Hon slog sin dotter

Jag förstår. Jag såg barn bli lyfta i armen på förskolan av pedagogen medan barnen skrek ?ajaj, du gör mig illa? och jag reagerade i efterhand och inte där och då. Nu skulle jag agera direkt i en sån situation men då blev jag chockad för jag trodde inte sånt förekom. 

Eftersom ni inte ses så ofta och kanske inte har en god relation så får du avgöra om du ska ta ett samtal med henne eller om du ska anmäla din oro till socialtjänsten. 

Många agerar som sina föräldrar utan närmare eftertanke. Din fördel är kanske att du som 14 åring har haft fler inputs från kompisars familjer och sett dissfunktionaliteten i familjen till skillnad från din 5 åriga syster?  

Något måste du göra för dotterdotterns skull. 

Vad då ta ett samtal med henne? Hon slår sin dotter för att hon råkat kissa på sig och skriker sen på henne dessutom. Detta är ju både grov psykisk och fysisk misshandel.
Sånt här kan man inte "prata bort" och naivt tro att mamman får någon slags empati för sin dotter bara för att det kommer en tillsägelse. Tror vissa av er verklligen att ett samtal löser en förälders våldsproblem? 

Fyfan jag håller med! Barnet har garanterat fått uppleva liknande situationer i efterhand och dem vuxna som sett på och inte gjort något för att hjälpa ett barn ur en traumatiskt barndom ska fan få leva i skuld och skam resten av sitt liv. Jag blir brutalt ledsen av att läsa detta. Den händelsen ts såg gick LÅNGT över gränsen till vad som är okej och kan inte missuppfattas som ett missförstånd eller engångshändelse!

Du MÅSTE skydda barnet! Förklara för din syster att detta beteende är oacceptabelt, brusar hon upp och går i försvar så säg att "Nu kommer jag att ringa polisen".

Jag blev misshandlad psykiskt och fysiskt hemma av mina alkoholiserade föräldrar hela min uppväxt, och ingen gjorde något (skola, kompisars föräldrar etc). Jag önskar att någon hade gjort det och att jag hade fått fortsätta bo i familjehem, vilket jag gjorde mellan 3-6 år men fick flytta hem igen, tyvärr. 

DU måste agera. NU!

 

De flesta personer agerar inte direkt. Oavsett hur mycket man skulle vilja det så har det visat sig gång på gång att det är få som gör det. 

Du missförstår mig. Jag anser att man måste prata och förklara. Mamman förstår uppenbarligen inte konsekvenserna och barnet behöver man också prata med så hon förstår att det beteendet inte alls är acceptabelt. Utan samtal så kommer inte mamman ändra sig. Utan samtal kommer en person inte ändra sitt våldsamma beteende. Det är min övertygelse. Hur menar du man ska lösa beteende förändring och förståelse om inte via samtal och terapi? 

Sen måste barnet tas ut från det sammanhanget  (det tog jag som en underförstådd självklarhet men det är uppenbarligen inte så att det tas för en självklarhet av alla förstår jag nu genom ditt inlägg). 

 

Vilket skitsnack. Ts är precis lika skyldig som mamman. Stå och se på när ett barn blir misshandlat och skylla på att man är chockad. Och sen ska man samtala med föräldern? Man tar barnet därifrån direkt och ringer polisen och socialtjänsten. sen kan dom prata bäst dom vill med mamman. Barn är inget experiment som föräldrarna har rätt att öva på. 

De flesta personer har väldigt svårt att direkt ringa polisen när det gäller närstående. Jag säger inte att jag inte är överens om att man borde ringa socialtjänsten och ta barnet därifrån men det är oftast inte lika enkelt att utföra detta i praktiken när det gäller en närstående. Och ja jag tycker absolut att man också ska samtala med föräldern. Jag tror det är till barnets fördel att även göra sitt yttersta för att hjälpa föräldern. Även om det inte fungerar gynnar det barnet att veta att samhället gjort det de kan.

Fega kräk kanske. Men det finns inga normalt funtade personer som bara står och glor och accepterar att ett barn blir misshandlat på det viset. 

 

Nu ingrepp inte t när detta skedde utan ts ber om råd om hur hon ska handla nu i efterhand. 

Vad har du för råd till ts? 

Polisanmäl!

Ring polisen och socialtjänsten. På studs

Hur har det gått?

Så där får det inte gå till. Slår hon och skriker när du är där,  vad gör hon då när hon är ensam? Hon tyckte ju bevisligen inte att det var fel. 
Att en fyraåring kissar på sig är dessutom fullt naturligt och att skambelägga och straffa flickan för det är mycket illa. 

 Jag var ändå någon meter bort och skulle inte kunna stå där mellan ens om jag var blixten, de gick ganska fort.  Jag pratade med andra som träffar henne oftare än mig och ingen har noterat detta innan. Jag träffar henne typ 4 gånger om året. 
Sen vet man många fall där soc inte gör ett skit i saknad på bevis o dylikt så bor barn ändå kvar i tot missär   ingen ursäkt eller försvar.  De var inte lätt att agera direkt på de sättet. Jag blev helt handlingsförlamad.

Jag tänker så här. Det är två personer i detta du måste hjälpa. Det är barnet och din syster. Du måste prata med din syster och se om hon är villig att ta hjälp om hon förstår att det hon gjorde var fel eller om hon rycker på axlarna kring detta. Utifrån det skulle du kunna fundera på hur du kan hjälpa att skydda barnet. För är din syster villig att arbeta med sig själv genom att ta hjälp så sker inte en förändring över en natt. Finns en pappa till barnet? Det är ju också rätt oroväckande att ingen reagerat tidigare på hennes beteende för människan går ju sällan från 0-100. Iom att din syster inte direkt ångrade sina slag och skämdes för sitt beteende så är ju en örfil i hennes värld ett normaliserat tillstånd. Googla på nätet vart du kan vända dig för rådgivning kring vad du kan göra.

Men hur är din syster annars? Du måste ju känna henne lite iaf och se hur hennes beteende har varit innan? Visar hon flickan kärlek, får hon kramar mm?

För det du berättat låter helt sjukt och skulle aldrig passera i en vanlig familj.

Min väns mamma misshandlade sina barnbarn. Jag var öppen med min vän och sa att hon måste sätta stopp för detta annars måste jag orosanmäla. Som tur var tog det skruv och hon satte stopp för mormoderns misshandel.

Jag tror på att vara öppen och säga som det är, så att orosanmälan inte kommer som en överraskning för personen i fråga. 

Tänk på att det din syster gör framför dina ögon är förmodligen ingenting jämfört med det som sker när ingen tittar på! 

Din syster är vuxen och kan klara sig själv, men hon har uppenbarligen inte nog ork för ett barn. Ditt syskonbarn måste få chansen till en bra uppväxt - hos din syster eller någon annanstans. 

Så vad har du gjort då?