Carlzzon85

Sun 26 Sep 2021 18:06

71 svar

Lämna eller inte??

Hej,

Förlåt för mkt text, men bakgrunden är viktig.

Jag och sambon har varit tillsammans 6 år och har en 4 åring tillsammans. Senaste 3 åren har vår relation varit fylld av problem och senaste 2 åren har varit mer dåligt än bra. Det är bråk och tjaffs om nästan allting och då menar jag inte små gnabb utan stora dramatiska bråk med skrikande och elakheter. Vi har båda skrikit och varit elaka och hon har även varit fysisk flera gånger. Hon har en tendens att tappa humöret när vi bråkar och det leder till både skrikande, hotande, saker som kastas, prylar tas sönder, knuffar, slag osv.

Vi har sagt att vi ska försöka skärpa oss flera gånger och försökt med parterapi. Oftast blir det bra någon vecka och sen blir det samma skit från oss båda. Vi har även kommit fram till att vi inte älskar varandra längre.

För ca 2 månader sedan sa vi att vi skulle separera, men att vi skulle bo tillsammans tills en av oss kan hitta annat boende. Först var tanken att hon skulle lösa boende, men då inget hände börjad jag gå på visningar för 3 veckor sen.

Då börjar hon plötsligt prata om att hon inte vill separera. Nu har det gått så långt att hon typ hela dagarna ber mig sluta leta bostad och stanna med henne. Hon säger att hon ska förändras, att vi kan gå på parterapi, att vi kan börja älska varandra igen osv. Hon säger att hon älskar mig (fast hon för 3 veckor sen skrek att hon hatar mig) . Hon säger att jag ger upp för lätt och slänger bort vår familj.

Allt detta är skitjobbigt så klart, men får mig också att tvivla. Jag börjar tänka att hon kanske har rätt, att vi kanske kan rädda detta kaos på något sätt.

Detta är dock inget nytt. Vi har flera gånger tidigare sagt att vi ska separera för att hon sedan ska ändra sig och säga allt detta. Men denna gång menar hon är "äkta" och att hon ska ta det seriöst.

Vad säger ni som varit med om samma eller känner nån som gått genom detta? Bör jag gå vidare med separationen eller stanna... igen...

Tacksam för hjälp i en svår sits.

Carlzzon85

Sun 26 Sep 2021 19:28

#11

Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-09-26 18:50:01 följande:

Varför går ni inte i terapi då? Det är väl det minsta man kan kräva om ni ska fortsätta vara ett par.

Det testade vi. 2 olika terapeuter dessutom, men uta framgång.

Carlzzon85

Sun 26 Sep 2021 19:30

#12

Anonym (Linn) skrev 2021-09-26 19:01:09 följande:

Så för 3 veckor sedan började hon prata om att ni ska fortsätta ihop, hon ska gå i terapi osv. Har hon ställt er i kö för familjerådgivning? Har hon sökt samtalsstöd för sig själv via vårdcentralen? Vad har ni konkret gjort för att det ska bli bättre? Det är ju annorlunda denna gången enligt henne?

Jag tycker att ni ska ställa er i kö för familjerådgivning. Inte för att ni ska vara tillsammans utan för att ni ska kunna separera på ett bra sätt och sedan kunna ha ett fungerande samarbete kring barnet.

Det är väldigt jobbigt för barn att se på när föräldrarna bråkar. Även om ni inte gapar på varandra så märker barnet att det är stelt mellan er, barnet ser era miner, att ni skyggar för varandra.

Hon har haft 2 samtal med en psykolog själv. Thats it. I övrigt är det väll mest att hon tjatar på mig att stanna så att vi kan gå i terapi och sånt.

Det är här jag är kluven. Jag vill få det funka för barnets skull men hade vi inte haft barn hade jag stuckit 2år sen typ.

Håller med dig i övrigt det du skriver.

Anonym (Kvinna 39)

Sun 26 Sep 2021 19:52

#13

Carlzzon85 skrev 2021-09-26 19:28:10 följande:

Det testade vi. 2 olika terapeuter dessutom, men uta framgång.

