Vilken stödhjälp får eft barn med ADHD som går i traditionell grundskola?

Hej.

Jag har en son som är 9 år gammal som förra året fick sin diagnos med svår adhd.

Har har haft det väldigt jobbigt Med skolan.

Ofta samtal hem för olika händelser.

Men som förälder måste man vara stenhårt mot skolan.

Som du säkert vet är det skolans skyldighet att din son får en bra skolgång med diagnos eller ej.

Deras skyldighet att tillmöta din sons svårigheter i vissa situationer.

Jag bråkade med skolan många gånger innan jag fick ett bra samarbete.

Min son berättade att lärarna inte tyckte om honom.

Han har även hört dom prata illa om honom.

Så dom skapade ju skolan ännu mera att han tyckte skolan va skit.

Han va ofta arg och ledsen och fick utbrott.

Jag anser att vid varje utbrott barnen får så finns det alltid en bakomliggande orsak.

Jag vet inte hur ofta jag fick påpek det.

Det finns inget barn som vill vara elak och få utbrott.

Det är så viktigt att barnen får lärare som kan möta dom när det blir så hära.

Det finns många lärare som är så fyrkantiga och inte vill gå utanför deras fyrkant.

Men alla barn passar inte in där .Utan man får tänka utan för boxen.

För min son går det oftast att reda ut vad som hänt.

Men inte alla gånger han kan förklara varför det blir som det blir.

Vi försökte med olika planer med olika idéer om hur vi skulle få skolgången att funka.

Hur vi skulle möta honom så skola blev nått positivt.

Vi har alla slitit för att få det fungera.

Vissa stunder fick vi till det jätte bra .men sedan kunde det rasa flera gånger och fick börja om och tänka i nya banor.

Jag har alltid krävt att rektor alla hans lärare och specialpedagogen va med på mötena.

Det har inte varit lätt och man har många gånger varit arg och gråtit efter mötena.

Vissa lärare va hemska mot mig och min son.

Men jag gav inte upp!

Tillslut fick vi skolgången att funka.

Det fanns en fritidspedagog som han tycke så mycket om .

Hon älskade att vara med min son.

Dom har en underbra personkemi tillsammans.

Det blev ett stormöte till i skolan.

Det vart bestämt att hon alltid skulle vara med min son på alla lektioner och under raster. Ja på rasten stod hon ju avsides. Hon va ju inte som en hök. Men även hade koll , så det inte blev några dispyter bland kompisarna.

Så dom startade morgonen med att vara i klass för att höra genomgången.

Men det funkade nästan aldrig. Men att han alltid skulle få chansen att närvar då.

Sedan fanns ett arbetsrum som dom gick till och utförde dagen uppgifter. Dom arbetade korta stunder och så fick han tillgång att röra på sig för att sedan återgå.

Vissa dagar funkade det jätte bra . Vissa dagar inte. Men hon finns alltid med honom.

Under sommaren nu efter min sons godkännande och hans läkare på bup. Så har vi sakta introducera in metylfenidat.

Så när skolan började hade han kommit in på full dos.

Lärarna va väl informerade om det.

Min son valde även att förklara för alla i klassen att han hade adhd och varför det blir som det blir ibland.

Nu funkar det så bra i skolan .Så dom är med i klassrummet oftast alla lektioner .Men han vet att dom har tillgång att gå till extra rummet.

Vi har dock korta ner alla hans skoldagar så han slutar alltid 13.20

Vi har haft samtal och utvärderat va 14e dag.

Sen skolan började .

Under utvecklingssamtalet så va lärarna så rörda över hur bra allt funkade nu. Alla såg en stor skillnad med hans medicin.

Han säger själv att han inte känner sig arg längre.

Det som även va posetiv sedan han berättade för klassen om hans adhd.

Är att han har fått många vänner och dom är längre inte rädda för honom.

Oj detta vart ett långt inlägg.

Det jag menar är att ge inte upp!

Skolan ska ordna så din son får betyg och trivs I skolan.

Men jag vet att det är svårt att bryta den onda cirkeln.

Detta med att stänga av dom från skolan , gör att dom hatar skolan ännu mera.

Jag tror inte att han gett sig på någon oprovocerat, utan som sagt att det fanns en bakomliggande anledning.

Det blir ju en bestraffning av att bli avstängd.

Vad löser det för problem?

Alla är vi olika och kan inte hjälpa att man har en neurologisk sjukdom det går inte att bota , men det går att lindra.

Men alla har rätt till att få en bra livskvalitet oavsett vem man är

Det handlar om att vi måste bemöta dom rätt?

Jag hoppas att din son börjar bli respekterad för den han är.

Annars kommer han aldrig ge dom respekt tillbaka.

saker ska anpassas efter att han ska må bra och fungera på bästa sätt?