Jag får ingen närhet alls av min man

Den här frågeställningen blir väldigt enkel om det är som jag tror, att ett stycke information saknas. TS kanske inte tycker det är viktigt att nämna i sammanhanget, men mannen tycker det.

Om det inte är något som saknas så vettifan vad felet är. Men hans beteende tyder på att det är något som gnager, något specifikt. Jag säger inte att det är så, det vet jag inte, känner inte dem, men förklaringen till mannens beteende skulle kunna vara att TS har vänstrat.

Det skulle förklara hans beteende tydligt. Om det är så, är detta något den mannen behöver tydligt få veta att TS ångrar, inte kommer upprepa och inte är något hon skall hota med att göra igen om mannen inte vill ha sex med henne. Han behöver precis som du känna sig trygg, älskad och åtrådd och den biten är skadad och kan bara repareras av att TS slutar kräva, tjata och hota och istället visar att hon vill ha just honom. Inte bara vill ha sex, utan vill ha sex med just honom.  

Bara att separera,livet är för kort för att ha dåliga eller kärlekslösa förhålanden. 

Barn kan må bättre av lyckliga föräldrar enligt mig iaf.

Hur jävla patetiskt är det inte att ragga på ett anonymt forum på en uppgiven kvinna som vill ha råd om sin relation? Kamma dig och kom in i matchen för fan, du beter dig som ett patrask

TS, prova att vara öppen om dina drömmar om andra män, det är väl inte mer än rätt att dela med dig av? Reaktionen avgör lite vad som händer sedan? Det känns helt ärligt som en brant uppförsbacke, ni låter inte skapta för varandra, men med barn får man ju ge det några chanser. 

men ta tag i det, låt inte dig själv dö sakta emotionellt som många gör, lös det om det så krävs separation på sikt

Detta verkar vara mycket vanligt, har varit i ett förhållande snart 17 år (herre gud) ja tiden går fort. Vi har inte haft någon samlevnad de sista 4-5 åren inga kramar, pussar aldrig ett vänligt ord. Sex never. Jag är 64 år ser nog rätt bra ut mån om mitt yttre har alltid varit det. Jag är mycket för sex, nu börjar jag tänka på att ha sex med någon annan, eller är mitt liv slut nu ? Vi gifte oss för 3 år sedan. Jag är skild har varit gift en gång tidigare han tredje gången. Jag tillfredsställer mig själv, men längtan att få känna närhet, jag fårväl konventera till nunna...

Ge inte upp. Jo, ge upp honom.

..får inte riktigt ihop detta. 

Blev rörd av ditt inlägg och din kamp. Kanske särskilt det av att vilja stanna även om det varit tungt och ensamt på vissa plan så länge. 

Lyssna inte på lättvindiga råd. Vi har möjlighet att påverka sååå mycket mer i en relation en vad vi vet om. 

Alla vuxna har också med sig sååååå mycket bagage från sin uppväxt som de inte verkar medvetna om. 

Gräset är grönare på andra sidan, men så är det inte. Gräset är grönt där du vattnar det. Gör han eller hon si eller så så vill jag inte mer osv. Folk jagar lyckan och en relation full av kärlek där den andre skall fylla på en men man glömmer att man vart med och skapar mönster med någon.

Något gör ju att han är avtänd eller avstängd. Menar inte att du är inte är attraktiv. Utan känslan han känner över sig själv. Kanske fel testosteron nivåer men jag tror också att saker vi känner inför oss själva påverkar kroppens respons. Kost, träning, söm, stress, prestations ångest. Låg självkänsla. Det är lätt att nöja sig med en livsstil och ett sätt och inte utmana sig. Din sambo verkar vara där. 
Blir nyfiken för så är jag alltid när det kommer till människor och deras samspel.

om du gick inför att avguda honom lite. Överösa med komplimanger och hur stolt du är över honom. Visa tacksamhet i minsta lilla. Fråga om du kan underlätta och hjälpa honom med saker. Serva honom. Laga mat och vik hans kläder. Och när han ska sova följer du efter honom. ?Älskling jag fantiserade om dig idag. Faktum är att jag fantiserar om dig ofta. Och så kanske du beskriver något mer om honom eller er.? Ge honom massage och fråga om du får klä av honom och serva honom och ge inte upp utan övertalning. Visa inte besvikelse utan fortsätt ösa kärlek om han avvisar. Ge det två månader av sådan innerlig behandling och samtidigt klä upp dig, träna ta hand om dig och träffa vänner hitta på roliga saker med honom och barnen. beröm honom som pappa. 

om du märker att han blir positivt påverkad och börjar gå mot en positiv vändning. Då har ni en chans om han är kall och avvisande efter 2 månader av konstant uppmuntran från ditt håll. Då kanske du ska konfrontera honom och tänka att du inte kan kämpa själv

lycka till du fina och kloka människa !

 

 

Hur hade reaktionerna sett ut om TS hade varit man?

Vet inte om andra men jag hade sagt samma om att uppvakta, kan lite skillnad på vad män o kvinnor vill ha ibland. Köp blommor, skriv dikter, gör allt hemma du kan o lite till för o underlätta med tvätt disk mat städ och massa komplimanger. Få din kvinna att känna sig vacker och åtrodd. Få henne att känna sig viktig och prioriread. få henne att känna sig sedd och förstod. Var också en gentleman öppna dörren , alla kassar, ge massage när hon är trött. Hade dock sagt att chilla med att pusha för sex när det kommer till en kvinna. Om hon inte vill. Utan uppvakta längre först. Men kärleksfull bestörtning som inte är sex. 

men ja hade tänkt samma om män och kvinnor.. men relationer är inte lätt.

