Affärer?

"Nu blev du filosofisk eller på ett annat sätt komplicerad på ett sätt som ligger ovanför min fattningsförmåga, särskilt eftersom du verkar blanda in religion i det som är främmande för mig".

Varför har religionen ingen signifikans för dig i det här sammanhanget??
Hänger det samman med att du saknar en grundad trosuppfattning? Eller fattas dig kunskap om Bibelns budord?

Vänder vi oss till det naturvetenskapliga synsättet visar en studie i Nature Neuroscience på att personer som varit otrogna är benägna att göra om det. Orsaken är att deras hjärnor blivit immuna mot skuldkänslor. 

- Ja, jag är medveten om statistiken. Den visar cirka 10 procent av befolkningen varit otrogna mot sin partner. En fristående undersökning visar på en mycket lägre procentsats av trolösa svenskar, nämligen en modest andel på 3 procent.
Avhängigt var gränsen för trolöshet dras eller hur den definieras ökar andelen. Om man räknar in porrsurfande, nätflirtande, webcam-sex och stämma träff med någon från nätet (en fullbordad affär) landar andelen otrogna på cirka en tredjedel av befolkningen. Värt att notera är att kvinnor i allmänhet drar en snävare gräns för sig, än vad män gör vad gäller samma fenomen.

Vad grundar du din åsikt på att "otrohet inte är särskilt ovanligt" när det stora flertalet människor är trogna (nio av tio)? I vilka kretsar verkar och umgås du i? I en subkultur??

- Uppskattar att ungefär drygt hälften av alla otrohetsaffärer upptäcks, men behöver återkomma med uppdaterad statistik.

- Nej, kvinna-man relationer fortsätter inte precis som tidigare oavsett om en affär upptäcks eller inte. Ett fundament förblir skadat. En psykologisk chock uppstår för den svikna partnern om sanningen kommer fram. En lång radda relationsförsämringar inom äktenskapet/samboskapet/särboskapet uppstår även om affären bedrivs i det fördolda, med en mindre påtaglig effekt vid distansförhållanden eller särboskap (pga en lägre exponering av den otrogne partnern). Om du önskar drar jag gärna dem med dig!

 

  

"Nu blev du filosofisk eller på ett annat sätt komplicerad på ett sätt som ligger ovanför min fattningsförmåga, särskilt eftersom du verkar blanda in religion i det som är främmande för mig".

Varför har religionen ingen signifikans för dig i det här sammanhanget??
Hänger det samman med att du saknar en grundad trosuppfattning? Eller fattas dig kunskap om Bibelns budord?

Vänder vi oss till det naturvetenskapliga synsättet visar en studie i Nature Neuroscience på att personer som varit otrogna är benägna att göra om det. Orsaken är att deras hjärnor blivit immuna mot skuldkänslor. 

- Ja, jag är medveten om statistiken. Den visar cirka 10 procent av befolkningen varit otrogna mot sin partner. En fristående undersökning visar på en mycket lägre procentsats av trolösa svenskar, nämligen en modest andel på 3 procent.
Avhängigt var gränsen för trolöshet dras eller hur den definieras ökar andelen. Om man räknar in porrsurfande, nätflirtande, webcam-sex och stämma träff med någon från nätet (en fullbordad affär) landar andelen otrogna på cirka en tredjedel av befolkningen. Värt att notera är att kvinnor i allmänhet drar en snävare gräns för sig, än vad män gör vad gäller samma fenomen.

Vad grundar du din åsikt på att "otrohet inte är särskilt ovanligt" när det stora flertalet människor är trogna (nio av tio)? I vilka kretsar verkar och umgås du i? I en subkultur??

- Uppskattar att ungefär drygt hälften av alla otrohetsaffärer upptäcks, men behöver återkomma med uppdaterad statistik.

- Nej, kvinna-man relationer fortsätter inte precis som tidigare oavsett om en affär upptäcks eller inte. Ett fundament förblir skadat. En psykologisk chock uppstår för den svikna partnern om sanningen kommer fram. En lång radda relationsförsämringar inom äktenskapet/samboskapet/särboskapet uppstår även om affären bedrivs i det fördolda, med en mindre påtaglig effekt vid distansförhållanden eller särboskap (pga en lägre exponering av den otrogne partnern). Om du önskar drar jag gärna dem med dig!

