HUR ska jag berätta??

Jag håller med, jag förstår inte heller. Vända upp och ner på livet för hela familjen eftersom partnern som han säger sig älska, antar jag, blir gravid efter att han har kommit i henne. Finns det någon bättre beskrivning för egoism?

Han har nu vetat om detta i ca 2,5v.

Vi var till abortmottagningen för ca 2v sen men jag kunde inte med att ta tabletterna.

Han var arg, kände sig lurad, varför åkte vi ens hit osv

Men jag har försökt tänka på hela familjen och inte bara mina känslor, men det gick inte!

BM som gjorde ultraljudet halvt pressade mig att ta de, men du- du tror väl inte det är lätt för NÅGON att göra det här?? DU har ju iallafall en stöttande man med dig osv osv

Hon visade inte skärmen Men hon lämnade bilden framme på fostret, så jag såg den lilla saken när jag klädde på mig, inte fan blev det bättre av det sen när hon pressade mig.

Tillslut efter många tårar sa jag att jag behövde fundera, och hon bokade in ny tid för att jag skulle genomföra abort dagen efter!!

När jag kom hem avbokade jag den.

Nu är det inte bra här hemma, jag får liksom inte säga något som gör så jag låter glad eller positiv, inte prata om detta eller ens fråga något som indirekt rör graviditet, då spårar Han ur.

Ok, jag förstår att det är jobbigt men wtf jag måste väl kunna fråga om påläggskinka tex är nyöppnad utan att bli påhoppad!?

När han ens ifrågasätter varför jag frågar och jag förklarar, så säger han att det är väl lika bra, det gör väl fan inget om ngt händer osv

Meen inte fan är det enbart så att det kan ske ett missfall om man drabbas av tex listeria, det kan även leda till annat..

Han måste absolut inte vara glad eller hurra men inte bete sig som jag är demon, det är inte JAG som gjort detta!!!

Sååå kul liv och vilken rolig jul o nyår vi kommer ha!!

Stackare där. Trist läge för er båda två. Ni är lika skyldiga båda två. Ni har ju redan många barn. Nog har du väl upplevt ett missfall tidigare. Du får se det som det. För allas skull så ska du avsluta graviditeten. Sedan ska någon av er steriliseras.

Jul- och nyårshelgerna blir vad de blir. Du har själv varit med och skapat situationen. Se till att fixa det nu eller direkt efter nyår. Måste ju säga att det där med att du kollade på ultraljudsskärmen var lite fånigt dramatiskt. Du vet ju vad det är efter alla dina tidigare graviditeter. Helt onödigt.

Men så blir det när man är familjen annorlunda.

Jag förstår inte riktigt. Ni enades om att göra en abort men du kunde inte genomföra det, har du förmedlat att du avser behålla barnet eller går ni runt i något slags limbo nu? 

På det du skriver nu kan jag inte känna någon vidare empati för någon av er utan de enda jag tänker på, som ni helt verkar ha glömt bort, är era barn som finns utanför magen. Att bete er på det sätt du beskriver skadar era barn. Det är klart att de märker att något är fel. Varför är pappa så arg? Eller varför är mamma så ledsen? Varför bråkar dem? Barnen borde vara i fokus årets alla dagar men allra främst nu kring jul, som ändå tillhör barnen. Om ni inte kan bete er civiliserat som vuxna föreslår jag att en av er flyttar ut tills dess att ni enats om en lösning. Att era barn ska komma i kläm för att ni vuxna satt er i en totalt olämplig sits är inte okej någonstans. Det gör mig otroligt arg att vuxna människor kan glömma bort sina barn och bara helt fokusera på sig själva, skäms! 

Om ni väljer att göra abort eller inte får helt svara för er men ta för guds skull ert föräldraansvar och det genast. Era barn ska inte få en dålig vardag eller upplevelse av julen för att mamma och pappa inte kan skärpa till sig. Allvarligt, tänk till! 

Så här är det: han vill inte ha fler barn och han verkar ärligt talat vara ett riktigt as. Beslutet är i dina händer men du verkar inte riktigt fatta något beslut. Det du måste fråga dig är om du är beredd att separera. För jag förstår inte riktigt hur ni ska kunna fortsätta ihop med det som är. Det verkar vara en väldig massa gråtande från din sida men du får sluta gråta nu och stå för ditt beslut. Om du har bestämt dig får du nästan inse att ett förhållande är över. Och visst kan det bli tufft men vad är alternativet? Tvingas till abort och sen fortsätta som förut? Kommer ni på allvar se till att det inte blir fler graviditeter? För om du nu gör abort och sen ska ni båda bara köra på som inget så kommer denna situation upprepas. Han borde ha bokat in en sterilisering för länge sen. Har du satt ner foten? Har du sagt till honom att detta är ett krav om ni ska kunna fortsätta? Herregud - ni lever inte på 1800-talet.

Det låter inte som att ni kan prata överhuvudtaget - och jag undrar hur ni kan leva ihop med den totala avsaknaden av kommunikation.

Bokade du tid vid abortmottagningen för att han pressade dig?

Vi är väldigt barnfria och jag blev gravid trots skydd. Maken sa att han inte ville men det är jag som bestämmer. Han hade ju gjort mig gravid så det är bara att hacka i sig, sa han.

Jag ville inte heller och han var givetvis med under aborten. Han planerade mycket inför den, läste på och tänkte att vi hyr film och köper choklad och försöker ta det lugnt. Sen blev det kirurgisk, men ändå.

Han frågade också två gånger innan om jag ångrat mig eftersom jag grät mycket men det var för att jag hatade att vara gravid. Han ville absolut inte att jag skulle göra något jag inte ville.

Min man är ingen hjälte, han är en normal människa. Han reagerade så som man ska göra. Din man är dum.

Känns som situationen ni hamnat i gjort att ert förhållande är dömt att misslyckas i vilket fall nu då du kommer känna dig tvingad till abort om ni väljer den vägen och han kommer känna sig tvingad till något han inte vill om ni behåller.

Ditt val behålla och separera eller abort och troligen en separation. Antagligen blir du ju ensamstående i vilket fall och då får du ju välja om du tror du orkar en till.

Att hålla på som ni gör nu är inte bara egoistiskt utan även väldigt barnsligt från bådas håll. Tänk på de barnen ni har oxå! De ska inte behöva genomlida detta..

Tycker kanske inte heller att din sambo låter som en omtänksam och trevlig kille direkt..

Så många förhållanden där ansvaret för den stackars mannen tippat över på kvinnans axlar genom åren. Ryt ifrån och säg åt honom att ta ansvar för sina egna handlingar som en man!

Jävligt märkligt beteende av en barnmorska att försöka påverka btw.

Håller med. Är det ens tillåtet??

Men försökte hon påverka? Att säga att abort inte är lätt för någon, och hänvisa till att TS kan ta stöd av mannen som är med var kanske tänk som lite tröst? Det är svårt att säga något HELT neutralt som inte kan misstolkas, men som ändå kan trösta.

Ts, din man verkar vara ett mähä som inte tar ansvar för situationen, men gillar att gnälla efteråt, när DU inte gör det. Därför måste du steppa upp här. Att gå och vara passivt aggressivt sura på varandra utan att låtsas om att ni ska behålla barnet känns bara idiotiskt.

Var tydlig med att du tänker behålla barnet, punkt, och att maken får välja mellan att acceptera det eller lämna. Och att om han inte vill ha fler barn bör han boka vasektomi snarast.

Just nu beter ni er båda ganska omoget