Upptäckt online otrohet. Vill lämna

Kan förstå att det är komplicerad situation. Men det beror på om det var en engångshändelse eller att han återkommande har trillat dit.

Att bara flytta tillbaka som ensamstående och ha hela ansvaret själv med ett heltidsjobb är ju inte heller enkelt, sen ny skola, miljö, bostad och för långt avstånd och längtan efter pappa.

Där ni bor verkat ju idylliskt. Men du får avväga fördelar nackdelar , och om du ska gå vidare så måste din man helt ändra sig och du ha förlåtit.

Jag är väldigt glad att jag aldrig varit otrogen eller ens testat att ragga som gift. Jag känner mej också 99% säker på att min fru (blivande exfru) inte har varit otrogen.

Tyvärr har jag inga konkreta råd till TS pga att din situation är så radikalt annorlunda än min. Hoppas att det blir något bra av detta i slutändan och att processen dit inte knäcker dej/er.

*Barnen älskar sin pappa.

* Jag har ångest och tänker konstant på att jag förstör mina barns liv och kommer orsaka psykisk ohälsa för dem.

Skulle jag skriva..

Tack för svar

Jag tänker att det är bara du som känner till er situation. Tro mig, det är inte bara att lämna och börja om på nytt. Gräset är inte alltid grönare på å andra sidan. Om det är återkommande svek så är det en sak , men har han nu gjort ett snesteg och nu tagit bort alla appar osv och förbättrat sig så kan du ge det en chans till. Och ni har ju ändå byggt upp något tillsammans med barn osv. Här på familjeliv är vissa snabba med att säga skilj dig för ett litet snesteg, medan de i nästa sekund tycker att det är helt ok med swingerpartyn och trekanter osv

Jag tänker att det är bara du som känner till er situation. Tro mig, det är inte bara att lämna och börja om på nytt. Gräset är inte alltid grönare på å andra sidan. Om det är återkommande svek så är det en sak , men har han nu gjort ett snesteg och nu tagit bort alla appar osv och förbättrat sig så kan du ge det en chans till. Och ni har ju ändå byggt upp något tillsammans med barn osv. Här på familjeliv är vissa snabba med att säga skilj dig för ett litet snesteg, medan de i nästa sekund tycker att det är helt ok med swingerpartyn och trekanter osv

Efter många bråk och diskussioner brast min man i gråt. Han vill lovar att det aldrig ska hända igen. Jag har bestämt att stanna i relationen tills minsta är 18 år. Sen har jag inget att stanna kvar för.

Vi bor i en by där inget kul händer och inget kul finns att göra. Är ständigt instängd i hemmet pga hushållsjobb, sköta barn, sjukdomar som kommer och går samt att jag inte litar på någon i närheten. Har en svägerska som bor granne med oss som skvallrar om mig för svärisarna. Svärisarna är golddiggers som är schyssta så länge som de får något att tugga på aka saker och pengar.

Jag har alltid pluggat eller jobbat heltid i Sv, tränat och gått och fixat mina egna ärenden i frihet. Här kan det gå dagar innan jag stiger utanför huset. Har gnällt och klagat LÄNGE på att jag vill UT för min man. Han säger att vi var o handlade och det räknas som "rolig" "utgång".

Känner att jag slösat mitt liv på att vara people pleaser och medioker. Har lust att förstöra våra liv och sluta vara mesig. Ibland undrar jag om det är en 30-års kris?

Hursomhelst I'm out of here så fort minstingen är 18. När jag får jobb tänkte jag jobba dubbelt för att ta igen tiden jag varit instängd hemma.

Maken får smaka på grytan han lagat.

Nu kommer folk tycka att jag tappat det. Men minstingen är 2 år. Jag sk försöka vara positiv och ha tålamod i 16 år till. Hurra för mitt liv!

Jag hoppas livet fortskrider när jag börjar jobba igen. Planerar att resa varje år, köpa allt jag vill och göra vad jag vill tills jag är självständig igen.

Det blev en annan dimension när du beskrev din tillvaro. Tycker det är ett enormt svek av din man som dels flörtat/på väg mot otrohet, samtidigt som han inte ser något problem med att du är så fjättrad i hemmet. 

Jag beundrar din självbehärskning att besluta att stanna för att inte slita isär det ni har tillsammans och förstår fullständigt att du känner att när barnen vuxit upp är det slut. 

Du behöver absolut inte vänta tills minsta är 18. Känn efter hur vardagen fungerar när de är i mellanstadieålder.