Föda stort barn

Be din barnmorska skicka remiss till specialistmödravård för förlossninhsplanering.

I ditt läge bör de erbjuda tillväxtultraljud och tidig igångsättning utifrån barnets storlek, alternativt kejsarsnitt.

Jag är absolut livrädd för igångsättning. Jag ska inte till min bm förrän om 3 veckor. Då är jag i v23, hinner jag få dem hjälp jag behöver under den tiden eller är det jätte långa väntetider? Borde jag ta kontakt med min bm nu innan el hinner allt redas ut på den tiden sen som är kvar? Jag är så jävla orolig nu. :(:(

Det är omöjligt att säga hur lång tid det kan ta. Dels beror det på vilken region det gäller, sen hur mkt dom har att göra, vem du ska träffa osv. Vill du ha snitt så är det typ i din vecka dom börjar skicka remiss, oftast. Men kan förstås ske tidigare och senare också. Så ring imorgon och fråga, enklast är väl att be om en tidigare tid med din bm.

Beroende på var du bor så skickas ändå inte remissen förrän vecka 24.

Förstår absolut din rädsla för igångsättning (för mig personligen hade det inte varit ett alternativ).

Jag tycker ändå du kan ringa bm gällande din oro och remiss. Beroende på var du bor så kanske den som sagt kan skickas redan nu. Skadar inte att kolla upp det

Rätta mig om jag har fel men kan man inte mäta bäckenet för att se hur pass brett eller stort det är, om det skulle gå att föda ett större barn?

Det finns ju långa kvinnor som inte kan föda stora barn och små nätta korta kvinnor som kan föda utan problem, men jag tänker att det kan ju vara skönt att veta, sen kan du ju alltid boka ett aurora samtal och diskutera alternativa förlossningssätt

Kan man vägra igångsättning? Det känns som jag sitter i en illa situation hur jag än gör nu. Blir barnet lika stort å jag måste föda "vanligt" så är det en stor och oroande risk både för mig och bebisen, igångsättning har jag varit starkt emot och riktigt rädd för att råka ut för, då jag läst vilka problem de flesta har, utdragna förlossningar, skador osv. Från att gå till och vara glad över bebisen blev jag förtvivlad på bara några timmar. Jag visste att förra bebisen var stor och nu fick vi reda på att det var en pojk och då gick jag ut och läste om risker och vikt nu å då förändrades allt till totalt katastrof.

Du kan vägra igångsättning. Men det betyder inte automatiskt att det blir ett snitt istället. Det kanske blir att man väntar in spontan start istället då.

Om du söker på ditt sjukhus så kan det vara så att det finns riktlinjer för födsel av stora barn

Eftersom jag läst att barnet går före modern så trodde jag automatiskt att man kunde bli tvingad till det. Jag låter det i så fall hellre sätta igång självmant när bebisen vill ut. Jag får ringa min bm imorgon och boka tid. Ditt meddelande gjorde mig ändå lugnare. Snitt el föda när bebisen vill ut är min enda alternativ som känns okej. Men jag hade ju kännt enormt mycket mindre oro om jag visste att bebisen inte blir för stor.

Tack för alla svar <3

Jag har en bekant som är liten- runt 155 lång och smal. Hon har fött tre stora barn utan problem. De har vägt runt 4800 allihopa.

Det är ju inte säkert heller att det här barnet blir lika stort eller större än ditt förra barn. Du hinner göra flera TUL ifall det behövs.

Mitt andra barn vägde samma som ditt och jag födde nyligen tredje barnet. Jag var också orolig för att få ett stort barn och påtalade det tidigt. Jag fick en läkartid och vi pratade om riskerna med att föda stort vs igångsättning. Vi bestämde att jag skulle få hinnsvepningar från v 38 och sedan igångsättning v 40+0, då jag gick över med de båda andra.

Mot slutet av graviditeten ökade mitt Sf-mått ochmin BM rådgjorde med läkaren som föreslog tidigare igångsättning. V 38+0 fick jag träffa en läkare på förlossningen. Han rekommenderade igångsättning v 39+0 och så fick det bli.