 

  

Religion har ingen betydande signifikans för mig personligen, vare sig i detta eller i andra sammanhang. I sammanhang där religion har någon större betydelse så anser jag att det till allra största del är negativa betydelse, men då hamnar vi t ex i diskussioner om terrorism, krig etc.
Jag känner till bibelns budord men i det närmaste saknar de betydelse för mig. Mina rättesnören i livet stämmer nog i stort överens med det mesta i bibelns budord men bibelns budord är inte grund för mina rättesnören utan de handlar nog mera om mänskliga normala allmängiltiga saker som empati, kärlek, sunt förnuft och medmänsklighet mera än att det skulle grunda sig i kristendom eller dess budord.
Din hänvisning till naturvetenskap och den studien ger jag inte mycket för. Studien har missat en mycket grundläggande del. Människor som generellt är trogna en partner har vissa personliga egenskaper. Personer som har flera partners har andra personliga egenskaper. De personliga egenskaperna har med all sannolikhet en mycket större betydelse än det som du påstår eller man kan i vart fall inte påvisa något resultat av en studie om man har valt att strunta i sådana viktiga parametrar.

Jag grundar mig på en samlad bild av all kunskap jag har samlat på mig under många års studier och intresse för dessa frågor och jag har sett många exempel på helt annan statistik än du. Ta av dig skygglapparna och googla bara i en kvart så ska du själv finna massor av sådana exempel.
Att ha den svenska "befolkningen" som grund när man mäter är självfallet riktigt korkat. T ex barn kan ju inte vara otrogna mot sin partner, eller hur? Dessutom utgör ju Sverige och svenskarna en så liten del av befolkningen att vi är i det närmaste ointressanta eftersom vi knappast ens är mätbara i sådana här sammanhang.
Själv har jag erfarenhet av att ha arbetat och levt i flera andra länder och världsdelar. Ett nära och mycket enkelt exempel är Frankrike, på många sätt nära jämförbart med Sverige, där människor i största allmänhet har en helt annan syn och inställning till det vi diskuterar i tråden. Jag vet, för jag lever f n en del av mitt liv i Frankrike. Jag kan garantera dig att statistiken i Frankrike, i Europa och i världen är helt annan än den du försöker inbilla dig och andra!
Jag har fog för mitt påstående att otrohet inte är särskilt ovanligt. Otrohet är väldigt mycket vanligare än ditt märkliga exempel som skulle försöka påvisa endast 10%. Kan det kanske mest vara så att sanningen känns alltför obekväm för dig personligen?

Jag har som sagt studerat ämnet i många år. Ingen gång har jag kunnat finna statistik på hur många otroheter som förblir okända. Det är ju rätt så självklart när man beaktar att det är omöjligt få fram statistik på något som aldrig har blivit känt. Men kom du gärna tillbaka med sådan statistik om du kan finna den...

Ditt sista stycke förstår jag är präglat av dina egna känslor och åsikter.
Men tyvärr så har du fel.
Ja, det kan självfallet finnas många exempel på att det blir konsekvenser så som du beskriver. Men nej, det är också lika självklart att det finns många exempel på motsatsen.
Det är hur givet som allra helst att väldigt många relationer fortsätter precis som tidigare. Det finns inget som tyder på att något fundament nödvändigtvis måste bli skadat. För vissa kan det nog bli en chock, men då bara OM det blir känt. När det förblir okänt uppstår självfallet ingen chock, eller hur?
I de allra flesta fall som förblir okända uppstår självfallet inga relationsförsämringar.
Försämringar i relationer är vanliga, men det finns tusen andra orsaker än att det skulle bero just bara på otrohet. Snarare visar erfarenheter och undersökningar att försämringar i relationen sker först och otrohet är en senare följd. Rätt så självklart, eller hur?
Det finns också visat i undersökningar att otrohet faktiskt kan leda till förbättringar i relationen, t ex inspiration och ökad sexlust, så som jag tidigare nämnde.