Får man fråga varför det inte fungerade, var någon av er motsträvig, fick ni inte rätt verktyg, kändes det som att terapeuten inte kunde nå er...?

Carlzzon85

Sun 26 Sep 2021 20:25

#14

Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-09-26 19:52:33 följande:

Får man fråga varför det inte fungerade, var någon av er motsträvig, fick ni inte rätt verktyg, kändes det som att terapeuten inte kunde nå er...?

Den första terapeuten kunde inte riktigt nå oss och gav inga verktyg som funkade. Sen ville vi nog inte att det skulle funka då ingen av oss ville höra våra brister. Den andra va ok, men sambon gillade inte henne/var mosträvig.

Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-09-26 19:52:33 följande:

Får man fråga varför det inte fungerade, var någon av er motsträvig, fick ni inte rätt verktyg, kändes det som att terapeuten inte kunde nå er...?

Först kunde inte nå oss då vi själva inte ville se våra brister. Den andra va ok men sambon va motsträvig.

Norrländskan123

Sun 26 Sep 2021 20:44

#15

Carlzzon85 skrev 2021-09-26 19:30:24 följande:

Hon har haft 2 samtal med en psykolog själv. Thats it. I övrigt är det väll mest att hon tjatar på mig att stanna så att vi kan gå i terapi och sånt.

Det är här jag är kluven. Jag vill få det funka för barnets skull men hade vi inte haft barn hade jag stuckit 2år sen typ.

Håller med dig i övrigt det du skriver.

Och där har du svaret! Lämna!

Barn ska inte vara enda anledningen att man fortfarande är ihop. Barnen förtjänar glada föräldrar. Barnen mår bättre av att ha separerade föräldrar som e glada än två olyckliga föräldrar som ständigt bråkar. Barnen påverkas negativt även om ni inte tror det. Har själv lämnat en kärlekslös relation fylld med respektlöshet och är lyckligare nu och kan ge mitt barn mer av mig själv varje dag.

Anonym (V)

Mon 27 Sep 2021 10:31

#16

Om det ska funka behöver man verkligen gå i grunden med problemen. Vad är det som orsakar bråken och vad ligger bakom det?

Älskar du din tjej? Hon verkar inte må bra i sig själv och behöver ta tag i det.

Anonym (P)

Mon 27 Sep 2021 10:58

#17

Ingen terapi i världen kommer att hjälpa om ni inte börjar förändra er själva och den attityd ni har gentemot varandra. Vill ni inte börja lyssna på den andre och börja jämka er efter det så är parterapi helt utsiktslöst.
Terapi ger er bara verktyg, arbetet ska ni sköta själva.

Är du beredd att jobba med dig själv?
Hårt och länge och vara beredd på att det är skittufft att erkänna att man varit en skithög?

Är hon detsamma?

Är ni beredda på detta hårda arbeta varje dag en lång tid framöver?

Sätt dig ner och prata med henne. Ställ dig dessa frågor. Ställ samma till henne.
Resonera. Lyssna. Tolka välvilligt. Försök förstå varandra.

Svarar ni ja på varenda fråga så kanske det kan vara värt det.
Svarar ni nej på en enda av frågorna så bör ni, för barnens skull, gå isär så fort som möjligt. Tycker jag.

För relationer handlar inte om vad hon gör mot dig. Det handlar om vad du gör mot henne. Det handlar om att det enda du kan förändra är dig själv. Ska relationen bli bättre måste du jobba med och förändra dig själv.
Och samma gäller så klart henne.

Carlzzon85

Mon 27 Sep 2021 13:09

#18

Anonym (V) skrev 2021-09-27 10:31:02 följande:

Om det ska funka behöver man verkligen gå i grunden med problemen. Vad är det som orsakar bråken och vad ligger bakom det?

Älskar du din tjej? Hon verkar inte må bra i sig själv och behöver ta tag i det.