Igångsättning gick bra även om jag hade önskat en naturlig förlossning. En igångsättning behöver inte betyda komplikationer. Barnet vägde 4400 och räknades som tung för tiden

Kejsarsnitt hade jag aldrig valt

Du har ju redan fött barn, så det har du ju hjälp av om det är ett till stort barn. Känns som det är rätt få barn som är så mycket större än så.

Min första var lika stor och jag gick över tiden och fick igångsättning, gick hemma två dar med olika metoder tills det till slut kom igång värkar, de blev regelbundna direkt och efter 8 timmar var han ute, min förlossning var nog rätt lik en naturlig förutom att jag inte hade en enda värk förrän de blev regelbundna och att jag inte fick uppleva den spontana starten och att gå hemma själv innan man åker in, men det jag vill få fram är att igångsättning behöver absolut inte vara negativt. :)

Mitt första barn vägde också 4600 och efter 2 dygn med värkar på förlossningen blev det ett akutsnitt eftersom barnet inte kom ut (jag tror delvis pga svaga värkar). Allt gick väldigt bra.

Dock så frågade jag lite om det här och om det var risk för samma sak igen eftersom vi ville ha fler barn. Gjorde bland annat (innan jag blev gravid igen) en röntgen av bäckenet, men det var normalt.

Nu är jag gravid igen (v21) och har från början pratat om det här med min BM. Dels så är det standard (iaf här) att kvinnor som fött barn över 4500 får göra en glykosbelastning under nästa graviditet, jag har mitt bokat v25, bokades denna veckan. BM skickade även in en remiss (jag gissar till specialistmödravården) för att få prata med en läkare om detta. Som jag har fattat det så är igångsättning inte ett alternativ för mig eftersom jag är snittat sen tidigare, och det finns då en risk att livmodern spricker i ärret, tror jag. Jag gissar att jag kommer få gå på tillväxtultraljud i slutet av graviditeten, men det här är sånt jag räknar med att få reda ut med läkaren på sjukhuset sen.

Tvärt om mot dig känner jag mig inte alls orolig. Första förlossningen med stort barn gick ju jättebra, även om ett snitt inte var vad jag ville, och jag räknar med att kunna göra upp en bra plan och reda ut alternativen med en insatt läkare.

När jag efter förlossningen av första barnet frågade om detta, sa dom att det inte alls behöver bli samma sak med nästa barn, efter som första barnet "röjt väg" och förberett lite inför nästa förlossning.

Min syster fick knappt ut sin första unge, det visade sig sen att hon hade trångt bäcken, så med nästa unge höll dom koll på storlek och satte igång henne innan unge nr 2 hann bli större än unge nr 1. Vet ej vad dom vägde.

Min man va stor när han föddes, och har även ett barn sen tidigare som också var stor. Vet ej hur mycket det påverkar.

Om du är rädd för stor bebis, se till att hålla nere på sockret under graviditeten, socker och insulin triggar tillväxten av barnet. Ann Fernholm är insatt i det här och har bland annat pratat om det i poddar, minns inte i vilken hon pratat om just detta, men hon har skrivit många intressanta böcker på temat mat.

Förstår dina tankar och din oro. Jag har inte fött så stora barn men har erfarenhet av en igångsättning som faktiskt är den bästa förlossningen av mina tre. Upplever att man som omföderska många gånger får en bättre igångsättning än många får som förstföderska. Såklart individuellt. Mitt andra barn blev jag igångsatt med på grund av överburenhet. Han vägde 4075 gram och förlossningen tog totalt 1 h och 40 min.

Hej TS!

Jag är heller ingen stor kvinna, men har fött två barn med makrosomi. Första föddes i vecka 40+6 och vägde 4,7 kg. Lång förlossning som slutade med sugklocka, men jag klarade mig undan bristningar helt och det gick bra för sonen också i slutändan.

Jag var också rädd att barn nr 2 skulle bli stor. Fick göra två tillväxtultraljud. Första i vecka 32, hon beräknades då vara ca 17 % större än snittet. Andra i vecka 36, då låg hon på ca +28 % större än snittet. De sa att de skulle sätta igång mig i vecka 39+. Det var jag dock inte alls orolig för, utan hellre det än naturlig start med ett jättestort barn. Hon kom i slutändan i 37+0 av spontanstart och vögde 3,6 kg. Det var förstås stort för tiden, men helt rimlig storlek att föda när hon ändå kom 3 veckor tidigt.