Jag förstår att du tillhör dem som skulle vilja veta och du tillhör dem som förknippar otrohet med mycket dramatiska känslor för dig personligen.
Jag säger inte att du har fel utan jag är mera intresserad av varför du tycker så och framförallt varför du så tydligt anser dig ha rätt medan du anser att jag och andra har fel och att jag borde ändra mig?

Du måste försöka förstå att jag inte delar din uppfattning.
Jag skulle absolut INTE vilja veta om min fru var otrogen.
Jag förknippar inte otrohet med sådana dramatiska känslor för mig personligen. Om allt fortsätter som tidigare, om jag ingenting vet, om vår kärlek och vårt liv är helt opåverkade så anser jag det vara rätt så odramatiskt. Sannolikt skulle det kunna innebära fördelar för mig och vår relation, om hon får inspiration och ökad sexlust.
Hur kan du vara så säker på att jag har fel i min uppfattning?
Varför känner du dig tvingad att sträva efter att få mig att ändra min uppfattning?

Så sjukt trött på dessa satans hobbymoralister som i VARENDA tråd om otrohet går in och bränner ut allas intresse genom en total vägran att ens läsa vad som FAKTISKT står.

Satan vad ni är orsaken till att jag aldrig orkar skriva något. Satan.

Ja du frallan, förstår att det skulle vara mycket trevligare att kunna svina helt fritt utan att någonsin ifrågasättas eller kritiseras för det eller bemötas av applåder och ryggklappar. Men världen funkar inte riktigt så ser du. Beter man sig som en röv så kommer man bli kritiserad vare sig man vill det eller inte och enda sättet att slippa det är att helt enkelt avstå från att bete sig så.

Eller att stolt berätta om det i ett anonymt forum och förvänta sig att inte få kritik.

Helt riktigt "FYI", tycker precis som du,,, Huvudet på spiken!! Maken till skribents slingrande samt till undvikande av kärnämnen är sällsynt. Okej. Hen påstår oskyldigt frågan belyses mer noggrant om vi stimuleras av killens (gissar på man) ordsvada, men jag anser nog vi ofrivilligt hamnar i filosofiska rummet "by misstake"  när hen tar till orda. framförallt i egna frekvent skapade otrohetstrådar - men också i andras. Tala om "mixade budskap" där jag tittat in i so far,,, Är det någon som är hätsk blir det nog hen själv. Som vare sig tål att bli oemotsagd eller ta in skilda opinions. Killen formligen "dunkar in sin åsikt" i sina medmänniskor. Hua,,, Anonym ("Endast en lycka är rätt") blir snabbt "hal som en ål" anser jag. Ja, det är oerhört svårt att resonera med någon som har en egen agenda inombords, men som påpassligt uttrycker vad som anses "politiskt korrekt" när/om kritik haglar. Man ställer sig frågan "vad tycker karln egentligen?"...

Grabben kunde med lätthet ändra signatur till ("Endast en opinion är rätt") när föga respekt visas inför "offer" för trolöshet. En mycket traumatisk upplevelse om någon frågar mig. Tiden inför "upptäckten" är även traumatiserande - om man är någorlunda närvarande i relationen vill säga (alla är det tyvärr inte och noterar nada "förändring"), är intuitiv och med känselspröten utfällda. 

Mycket flum hit och dit... men hur du än vrider och vänder på det så kommer du inte ifrån att undanhålla sanningen för din partner ÄR manipulation och att manipulera andra människor är faktiskt jävligt omoraliskt, sen kan man diskutera i evigheter kring varför och hur... det gör inte liksom inte det ok.

Och nej väldigt få människor gillar att bli manipulerade. Och nej din sk "sanning" rättfärdigar inte det. För även om personen inte vet att den blir manipulerad så betyder inte det att är ok. Och JA det är faktiskt jävligt sjukt att påstå att det är ok att svika, förnedra och manipulera andra bara de inte får reda på det. Sån mentalitet ser man oftast hos människor med narcissistiska drag eller empatistörningar.

Jag förstår att du tillhör dem som skulle vilja veta och du tillhör dem som förknippar otrohet med mycket dramatiska känslor för dig personligen.
Jag säger inte att du har fel,
utan jag är mera intresserad av varför du tycker så och framförallt varför du så tydligt anser dig ha rätt medan du anser att jag och andra har fel och att jag borde ändra mig?

