• Wed 27 Oct 2021 19:08
    3016 visningar
    5 svar
    5
    3016

    Vilken stödhjälp får eft barn med ADHD som går i traditionell grundskola?

    Jag är nyfiken på vilket stöd erat barn får , helst ni med barn i åk 4-9

    Vilken extra hjälp insatser har era barn ?

  • Svar på tråden Vilken stödhjälp får eft barn med ADHD som går i traditionell grundskola?
  • Wed 10 Nov 2021 21:02
    #1
    +1

    Hej.

    Från skolan egentligen ingen hjälp alls, försöks med mycket men det har hittills inte funnits någon "känsla" med den så kallade hjälpen och dessutom har alla tips, råd och förslag kommit från mig, BUB, och socialen.

    Pojken är 12 år och går i 6an, detta har pågått mer eller minde sedan förskole klass.

    skolan är sedan 2 -3 år sedan det värsta han vet, finns inget förtroende hos honom kvar alls eller respekt för personal förutom 1.

    Just nu är han avstängd, med skolgång ensam på annan plats pga slagsmål på skolan.

    Hela 4an och 5an bestod princip av att jag fick hämta honom i skolan, inte pga våld utan att han bla inte arbetar på lektionerna, går ut från klassrummet, inte kommer in i tid på lektionerna mm.

    Detta har blivigt lite av personalens metod, att ringa mig för hämtning när dom tycker att det blir jobbigt.

    Tycker så oerhört synd om ALLA dessa barn som ska behöva ha det så här, barn med så stora förmågor och smarta hjärnor men som inte kan få visa det, pga att dom inte passar in i mallen..

  • Thu 11 Nov 2021 09:39
    #2

    Hej.

    Jag har en son som är 9 år gammal som förra året fick sin diagnos med svår adhd.

    Har har haft det väldigt jobbigt Med skolan.

    Ofta samtal hem för olika händelser.

    Men som förälder måste man vara stenhårt mot skolan.

    Som du säkert vet är det skolans skyldighet att din son får en bra skolgång med diagnos eller ej.

    Deras skyldighet att tillmöta din sons svårigheter i vissa situationer.

    Jag bråkade med skolan många gånger innan jag fick ett bra samarbete.

    Min son berättade att lärarna inte tyckte om honom.

    Han har även hört dom prata illa om honom.

    Så dom skapade ju skolan ännu mera att han tyckte skolan va skit.

    Han va ofta arg och ledsen och fick utbrott.

    Jag anser att vid varje utbrott barnen får så finns det alltid en bakomliggande orsak.

    Jag vet inte hur ofta jag fick påpek det.

    Det finns inget barn som vill vara elak och få utbrott.

    Det är så viktigt att barnen får lärare som kan möta dom när det blir så hära.

    Det finns många lärare som är så fyrkantiga och inte vill gå utanför deras fyrkant.

    Men alla barn passar inte in där .Utan man får tänka utan för boxen.

    För min son går det oftast att reda ut vad som hänt.

    Men inte alla gånger han kan förklara varför det blir som det blir.

    Vi försökte med olika planer med olika idéer om hur vi skulle få skolgången att funka.

    Hur vi skulle möta honom så skola blev nått positivt.

    Vi har alla slitit för att få det fungera.

    Vissa stunder fick vi till det jätte bra .men sedan kunde det rasa flera gånger och fick börja om och tänka i nya banor.

    Jag har alltid krävt att rektor alla hans lärare och specialpedagogen va med på mötena.

    Det har inte varit lätt och man har många gånger varit arg och gråtit efter mötena.

    Vissa lärare va hemska mot mig och min son.

    Men jag gav inte upp!

    Tillslut fick vi skolgången att funka.

    Det fanns en fritidspedagog som han tycke så mycket om .

    Hon älskade att vara med min son.

    Dom har en underbra personkemi tillsammans.

    Det blev ett stormöte till i skolan.

    Det vart bestämt att hon alltid skulle vara med min son på alla lektioner och under raster. Ja på rasten stod hon ju avsides. Hon va ju inte som en hök. Men även hade koll , så det inte blev några dispyter bland kompisarna.

    Så dom startade morgonen med att vara i klass för att höra genomgången.

    Men det funkade nästan aldrig. Men att han alltid skulle få chansen att närvar då.

    Sedan fanns ett arbetsrum som dom gick till och utförde dagen uppgifter. Dom arbetade korta stunder och så fick han tillgång att röra på sig för att sedan återgå.

    Vissa dagar funkade det jätte bra . Vissa dagar inte. Men hon finns alltid med honom.

    Under sommaren nu efter min sons godkännande och hans läkare på bup. Så har vi sakta introducera in metylfenidat.

    Så när skolan började hade han kommit in på full dos.

    Lärarna va väl informerade om det.

    Min son valde även att förklara för alla i klassen att han hade adhd och varför det blir som det blir ibland.

    Nu funkar det så bra i skolan .Så dom är med i klassrummet oftast alla lektioner .Men han vet att dom har tillgång att gå till extra rummet.

    Vi har dock korta ner alla hans skoldagar så han slutar alltid 13.20

    Vi har haft samtal och utvärderat va 14e dag.

    Sen skolan började .

    Under utvecklingssamtalet så va lärarna så rörda över hur bra allt funkade nu. Alla såg en stor skillnad med hans medicin.

    Han säger själv att han inte känner sig arg längre.

    Det som även va posetiv sedan han berättade för klassen om hans adhd.

    Är att han har fått många vänner och dom är längre inte rädda för honom.

    Oj detta vart ett långt inlägg.

