hej, en fråga, min sambo brukar åka till sina föräldrar och sova. De bor ca 10 min från oss. Så hon lämnar mig ensam med vår dotter. Min sambo har svårt att sova med vår dotter så det är jag som sover alla nätter med vår dotter.
Nu till fråga, är det bara jag som tycker det är konstigt att hon lämnar oss på natten?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-02-21 20:22
Hon sover hos sina föräldrar ca 3 gånger i veckan.
Känner att jag måste förtydlig. det finns givetvis gånger då det är naturligt med ex depression, som när en anhörig går bort, en sorgeproces som liknar depression.
men här pratar vi om människor som fastnat i processe, man hakar sig fast vid tankar och känslor ist för att låta det ha sin gång, och det blir kroniskt.
i det här fallet gissar jag att föräldrarna eller en förälder är medberoende, och därför söker sig sjukdomen dit för att få höra att ja, stackars dig, du måste få hjälp etc. Det sjuka mönstret för bekräftelse, det blir matat och växer! För i ärlighetens namn kan man gå till ett eget rum istället för att åka till sina föräldrar om man vill sova i fred, right?
mörkret för i ljuset, och gör allt för att hålla sig i dunkelt. Min fru var mitt ljus, inte för att hon uppfattades som hård, utan för att hon såg igenom min barriär av känslor och tankar, och påminnde mig med sin blotta närvaro att, DET HÄR ÄR INTE DU
Ti?ll slut såg jag det själv, det här är en gammal ansamling av tankar och känslor utan betydelse, det var inte väsentligt för vem
jag var
Skriver på en miniskärm, där av konstiga stavelser
Jag är en mamma som gärna sover hos mina föräldrar någon gång då och då. Gärna när de är bortresta.
I mitt fall har det berott på en väldigt hög belastning på mig som mamma. Först hade min make extremt mycket att göra på sitt jobb i ca 5 år, sedan blev dottern allvarligt sjuk och därefter renoverade vi huset. Sedan kom pandemin och vi var hemma i huset hela familjen och alla skulle vara på distans i vissa perioder 100%.
Så ibland har jag behov av att vara helt i fred. Jag älskar min barn, familjelivet, och mina behov kommer vanligtvis sist. Därför behöver jag någon gång då och då få en mikropaus.
En depression som din sambo lider av kan man inte bara skärpa sig ifrån. Lika lite som om att det inte går att springa med ett brutet ben. Depressionen gör personen oftast extra trött och känsligare för mycket saker.
Stötta din sambo så mycket det går och se till att detta svetsar er samman.
Tack alla för ert engagemang det uppskattas verkligen.
I går blev vår dotter rejält magsjuk så har inte haft tid att vara inne och svara på allt, men ska försöka svara på alla frågorna här.
Min sambo har gått på anti depp ca 1 år tyvärr blir det inte bättre och det är så klart väldigt jobbigt att se någon man älskar må så. Det är den senaste månaden som hon har börjat sova hos sina föräldrar.
hon tar sömntabletter varje natt.
Vår relation är ju inte den bästa, vilket gör det ännu jobbigare.
Tanken med tråden är att förstå detta från olika vinklar. För det är väldigt lätt att tänka dumma saker.
En fråga till, om någon vet. Hur ser detta ut om det skulle bli en vårdnads tvist i framtiden. dvs vad tror ni tingsrätten skulle döma i ett mål om boendeförälder.
?du sitter på.
Man kan älska någon på riktigt och ändå måsta släppa taget och sluta hålla fasaden uppe. För att själv inte gå sönder. För om TS går sönder så har barnet i fråga två sjuka föräldrar. Barnets bästa måste vara i fokus och OM den psykiska ohälsan (vad än det är) gått för långt och riskerar knäcka även TS så är det okej att släppa taget.
TS lämnar inte heller ut sin sambo till vänner utan frågar anonymt på ett forum.
?du sitter på.
Man kan älska någon på riktigt och ändå måsta släppa taget och sluta hålla fasaden uppe. För att själv inte gå sönder. För om TS går sönder så har barnet i fråga två sjuka föräldrar. Barnets bästa måste vara i fokus och OM den psykiska ohälsan (vad än det är) gått för långt och riskerar knäcka även TS så är det okej att släppa taget.
TS lämnar inte heller ut sin sambo till vänner utan frågar anonymt på ett forum.
Ni måste ju gå iväg och prata med någon. Absolut sova borta någongång för att man har ett behov av det eller vill ha lite tid med föräldrarna. Ni borde ju inte heller ha olika sovrum hemma. Sen om någon flyttar sig på natten så alla inte behöver vakna är ok. Man måste vänja sig vid sin egen livssituatio, deppig eller ej. Om man aldrig sover med dottern, vaknar på natten eller går upp tidigare än vad man själv önskar så blir alla sådana moment sjukt jobbiga. Prata med din sambo och gå iväg till familjeterapi tillsammans.
Ni måste ju gå iväg och prata med någon. Absolut sova borta någongång för att man har ett behov av det eller vill ha lite tid med föräldrarna. Ni borde ju inte heller ha olika sovrum hemma. Sen om någon flyttar sig på natten så alla inte behöver vakna är ok. Man måste vänja sig vid sin egen livssituatio, deppig eller ej. Om man aldrig sover med dottern, vaknar på natten eller går upp tidigare än vad man själv önskar så blir alla sådana moment sjukt jobbiga. Prata med din sambo och gå iväg till familjeterapi tillsammans.
Låter lite märkligt, ja.
hade det varit någon enstaka gång per månad för att samla energi om ni haft typ ett helt dagis med barn hemma så hade det låtit rimligt men 3 gånger/vecka? nej.
Vet du säkert att det är föräldrarna hon sover hos?
Mycket märkligt. Det hade inte jag accepterat. Ni är familjen nu.