt barn. Med all säkerhet. Det blir ett av de här livstrauman som man råkar ut för under sin livstid. MEN, med det sagt - ditt barn kommer att ta sig igenom detta. Allting från nu och framåt handlar om att du behöver vara stark. Trygg. Fast. Tydlig. Någon barnet kan lita på till 100% att du inte sviker eller överger. Låt barnet sörja. Visa ilska. Vanmakt. Alla känslor. Det kommer komma i vågor, för barn går ut och in i sorg. Låt det ligga nära. Hålla handen. Kanske går det tillbaka till att önska rutiner som om det är ett litet, litet barn, vilja ha gosedjur och amuletter. Tillåt allt detta. Låt det vara litet fram tills att det är redo att titta fram igen. Men stå fast vid ditt beslut.

Jag tror inte att vår uppgift som föräldrar är att till varje pris skydda våra barn från sorg och besvikelser, utan lära dem hur vi i sådant fall tacklar tuffa perioder när de kommer. För det kommer komma. Försök ha långa perspektiv - om ditt barn i vuxen ålder hamnar i en relation likt den du nu har med barnets mor, visst vill du då att barnet ska känna en trygghet i att det klarar av att möta de svårigheter som dyker upp? Vågar lämna.

Tack för ett jättebra svar och tips. Du har helt rätt - jag hade inte velat att mitt barn var i en sådan relation.

Carlzzon85

Mon 4 Oct 2021 10:33

#58

AndreaBD skrev 2021-10-03 16:07:57 följande:

Det är bra! Det kommer att bli bättre och även barnet kommer att klara det. Det är bara att ordna allt så bra som möjligt för hen.

Yes, jag ska berätta för henne idag. Hoppas hon inte tar det för hårt.

Carlzzon85

Mon 4 Oct 2021 18:34

#59

Blev lite strul med banken så fick byta bank, men allt blir klart imorgon. Kommer berätta senare i veckan när allt är 100%.

Vet dock inte hur jag ska berätta det. Igår och idag va sjukt jobbiga då hon gråter mycket och verkligen ber mig om en sista chans. En del av mig vill ge henne det, men vet innerst inne att det antagligen inte skulle leda till nått. Plus nu finns ingen återvändo då jag köpt bostad.

Känns bara jobbigt. Och ännu jobbigare att veta att vi snart måste berätta för barnet. Får typ ångest av tanken.

Men jag ska försöka va stark och bara göra det här.

Carlzzon85

Thu 14 Oct 2021 09:54

#60

Ok, så jag får tillträda till ny lägenhet 1 november. Allt är klart. Tänkte berätta för exet idag. Vet inte hur hon kommer ta det. Antagligen en kombination av sorg och ilska.

Desto närmare jag kommer till att faktiskt flytta (och berätta för barnet) desto mer tvivlar jag och desto mer ångest får jag. Tankar jag har är:

"Vi har ju båda dröm om villa i småstad och fler barn - är det värt att ge upp det? Man kanske ska fortsätta försöka kämpa..."

"Jag är självisk - mitt barn kommer inte få växa upp i kärnfamilj och kommer dessutom aldrig få helsyskon och inte heller syskon nära i ålder"

"Gräset kanske inte är grönare på andra sidan"

"Ja det har gått 2 år av skit och helvete och inget har fungerat, men man kanske ska ge det 6-12 månader till..."

Det som gör det extra jobbigt är att vi har haft det lugnt i 3 veckor nu och det har varit bättre än på väldigt länge. Vi samarbetar och kommunicerar äntligen vilket vi inte gjort på 2-3 år. Det kanske bara är tillfälligt, men så klar börjar man tveka på sitt beslut att lämna. Man tänker hela tiden "tänk om det skulle kunna fortsätta bli bättre..:"

Hur fan hanterar man detta???

Lämna eller inte??

INNEHÅLL