Du måste försöka förstå att jag inte delar din uppfattning.
Jag skulle absolut INTE vilja veta om min fru var otrogen.
Jag förknippar inte otrohet med sådana dramatiska känslor för mig personligen.

Om allt fortsätter som tidigare, om jag ingenting vet, om vår kärlek och vårt liv är helt opåverkade så anser jag det vara rätt så odramatiskt.
Sannolikt skulle det kunna innebära fördelar för mig och vår relation, om hon får inspiration och ökad sexlust.

Hur kan du vara så säker på att jag har fel i min uppfattning?
Varför känner du dig tvingad att sträva efter att få mig att ändra min uppfattning?

Och jag förstår att du gärna vill ge sken av att jättemånga gillar att bli manipulerade att stanna kvar i ett falsk förhållande med en falsk partner för att det är skönast att tänka så när man har taskig moral... för tänker man så så kan man ju inbilla sig själv att man bara gör sin partner en tjänst genom att undanhålla allt, man är ju bara snäll... och kan man inbilla sig själv att det är ok eller till och med snällt att gå bakom ryggen på andra bara de inte får veta något så kan man ju lätt rättfärdiga i stort sett vad som helst för sig själv. Problemet med självlögner är att de bara funkar på en själv.

Du pratar om att "allt fortsätter som tidigare" men så kan det ju aldrig bli, tidigare fanns ju inte ett stor fett svek i botten och personen levde i ett förhållande som personen själv valt på faktiska grunder. Efter otroheten lever ju personen inte längre i ett förhållande som hen själv valt utan är kvar bara för att den andra manipulerat personen att vara kvar genom att undanhålla sanningen... så nej allt är absolut inte som tidigare. Att manipulera någon till ett förhållande med hjälp av lögner är inte samma sak som att låta personen välja själv med alla fakta i handen.

Jag har läst tillräckligt många av dina inlägg genom åren för att vara väldigt säker på att du har väldigt sjuka värderingar ja. Det kan nog vem som helst som läst dina alster genom åren voucha för "man med egen erfarenhet"

De allra flesta är emot affärer tills de har en själv. Så brukar poletten falla ner.

Japp och det finns ett namn för det.... det kallas för kognitiv dissonans.

Det fungerar lite såhär....

När man gör något riktigt jävla vidrig som går mot ens egna värderingar så skapar det en konflikt mellan den man ville vara och den man är. För bevisligen är man ju inte så som man velat vara för den personen skulle ju aldrig göra så.

Denna konflikt skapar skuldkänslor och ångest...för man vill ju inte kräkas i munnen varje gång man ser sig själv i spegeln, man vill ju inte se sig själv som en svag skithög som inte kunde leva upp till sina värderingar, man vill ju kunna vara stolt och nöjd över den man är...

Starka människor konfronterar sig själva och gör upp med sig själva, jobbar med sig själva tills de blir den de velat vara. Men svaga människor som inte tillräckligt starka för att göra upp med sig själv och jobba med sig själv så man blir den man velat vara gör istället om sina värderingar för om ens nya värderingar säger att det är ok att vara en svag skithög så blir det ju ingen konflikt mellan den man ville vara och den man är och tadaaaa så försvinner skuldkänslorna och ångesten.

Fundering...Då är ju inte kognitiv dissonans egentligen ett negativt begrepp.
Har man gjort något jävligt dumt, och därigenom inte ens kan se sig själv i spegeln utan att spy, och då är det ju ett sundhetstecken? Att man känner ångest för vad man ställt till med.
Då är det ju mycket värre med t.ex. Anonym(Mycket vanligt?) i tråden
"Nån fler än jag som är otroligt tänd på en annan person än min partner"
som i.o.f.s mycket väl kunde vara "Endast en lycka är rätt" som hittar älskare och tycker det är helt rätt att gå bakom ryggen på sin man.
Hon har tagit beslutet att det är helt rätt att ta beslut för sin man.

De allra flesta är emot affärer tills de har en själv. Så brukar poletten falla ner.