    Det jag menar är att ge inte upp!

    Skolan ska ordna så din son får betyg och trivs I skolan.

    Men jag vet att det är svårt att bryta den onda cirkeln.

    Detta med att stänga av dom från skolan , gör att dom hatar skolan ännu mera.

    Jag tror inte att han gett sig på någon oprovocerat, utan som sagt att det fanns en bakomliggande anledning.

    Det blir ju en bestraffning av att bli avstängd.

    Vad löser det för problem?

    Alla är vi olika och kan inte hjälpa att man har en neurologisk sjukdom det går inte att bota , men det går att lindra.

    Men alla har rätt till att få en bra livskvalitet oavsett vem man är

    Det handlar om att vi måste bemöta dom rätt?

    Jag hoppas att din son börjar bli respekterad för den han är.

    Annars kommer han aldrig ge dom respekt tillbaka.

    saker ska anpassas efter att han ska må bra och fungera på bästa sätt?

  • Thu 11 Nov 2021 11:58
    #3

    Otroligt skönt att höra att det fungerar bra just nu!

    Hejja dig och din son som kämpar!

    Har faktiskt i våras gått så långt att jag tillsammans med hjälp skrev en anmälan till skolinspektionen om som jag tycker missären som dom utsätter sonen för. Som dom tack å lov valt att gå vidare med, har dock inte hört något nytt därifrån än.

    som du säger så blir barnen ännu mera hatiska mot skola och personal pga avstängningar, av att bli hemskickade var och varannan dag och personal som som faktiskt helt enkelt inte tycker om dom.

    Precis ett utbrott, fula ord, våld mm kommer aldrig oprovocerat, finns ju alltid något bakomliggande men som i personalens och övriga vuxnas ögon kom från ingenstans.

    Barnen har då gått och samlat på sig så mycket inombords att minsta lilla är utlösande.

    Som i fallet med slagsmålet i skolan, min son gjorde helt klart fel som började slå den andra pojken, hade börjat som ett skoj bråk om vem som var starkast så sedan urartade och min son fick övertaget..

    Jag vet att den andra pojken har varit har retat sonen väldigt mycket om diverse olika saker under lång tid.

    Jag som mamma vet att det var detta som fick bägaren att rinna över denna gång som slutade med både avstängning, polis och soc anmälan på oss från skolan och även från den andra pojkens föräldrar.

    Förstår att skolan måste agera när våld sker, helt klart!

    Men det som blir så fel i såna här situationer är att det bara är ena parten, i detta fall min son som blir " bestraffad" för något flera har varit delaktiga i men på olika sätt då.

    Detta klickar liksom inte rätt i hans huvud.

    Han vet att det är fel att slåss men samtidigt i den här situationen tycker han inte att det var fel för den andra pojken började så han fick skylla sig själv.

    Åhh kände bara att jag ville spy ur mig allt detta, känner mig så oerhört hatad av andra föräldrar och ensam, att ingen vill förstå hur mycket vi föräldrar kämpar och uppfostrar och försöker med allt vi bara kan men ändå blir bemött med att vi måste börja sätta gränser, uppfostra bättre mm.

    Skolpsykologen sa till mig häromdagen att alla ni NPF föräldrar uppfostrar och kämpar med vardagen minst dubbelt så mycket än vad en förälder till ett barn som inte har NPF.

    kändes riktigt skönt att få höra att man faktiskt gör något riktigt bra fastän det inte känns så.

    Inte konstigt att man som förälder kraschar ibland och bara vill ge upp.

    Men vi ger inte upp för vi älskar våra barn över allt annat fastän omvärlden ser många av dom som hopplösa, ouppfostrade jävla ungar.

    För oss är dom våra barn, det bästa vi har?

  • Thu 11 Nov 2021 13:13
    #4

    Det beror främst på hur mycket och vilken hjälp barnet behöver. Jag är själv lärare och har två barn med diagnosen (som är vuxna numera). Sonen fick egen assistent årskurs 1 - 3, satt oftast själv med assistenten för att han inte klarade av att vara i klassrummet särskilt mycket. Gick sedan på specialskola år 4 och 5. Fick sedan medicin och gick i musikklass på vanlig skola 6 - 9. Han hade inga speciella insatser då  - det fanns inte egentligen något som han behövde särskilt hjälp med då han klarade ämnena bra. Han fick dock en kris i 9:an och stannade hemma. Fick anpassad studiegång då, praktik, fick vara i liten grupp. Eftersom inget funkade pluggade jag hemma med honom och han fick tenta av. Sedan avbröt han gymnasiet efter några månader, han var för skoltrött.

    Dottern fick inte diagnos före hon var 16. Utreddes en gång tidigare, men de tyckte inte att det var så farligt. Hade dock resurs i 6-års-verksamheten och fick lite extra-hjälp med matte. När hon väl hade diagnosen försökte hon själv kräva alla möjliga insatser av skolan, men sen märkte hon ändå att man måste plugga samma innehåll ändå, och det är inte så mycket bättre att göra det långsammare, för då tar det fler år.  Så hon fixade det ändå. Hon försökte få det som var genomgång t.ex. även skriftligt. Det funkade inte alltid. Sitta själv i lugn och ro någonstans kunde hon göra ändå. 

  • Thu 7 Apr 2022 21:13
    #5

    Ena barnet har resurs. 


    Andra har egen assistent. 


    Båda har egen iPad, extra pauser, schema på bänken, anpassad skolgång. 

Svar på tråden Vilken stödhjälp får eft barn med ADHD som går i traditionell grundskola?