Kunde varit jag som skrivit stora delar av ditt inlägg. Har väldigt liknande situation som dig, dock brukar min sambo säga att det är mitt fel eftersom jag är så jobbig. Men hela situationen gör mig sjukt olycklig och sårad, så det är svårt att vara den där glada personen man egentligen vill vara. Vill inte heller separera egentligen eftersom vi har två gemensamma barn och sen har jag barn sen tidigare. Men vet inte hur länge man ska vänta ut honom...

Jösses vad jag relaterar till din historia. Jag har gått igenom, och gpr fortfarande igenom, något liknande med min fru, med skillnaden att hon ofta vill ha någon typ av närhet på sina villkor, medan jag upplever att den typ av närhet jag vill ha aldrig är på tapeten. 

Jag har det senaste året funderat på hur jag vill göra det här. Vi har ett barn som fyller två i sommar, och där har vi behövt arbeta hårt båda två (barnet är kroniskt sjukt sedan födseln) för att ens orka gå upp ur sängen på morgonen. När jag ibland försökt ta upp bristen på närhet hänvisar min fru till att vi haft det jobbigt sedan vi blev föräldrar (fastän problemen jac upplever har pågått i fyra år, inte två).

Häromdagen bestämde jag mig för att försöka formulera vad jag känner och tänker. Orden som kom ur min mun var att jag inte är lycklig i vårt äktenskap. Jag sa att jag inte vet om jag vill vara kvar längre, eftersom det inte alls är samma relation vi en gång gick in i. Vi pratade igenom det och kom överens om ett antal saker vi ska göra för att aktivt hitta det som saknas i relationen. 

Kort sagt: prata med din sambo. Är han inte beredd att jobba (med terapi, dejter och så vidare) så bör du nog lämna. Barn förstår mer än man tror, och de riskerar större skada om de växer upp med en olycklig mamma. 

Du ska inte vänta ut ett dugg. Din sambo säger att han inte vill vara intim med dig för att du är så jobbig. Jag hade lämnat direkt. 

Samma som jag svarade TS: barn förstår, om inte nu så när de är äldre. De mår sämre av att växa upp med en olycklig mamma. 

Saken är den att jag inte vill bli ensamstående förälder igen och jag vill vända situationen. 

Nu ska du inte vara sådan. En kvinna har rätt till sin mans kropp när hon vill. Om det är tvärtom så har mannen ingen rätt till henne och han kanske skulle börja städa mer. I detta fall beror det på annat. Hon bör lämna sin familj för sex. I tvärtom-läget bör han vänja sig och kanske börja tjäna lite mer pengar till familjen.

Någonting gör att han inte längre gillar dig. Det kan vara vad som helst, t ex att han kände sig fångad när ni blev med barn (det var ju onekligen inte planen just då), att han har en annnan relation eller att han inte tänder på.kvinnor.

Hur som helst så är du olycklig och det går så klarr även ut över barnen. Därför kan du inte fortsätta i den här relationen. Så enkelt är det.

Hade du sagt att han var kärleksfull i övrigt så hade ni haft något, trots allt, men den här killen tycker inte ens om dig. Och så kan varken du eller era barn ha det.

Jag läste hela inlägget för min man för ja tänkte det här måste han få höra om. Dels för att båda vi kan inte förstå det här med att inte ha sex. Det är bland det viktigaste i ett förhållande. Men det min man sa utan att ens blicka efter jag läst upp allt var att säga att mannen har blivit bedragen av dig på ett eller annat sätt. Du har på något sätt gjort något jävligt illa mot honom som har gjort att han bryter helt med dig både sexuellt och emotionellt. min Man säger också att din man kommer aldrig att förlåta och gå vidare med dig utan han blir nog hellre lättad om du ger upp honom. Han går säker och väntar på de. 

är du helt säker på att du har varit honom trogen? han har garanterat sett något, hört något eller läst något som gjort honom så här.  

jag vill bara påpeka att sex är läkemedel mot massa saker Som man inte tänker på! Därför ska du lämna honom och leva ut din sexuella sida med någon som vill dela den sidan med dig precis så som jag och min man gör i vårat förhållande! 

 

Men har det inte alltid varit såhär? I min egna relation har det faktiskt varit väldigt dåligt sexliv redan från start. 
De saker vi tror är viktiga är kanske inte de som är det.

Kanske är han gay?

Du presenterar det hela som att det din man säger är absolut sanning. Ditt sätt att försöka förklara för TS vad problemet är gör mig illamående. Och frågan: "Är du helt säker på att du varit honom trogen?" är kanske inte det allra dummaste jag läst, men nog fan tar det pallplats. Skulle TS ha glömt bort att hon varit otrogen och sen undrar varför mannen hennes är undvikande? 

Är du inte troll så vet jag inte vad du är för något. 

Dialog idag:

Jag:

- Gillar du mig? Du klappar mig aldrig på kinden, köper inte blommor till mig, blir lätt irriterad på saker med mig, kramar mig inte, ser inte glad ut när du tittar på mig. Om du inte älskar mig längre så måste du säga till, då måste vi ta itu med det.

Hon: (lägger händerna på mina kinder och ser gulligt ömkande ut):

- Det är klart att jag älskar dig. Jag har visst kramat dig, jag kramade dig idag.

Jag:

- Nej, det var jag som kramade dig.

Hon:

- Nej, det var jag.

Jag:

- Okej då.

...etc...

Det där låter som värsta sortens amatörpsykologi...