Tredje barnet däremot. Han visade i vecka 34 att han var +50 % större än snittet. Så de ville sätta igång mig i 37+6. Han föddes, i 37+6, efter igångsättning, på 4,8 kg! Jättestor pojke. För MIG var det den bästa förlossningen av alla. Vattnet togs och några timmar senare krystades han ut. Inga bristningar. Däremot var det inte bra för sonen att han var så pass stor med så pass breda axlar och stort huvud. Han fastnade med axeln och drog på sig den värsta sortens plexusskada. Han är opererad, men vi vet ännu inte långtidsprognosen. Med facit i hand borde de antingen chansat och satt igång mig i 37+0, eller snittat ut honom.

...så med 4an ville de inte riskera något. Det bestämdes att OM barnet beräknades väga ens 4 kg i 37+0 så skulle jag snittas. Under 4 kg så kunde jag bli igångsatt prick på 37+0. Här valde man 4 kg (trots att gränsen för makrosomi går vid 4,5 kg) just för att mina barn tillverkas med proportionerna stort huvud+breda axlar. Hade de istället varit rundare om mage, rumpa, lår, då hade vikten inte varit lika avgörande.

Hur som helst visade ultraljudet i vecka 32 en bebis på -11 %! Jag var jätteförvånad. Ännu mer förvånad när det drog igång prematurt i 33+2... Så hon var istället en riktigt liten en.

Däremot skulle jag INTE vara rädd för igångsättning! Oftast är de långdragna igångsättningarna på förstföderskor. Har man fött vaginalt förr så brukar det i princip gå att ta hinnorna om det går att få in i alla fall 1-1,5 fingrar. Sedan är det igång.

Hej

Nu är det ju några månader sedan du skrev. Hur har det gått?

Var har du läst om att det finns ökade risker med att föda större barn? Jag tänker att det kan finnas en hel del mytbildning kring det också.

Jag hittar den här artikeln:

pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22229662/

Det finns ju ökade risker för stress och och för "instrumentellt ingripande" med stort huvudomfång på bebisen. Å andra sidan föder vi kanske fram extra starka ungar :) Nu har jag inte läst hela artikeln, men jag ser inget om allvarligare faror för barnet eller mamman och kanske är våra barn bättre rustade för världen?

Bm mäter magen och om du ligger lite över kurvan så brukar man väl få göra tillväxtultraljud? Men som föregående skrev, be din bm skicka remiss till spec mödravården pga tidigare barns storlek för tillväxtultraljud där man kan få en ungefärlig viktuppskattning på barnet.

Om barnet är större och uppskattas väga över 4 kg så brukar de väl vilja sätta igång förlossningen tidigare typ v 40? Men jag hade insisterat på planerat kejsarsnitt och stått på mig och inte tagit några risker. Problemet med stora barn är ju att barnet fastnar med axeln och kan få hjärnskador.

Det verkar bedömas olika på olika ställen, finns gamla trådar om det på FL om man googlar stort barn+ igångsättning.

Ingen sa ett ord om igångsättning när min son blev beräknad till 4.4 kg (men det var nu över tio år sen) och det vägde han också, jag födde på BF+13. Problemet med igångsättning är enligt gamla trådar att det "ofta blir långdraget och komplicerat", i ett fall slutade det med katastrofsnitt.

Min förlossning var väldigt behaglig för en förstföderska. In på morronen och klar kl 19 på kvällen, inga konstigheter och epiduralen satt som en smäck.

Okej, så kanske det är. Hemskt isåfall, för det finns risker för komplikationer vid förlossningen med stora barn. Mitt barn uppskattades vara 29% större och läkaren på spec mödravården sa att det skulle bli igångsättning v 40. Nu tycker ju jag att man ska bli erbjuden planerat snitt om barnet är stort, för som du skriver finns det risker med att bli igångsatt.