Jag tror det handlar om flera saker. Dels är vi väldigt olika, dels kommunicerar vi helt olika, dels älskar vi inte varandra längre och dessutom har vi helt olika krav och förväntningar på en partner/relationen.

Jag känner inte att jag älskar henne. Faktum är att jag många gånger känt raka motsatsen faktiskt efter alla hemskheter. Jag har inte varit en ängel som sagt, men hon har helt klart varit den som sagt och gjort hemskare saker så som slagit mig osv. Det har jag svårt att glömma och förlåta.

Är trött på hela relationen och hade vi inte haft barn hade jag inte tvivlat på separation en sekund. Men nu har vi barn och man måste ju tänkte till en extra gång innan man agerar.

Vet inte hur smart det är att stanna för att hålla ihop familjen. Kanske kan man få det funka, men jag har svårt att tro att jag nånsin kommer älska henne igen. En del av mig tänker att jag kanske kan nöja mig med att vi inte bråkar och att jag inte måste älska henne så länge barnet får leva med oss båda...

En del av mig är också rädd att jag separerar för att jag har nån fantasi att singellivet blir bättre än att leva i en relation med henne, men jag kan ju ha fel. Kan ju bli ensamt också.

Carlzzon85

Mon 27 Sep 2021 13:11

#19

Anonym (P) skrev 2021-09-27 10:58:44 följande:

Ingen terapi i världen kommer att hjälpa om ni inte börjar förändra er själva och den attityd ni har gentemot varandra. Vill ni inte börja lyssna på den andre och börja jämka er efter det så är parterapi helt utsiktslöst.
Terapi ger er bara verktyg, arbetet ska ni sköta själva.

Är du beredd att jobba med dig själv?
Hårt och länge och vara beredd på att det är skittufft att erkänna att man varit en skithög?

Är hon detsamma?

Är ni beredda på detta hårda arbeta varje dag en lång tid framöver?

Sätt dig ner och prata med henne. Ställ dig dessa frågor. Ställ samma till henne.
Resonera. Lyssna. Tolka välvilligt. Försök förstå varandra.

Svarar ni ja på varenda fråga så kanske det kan vara värt det.
Svarar ni nej på en enda av frågorna så bör ni, för barnens skull, gå isär så fort som möjligt. Tycker jag.

För relationer handlar inte om vad hon gör mot dig. Det handlar om vad du gör mot henne. Det handlar om att det enda du kan förändra är dig själv. Ska relationen bli bättre måste du jobba med och förändra dig själv.
Och samma gäller så klart henne.

Du har het rätt i det du skriver. Hon säger att hon är redo och villig att satsa. Jag känner nog inte riktigt det samma helt ärligt.

Vi har liksom sagt detta förut. 2019 sa vi att vi skulle jobba på det och jag började gå i terapi, men hon sket i det. Hon tyckte inte hon behövde det. Det sket sig såklart.

2020 sa vi samma sak. Inget hände. Det sket sig.

2021 sa vi att vi skulle ge det våren ut. Det sket sig. Då sa vi att vi ger det semestern ut. Det sket sig också. Sen var vi överens om att separera, men nu senaste 2 veckorna har hon ändrat sig helt och gråter hela dagarna då hon inte vill förlora/förstöra vår familj.

Det är ganska frustrerande att nu få höra hur viktig man är för henne och hur mycket hon älskar mig när hon i 2 års tid behandlat mig som skit, sagt elaka saker, slagit mig osv...

AndreaBD

Mon 27 Sep 2021 13:15

#20

Du bör lämna henne. Eftersom du känner att kärleken är helt borta och att det som har hänt alltid kommer att stå mellan er. Ni har ju varit i terapi två gånger. Och att hon inte gillade andra terapeuten - det låter lite som om hon inte gillade att den personen faktiskt visade upp problemområden. Kanske ville din fru inte göra något åt dessa. Och då är det inte mycket chans att hon skulle ändra på sig nu heller.

Lämna eller inte??

INNEHÅLL